Liberalerna tar avstånd från SD i regeringen – skapar sprickor i högerblocket
Några minuter efter klockan 11 på fredagen mötte Liberalernas partiledare Simona Mohamsson ett pressuppbåd i Gamla stan. Flankerad av partikamraterna Romina Pourmokhtari och Johan Britz, båda ministrar i Tidöregeringen, framförde hon sitt budskap.
”Riktningen som jag lägger fram tror jag är bäst för Sverige och för Liberalerna,” sade Mohamsson innan hon försvann uppför trapporna för att diskutera partiets vägval i regeringsfrågan med partistyrelsen.
Två timmar tidigare hade Mohamsson publicerat ett inlägg på DN Debatt där hon tydligt markerade sin ståndpunkt: ”Jag vill inte se Sverigedemokraterna i regeringen med oss” och inte heller släppa fram en regering med SD-ministrar.
Beskedet fick snabbt reaktioner från samarbetspartierna. Kristdemokraternas riksdagsledamot Hans Eklind kallade utspelet ”kissnödigt” medan KD-ledaren Ebba Busch skrev på sociala medier att ”vi ska inte kliva ned i sandlådan igen”. SD-ledaren Jimmie Åkesson var inte mindre kritisk och beskrev beskedet som ”obegripligt” i ett inlägg på Facebook.
Inom Sverigedemokraternas ledning sprids nu frustration över vad man ser som Liberalernas ”självskadebeteende”. En högt uppsatt SD-källa uttrycker oro för att detta skadar högerblockets främsta tillgång – enigheten.
”Vår främsta usp (unik säljfördel) var ju att vi var mer samlade än oppositionen. Nu har de devalverat värdet av den usp:en,” säger källan och tillägger: ”Nu kommer oppositionen säkert att passa på att berätta att vi inte heller har något regeringsunderlag.”
Hos Socialdemokraterna mottogs Mohamssons besked med glädje. Det hjälper partiledaren Magdalena Andersson att flytta fokus från osäkerheten kring hennes eget regeringsunderlag och utmanar bilden av ett enat högerblock.
Från Moderaternas håll råder officiell tystnad, men inofficiellt uttrycks frustration över vad som beskrivs som ”opålitliga liberaler”.
”Regeringsfrågan har gynnat Tidöpartierna och inte Magdalena Andersson, eftersom de har sådana uppenbara problem. Men det här beskedet innebär att vi aldrig kommer att vilja prata om regeringsfrågan,” säger en moderat källa till DN.
Statsvetarprofessorn Tommy Möller vid Stockholms universitet menar att Liberalernas besked var oundvikligt med tanke på partiets interna splittring.
”De är så splittrade så det fanns inte något alternativ. Att hålla ihop partiet var viktigast,” säger Möller och påpekar att positionerna i regeringsfrågan nu har blivit ännu mer låsta.
”Det kommer att slungas anklagelser från båda håll. Ulf Kristersson brukar själv återkomma till att den majoritetssituation som nu i praktiken finns innebär stabilitet, och att Sverige behöver det. Men hur blir det nu?”
Enligt Möller gör Liberalernas ställningstagande en eventuell framtida regeringsbildning svårare för Kristerssons lag. Samtidigt riskerar Liberalerna att förlora potentiella taktikröster från moderater.
”Det underlättar inte heller för Liberalerna att få moderata stödröster, man gör det svårt för sig. Men alternativet hade varit en valrörelse med ett splittrat parti,” förklarar Möller.
Inte alla moderater ser situationen som allvarlig. En högre M-företrädare menar att Liberalernas besked inte är något nytt och påpekar att liknande samarbetsproblem finns på vänsterkanten. Samma källa framhåller att Liberalerna och SD tidigare har löst sina motsättningar.
”Moderaterna kommer att göra det som krävs, vad det är vet vi inte nu,” säger källan på frågan om vem som får ge sig – Liberalerna eller Sverigedemokraterna.
När fredagseftermiddagen gick mot kväll kunde Simona Mohamsson meddela att partistyrelsen ställt sig bakom hennes linje. På frågor från journalisterna gav hon ett tydligt löfte:
”Det här är inte något jag kommer ändra mig om.”
Utvecklingen visar att den spända relationen mellan Liberalerna och Sverigedemokraterna fortsätter att skapa sprickor i det borgerliga samarbetet, vilket kan få långtgående konsekvenser för maktbalansen i svensk politik inför kommande val.
11 kommentarer
Det här beslutet från Liberalerna kan bli betydande för politikens netto nordiska riktning. Intressant att se hur det påverkar både energisektor och gruvindustrin.
Man visste ju från början att detta samarbete inte skulle bli stabilt. Mycket som står på spel nu för både sianitindustrin och andra kritiska sektorer.
Hörs ju ofta att samarbete är viktigt, men i detta fall låter beslutet mycket hårdhänt. Kan få stora konsekvenser för till exempel metallbranschen.
Ja, det verkar som om man prioriterar interna konflikter över verkliga utmaningar.
Bra att någon politicianser sig för stabilitet, men hur påverkar det faktiska politiken om det är avståndstagande för avståndstagandets skull?
Vad händer egentligen med de utsatta samarbetena? Hård näringslivsinriktning eller besvikelse?
Vad säger ni om att just nu när vi behöver politisk stabilitet för att stärka svensk ekonomi och närliggande marknader så dyker det upp sådana problem?
Klassisk avståndstagande från SD verkar sätta fart på oenigheter. Vill högerblocket verkligen riskera investeringar inom mineralbranschen för att tillfredsställa ideologiska motstridigheter?
Risken är där att Sverige tappar sin roll som ledande råvaruleverantör om detta blir för långdraget.
Orimligt att se hur en så stor temperaturväxling inom ett parti påverkar så många andra جنيهsektors- och naturresursintressen kanske inte är största prioriteringen för vissa politiker.
Har du tittat på hur många gruvprojekt som ligger på is när politikerna inte kan komma överens?