Idrottsledare efterlyser fler engagerade vuxna i Haparanda

I mitten av intervjun börjar tårarna rinna för idrottsläraren Magnus Johansson. Känslan som väller upp är stark när han reflekterar över vad det betyder att se unga människor klara sig genom svåra omständigheter.

”Det går knappt att beskriva. Jag blir rörd nu,” säger han med darrig röst.

När samtalet fördjupas framkommer att han tänker på specifika ungdomar han mött genom åren. Elever som fått hjälp med grundläggande utrustning som skridskor och hjälm, och som sedan lyckats vända sina liv i positiv riktning.

”När man har kunnat hjälpa dem med utrustning och sådant, så är det en ruggig vinst när det sedan går bra,” förklarar Johansson medan han torkar tårarna.

För honom är relationen med eleverna det allra viktigaste. ”Du kan inte prata om jobbiga saker om det inte finns ett förtroende. Det ser jag tydligt i idrottsämnet. Med en bra relation kan du prata med eleven när det blir avvikelser,” understryker han.

Idrotten utgör en grundpelare i Johanssons pedagogiska arbete. Men denna grundpelare har börjat rosta i Haparanda. Problemet, menar han, är att alltför många föräldrar väljer att inte engagera sig i det lokala föreningslivet.

”Man utvecklas och lär sig så mycket av att idrotta. Många räddas av idrotten. Det behöver inte vara traditionell sport, utan kan vara helt andra aktiviteter också. Men finns det inga aktiviteter så gör ungdomarna något annat istället,” förklarar han med oro i rösten.

Haparanda kommun är en av 30 kommuner i Sverige som Tillväxtverket har identifierat som särskilt socioekonomiskt svaga. Ett pågående regeringsuppdrag syftar till att stärka den sociala och ekonomiska utvecklingen i dessa områden.

Paradoxalt nog finns det goda materiella förutsättningar för idrott i Haparanda. Kommunen driver en utlåningsverksamhet för idrottsutrustning, och den nybyggda sportanläggningen där Johansson håller sina lektioner har faciliteter som många idrottslärare bara kan drömma om.

”Här finns alla möjligheter. Det är en fantastisk anläggning. Men det behövs fler som vill engagera sig som ledare,” konstaterar Johansson.

Ett annat oroande fenomen som Johansson uppmärksammat är droger bland ungdomar i Haparanda. Problemet tycks komma och gå i vågor, enligt hans erfarenhet.

”Det är som att det går i vågor,” säger han.

Det senaste året har varit relativt lugnt på drogfronten, efter en period med några incidenter på skolan. Johansson, som har arbetat som lärare i cirka 25 år, har noterat en ökning av drogproblemen över tid. När han påbörjade sin lärarkarriär var narkotikaproblem bland elever i princip obefintliga.

På frågan om vad han tänker om de personer som förser Haparanda med narkotika, svarar Johansson med eftertanke:

”Jag tänker att de också hamnade snett någon gång. Det finns alltid en orsak till att du blir kriminell. Det måste finnas en bra skola, aktiviteter och trygga hemförhållanden. Allt hänger samman.”

Johansson efterlyser fler vuxna i tonåringarnas liv och betonar vikten av förebilder. ”Det finns inget bättre än att se en elev våga lite mer. Någon som kanske har haft svårt att komma till idrotten men sedan börjar delta i lektionerna,” säger han.

Hans engagemang för ungdomarna är påtagligt, och trots utmaningarna fortsätter han att se potentialen i varje elev. För Magnus Johansson är det tydligt att idrotten kan spela en avgörande roll för att motverka negativa samhällstrender i Haparanda – men det förutsätter att fler vuxna kliver fram och tar ansvar.