Ledare: Friskolorna måste byta attityd

Ökad insyn i friskolor – en långvarig strid når sin upplösning

År 2013 sände SVT:s ”Uppdrag granskning” ett uppmärksammat reportage kallat ”En skola för alla”. Programmet avslöjade hur flera fristående skolor systematiskt diskriminerade vid antagningsprocessen – ambitiösa flickor välkomnades medan pojkar som ansågs problematiska nekades plats.

Dåvarande utbildningsminister Jan Björklund (L) uttryckte sin besvikelse och ilska i programmet, som nyligen visats i repris med anledning av ”Uppdrag gransknings” 25-årsjubileum. Avslöjandena ledde till en intensiv politisk debatt om skolsegregation och kösystem – en diskussion som fortfarande pågår.

Men 2013 var också året då den blocköverskridande Friskolekommittén under ledning av Lars Leijonborg (L) presenterade flera förslag för att komma till rätta med missförhållanden och stärka rättssäkerheten inom skolsektorn. Ett av de mer omdebatterade förslagen gällde att utreda införandet av offentlighetsprincipen för friskolor, på samma villkor som för kommunala skolor. Argumentet var enkelt: verksamheterna finansieras helt med skattemedel och utövar myndighetsutövning.

Bristen på insyn har skapat flera problem. Föräldrar har exempelvis saknat möjlighet att kontrollera om friskolor verkligen följer de köregler som finns, något som ”Uppdrag gransknings” avslöjande tydligt illustrerade. Dessutom har allmänheten inte kunnat få insyn i hur skolpengen – som består av skattemedel – faktiskt används av friskolornas ägare.

Tidöregeringen har nu presenterat ett förslag där alla friskolehuvudmän med minst 450 elever ska omfattas av offentlighetsprincipen, medan mindre aktörer får vissa lättnader. Detta framkom i en artikel i Dagens Nyheter den 19 januari. Den intressanta frågan är inte varför regeringen landat i detta beslut, utan snarare varför friskolebranschen, som länge motarbetat ett sådant införande, valde att prioritera kortsiktiga vinster framför att åtgärda de problem som nu kommer att exponeras genom ökad insyn.

Om friskoleföretagen redan runt 2013 hade börjat arbeta aktivt med att förhindra glädjebetyg, motverka selektiv antagning av lättundervisade elever och stoppa vinstuttag från verksamheter med bristande kvalitet, hade behovet av ökad transparens varit betydligt mindre akut idag. Under sådana omständigheter hade regeringen kanske kunnat nöja sig med att införa den ”insynsprincip” som nyligen utretts.

En sådan insynsprincip skulle dock, enligt utredningen, inte bara göra det enklare för friskolor att undanhålla information jämfört med offentlighetsprincipen. Utredningen varnar även för att det skulle kunna leda till långdragna rättsprocesser.

Dessa insikter gör det svårt att betvivla nödvändigheten av ökad insyn i friskolesektorn.

Frågan om transparens i friskolor är särskilt viktig eftersom den berör grundläggande demokratiska principer. När verksamheter som är fullständigt skattefinansierade och utför myndighetsutövning undantas från samma krav på öppenhet som gäller för offentliga aktörer, skapas ett demokratiskt underskott. Medborgarna förlorar möjligheten att granska hur deras skattepengar används.

Utvecklingen speglar en bredare samhällsdebatt om balansen mellan privata aktörers intressen och demokratiska värderingar i välfärdssektorn. Sverige har en internationellt sett ovanlig modell där privata aktörer tillåts driva skattefinansierad utbildning med vinstintresse. Detta system har skapat spänningar mellan marknadsprinciper och utbildningens roll som demokratisk rättighet.

För friskolebranschen blir införandet av offentlighetsprincipen en utmaning, men också en möjlighet att visa på transparens och ansvarstagande. De friskolor som redan idag driver verksamhet med hög kvalitet och följer regelverket har inget att frukta från ökad insyn. Tvärtom kan det stärka deras legitimitet i en sektor som länge brottats med förtroendeproblem.

Samtidigt är det viktigt att utformningen av regelverket tar hänsyn till de administrativa utmaningar som särskilt mindre friskolor kan ställas inför. Regeringens beslut att ge lättnader till mindre huvudmän kan ses som ett försök att balansera behovet av insyn mot praktisk genomförbarhet.