Tidkapsel från 1970-talet: Modeaffär står orörd efter nästan 50 år

Medan grannar förberedde mat och dukade bord på nyårsafton 1976, täckte Rut Svensson i Örträsk över skyltfönstren till sin modeaffär med tygstycken. Efter 35 år som butiksägare var det dags att gå i pension. Vad hon inte visste då var att butiken skulle bevaras nästan intakt i nästan ett halvt sekel.

”Mamma plockade inte bort någonting”, berättar dottern Görel Sandell när hon öppnar dörren till den gamla modeaffären. ”Visst hade hon utförsäljning men mycket förblev osålt.”

Utanför det vitputsade huset är det mars 2026, men innanför dörren är det som att kliva rakt in i en modeaffär från 1970-talet. På den långa köpmannadisken ligger sax, penna och ett kvittoblock redo i väntan på nästa kund. I glasmontern trängs broscher, spännen och knappar i alla möjliga färger och material. Längs väggarna finns tygrullar, reklamskyltar för strumpor och korsetter. Bakom disken är hyllorna fyllda av inredningsprylar, hårspray från Glimset och nagellack från Bohème de Pauli.

”Mamma tog hem det hon själv tyckte om, sådant hon ansåg att andra skulle få ta del av”, förklarar Görel.

En broschyr bredvid ställningen med underkläder beskriver hur man tar på sig ett par strumpbyxor. Görel påpekar dock att underkläderna aldrig var så exponerade när hennes mor drev affären. ”Det är vi som plockat fram dem”, förklarar hon.

I slutet av 1990-talet övertog Görel och maken Håkan Sandell huset. De tog bort tygstyckena från fönstren och lät julskyltningen synas igen. Utanför började nyfikna kika in.

”Idag skyltar vi om efter årstid och lust”, säger Görel.

I källaren hittade paret Sandell en skyltdocka som Görels föräldrar tillverkat av kartong. På vinden upptäckte de mängder av hattar, nedpackade i lådor. Nu har hattarna fått en hedersplats ovanför klädstången med dräkter, kjolar och klänningar från en svunnen tid.

För den som vill besöka den unika tidskapseln krävs tidsbokning. När Görel visar runt brukar hon själv låna kläder från affären. Idag bär hon en hatt som hennes mamma sytt.

”Den här pennkjolen brukar jag också ha”, säger Görel och håller upp ett rutigt plagg, ”men jag får justera den i midjan. Storlekarna då är inte samma som idag”, konstaterar hon med ett leende.

Inför varje ny säsong kom det förr bussar till den lilla byn Örträsk med visningsexemplar av nya modemodeller. Rut Svensson brukade endast beställa en storlek av varje modell, berättar dottern.

”När hon beställde brukade hon tänka att ’den här klänningen kommer passa Hilda i Vargträsk’. Hon kände sina kunder väl.”

Görel själv arbetade aldrig i affären. Det var inget för henne, berättar hon, men hon ville gärna hjälpa till med att packa upp de nya varorna eller slå in paket.

”Innan jul kom det många herrar som skulle handla till sina fruar och mamma har berättat att hon tyckte de var bra kunder för de bestämde sig snabbt.”

Huset byggdes av Görels far Hilding år 1939. Förutom modeaffären har det inhyst en rad olika verksamheter: en frisörsalong och Hilding Svenssons bankkontor, som även det finns välbevarat. På övervåningen huserade förr landsfiskalen, en statstjänsteman som fungerade ungefär som åklagare eller polismästare.

Men för Görel är det framförallt ett barndomshem. I ett rum och kök, bakom modeaffären, bodde familjen Svensson på fyra personer. På toaletten hänger fortfarande ett exemplar av Västerbottens Folkblad från 1941.

”För mig betyder det mycket att ha allt bevarat. Jag hade aldrig tänkt att det skulle bli så här, men jag har alltid haft en magkänsla av att huset måste få stå kvar”, säger Görel.

På frågan om vad hon tror att hennes föräldrar skulle ha sagt om att allt finns bevarat, svarar hon med eftertänksamhet: ”De skulle bli väldigt glada. För det här säger ju något, att deras liv var värt att bevara.”

I en tid då landsbygdsbutiker stänger i allt snabbare takt och shoppingcentrum dominerar detaljhandeln, utgör den bevarade modeaffären i Örträsk ett unikt tidsdokument över en epok då den lokala handlaren spelade en central roll i samhället. Affären står som ett levande museum över en svunnen butikskultur, där personlig service och lokalkännedom var affärsidén.

Rut Svensson fortsatte driva butiken längre än planerat, fram till hon var 72 år. ”Det var för att hon älskade kontakten med kunderna”, förklarar dottern, vilket illustrerar den sociala funktion som småbutiker hade – långt utöver försäljningen av varor.

Dela.

11 kommentarer

Leave A Reply

Exit mobile version