Krismöten om arbetsstopp för ambulanspersonal

En utvidgad arbetstvist har uppstått mellan Vårdförbundet och Region Stockholm efter att förbundet utlyst ett skyddsombudsstopp som omfattar alla patienter där regionen och ambulanspersonalen tidigare rapporterat arbetsmiljöavvikelser.

”En mördad kollega är för mycket”, skrev Vårdförbundets huvudskyddsombud Emil Skoglund på Facebook i torsdags när han meddelade beslutet att utvidga tisdagens skyddsombudsstopp, som från början endast gällde en specifik patient med tidigare våldsamt beteende mot ambulanspersonal.

Skoglund beskriver en alarmerande arbetssituation för ambulanspersonalen: ”Jag har kollegor som har jagats med kniv, blivit strypta eller fått vapen riktade mot sig. Det är situationer som polisen responderar på med dragna vapen, vilket understryker allvaret.”

Konflikten har eskalerat till Arbetsmiljöverket efter att Region Stockholm under fredagen begärt att skyddsombudsstoppet skulle hävas. Arbetsmiljöverkets sektionschef Matthias Blomberg förväntas under fredagskvällen ta ställning till om skyddsombudsstoppet ska upphävas eller kvarstå.

”Jag kommer nog behöva jobba länge i kväll”, säger Blomberg.

Bakgrunden till den nuvarande konflikten är ett tragiskt dödsfall som inträffade den 20 september 2025, då en ambulanssjukvårdare i Region Gävleborg mördades under en utryckning i Harmånger utanför Sundsvall. Händelsen har intensifierat debatten om ambulanspersonalens säkerhet och skapat krav på att patienter med tidigare våldsamt beteende ska kunna ”flaggas” i systemen.

Just frågan om ”flaggning” av potentiellt farliga patienter utgör kärnfrågan i den pågående arbetstvisten. Matilda Axelsson, tillförordnad verksamhetschef på ambulanssjukvårdsförvaltningen i Stockholm, erkänner behovet av ett system där medarbetarna kan informeras om tidigare identifierade risker i samband med larm.

”Problemet är hur vi ska hantera det i våra journaler. Och reda ut frågan om informationsdelning mellan andra aktörer som SOS Alarm”, förklarar Axelsson.

Hon uppger att arbetsgivaren planerat möten med facket för nästa vecka för att hitta en lösning, men fackförbundet anser att detta är för sent. På frågan om det krävdes ett skyddsombudsstopp för att få regionen att agera svarar Axelsson: ”Nej, utan jag tycker att vi har pratat om de här frågorna och agerat. Men nu är vi här.”

Arbetstvisten aktualiserar den ständiga balansgången mellan personalens säkerhet och patientsäkerheten. Axelsson betonar att trots att regionen har ett ansvar att ta hand om patienter, kan de inte riskera medarbetarnas säkerhet när det finns kända hot. Hon försäkrar dock att inga patienter kommer att lämnas utan hjälp och nämner alternativ som polis, psykiatriambulans och läkarkonsultation via telefon.

Emil Skoglund är kritisk till regionens agerande och menar att hot och våld mot ambulanspersonal inte är något nytt fenomen. Han anser att Region Stockholm som en av Sveriges största offentliga arbetsgivare borde ha resurser för att säkerställa en systematisk hantering av problematiken.

”Det är en otroligt stressad och delvis frustrerad arbetsgivare vi möter nu”, säger Skoglund och tillägger: ”För de tycker egentligen att vårt skyddsombudsstopp är relevant, men kan inte acceptera det eftersom de kan begå ett väldigt allvarligt arbetsmiljöbrott om det skulle hända något ändå.”

Skoglund påpekar att Region Stockholm visserligen har hittat en lösning för hantering av den enskilda patienten som ursprungligen föranledde skyddsombudsstoppet, men att regionen saknar både resurser och system för att hantera alla patienter med känd våldshistorik.

Utfallet av Arbetsmiljöverkets beslut under fredagskvällen kommer att vara avgörande för hur konflikten utvecklas och vilka åtgärder som kan komma att vidtas för att förbättra säkerheten för ambulanspersonal i regionen.