Lever i ovisshet trots pausade tonårsutvisningar: Vet inte hur döttrarna i Iran har det

I familjen Javid Gonbadis hem råder en tung tystnad. På soffan mellan pappa Amir och 14-åriga Deniz ligger en telefon – familjens enda livlina till de två äldsta döttrarna Donya och Darya som befinner sig i krigshärjade Iran. Det har nu gått tre dygn sedan de senast hörde något, ett samtal som varade mindre än två minuter.

Systrarna Donya, 21 år, och Darya, 24 år, berättade då att de befinner sig hos sin mormor. Maten räcker bara till ett mål om dagen och bomberna faller så nära att fönsterrutorna i huset har spruckit av explosionerna.

– Det här brukade vara en glad familj. Vi sågs här och hade livliga diskussioner och skrattade runt matbordet. Men sedan kriget började har de stumnat. Vi läkare kallar det mutism. Man blir så trött och sliten och förlamad av sorg att man blir helt tyst, berättar familjens släkting Davood Javid, som för familjens talan.

Två rum i familjens lägenhet står tomma med stängda dörrar – Daryas och Donyas. Båda systrarna hade som barn uppehållstillstånd kopplade till sin pappa, men förlorade dessa när de fyllde 18 år. Vid utvisningen i oktober studerade båda till sjuksköterskor på högskolan i Trollhättan.

Deras situation har väckt stark opinion i Sverige. I lägenheten sitter riksdagsledamoten Tony Haddou från Vänsterpartiet, som engagerat sig i fallet. Han är en av flera politiker som besökt familjen sedan deras historia blev känd. Även Centerpartiets riksdagskandidat Réka Tolnai har tät kontakt med familjen.

Förra veckan kom nyheten om att regeringen genomför flera förändringar i migrationspolitiken. Alla tonårsutvisningar stoppas med omedelbar verkan. Om Darya och Donya hade varit kvar i Sverige skulle de ha omfattats av beslutet. Dessutom meddelade regeringen att just vårdpersonal ska få större möjligheter att stanna i Sverige framöver, vilket är relevant för systrarna som studerade till sjuksköterskor.

– På presskonferensen i fredags underkände regeringen sin egen politik. Då måste de också kunna rätta till det som blev fel och ta hem de här två systrarna, säger Tony Haddou.

Vänsterpartiet, Centerpartiet och Miljöpartiet har varit de som hårdast drivit frågan om tonårsutvisningarna. Haddou säger till den tysta familjen i soffan att han tror att villkoren kan komma att ändras även för deras del.

– För första gången på tio år ser vi en annan typ av migrationsdebatt, säger han.

På frågan om man verkligen kan stifta lagar och ändra regler utifrån enskilda ömmande fall svarar Haddou:

– Det har man gjort i alla tider. Lex Sara, och så vidare. Den här regeringen sa att de skulle bringa ordning och reda i migrationspolitiken, i stället har de skapat stor oreda. Nu måste de reparera det som gått sönder. Det är inte heller ett fall, det är en struktur.

Pappa Amir uttrycker tacksamhet för all uppmärksamhet. Trots att familjen är skör är de fast beslutna att deras döttrar inte får glömmas bort. Han tittar ständigt på sin mobil, rädd för att missa ett samtal från Iran.

Davood Javid, som varit i Sverige i 40 år, betonar att landet kan göra bättre.

– Raoul Wallenberg. Folke Bernadotte. Vi har hört och sett vilka insatser svenskar gjort i historien. Nu måste Sverige rätta till detta så att det blir rimligt. Så att den här familjen får bli hel igen, säger han.

Tillsammans med andra har han försökt undersöka möjligheterna för systrarna att fly från kriget. En möjlighet kan vara landvägen till Turkiet, men det kräver att de kan visa upp uppehållstillstånd från ett annat land.

Den 5 mars inkom systrarna Javid Gonbadis ärende till Migrationsöverdomstolen. Där överklagar de lägre instansers beslut att inte bevilja dem studentvisum. Domstolen har två månader på sig att avgöra ärendet, som för närvarande inte har prioritet.

Familjen sitter nu i en fruktansvärd väntan, splittrad mellan två världar, med tonårsdottern Deniz i Sverige och de vuxna systrarna fast i ett krigshärjat Iran. Telefonlinjen mellan dem är skör, och varje dag utan kontakt förlänger den tysta oron som vilar över hemmet i Sverige.

Samtidigt pågår en debatt om den svenska migrationspolitikens konsekvenser, där denna familjs situation har kommit att bli en symbol för vad många menar är orimliga utvisningsbeslut. Regeringens senaste justeringar i migrationspolitiken kom för sent för Darya och Donya, men kan bli avgörande för andra i liknande situationer.