Linus Larsson: Därför har chat control blivit en sådan stridsfråga

I förra veckan sköts det omdiskuterade lagförslaget om obligatorisk skanning av privata chattmeddelanden upp på obestämd tid. Förslaget, som kritiker benämner som ”chat control”, fick inte tillräckligt stöd bland EU:s medlemsländer för att tas vidare i beslutsprocessen.

Bakgrunden till förslaget är att krypterade meddelandetjänster som Signal, WhatsApp och Facebook Messenger alltmer används för att dela övergreppsmaterial mot barn. I takt med att dessa tjänster har implementerat starkare krypteringstekniker har de blivit närmast omöjliga för rättsvårdande myndigheter att övervaka.

Särskilt problematiska ur ett polisiärt perspektiv är tjänster med så kallad helsträckskryptering (end-to-end). Denna teknik krypterar kommunikationen hela vägen från avsändarens enhet till mottagarens, vilket innebär att inte ens tjänsteleverantörerna själva kan läsa meddelandena. För svenska Försvarsmakten har denna säkerhetsnivå varit så värdefull att de officiellt godkänt Signal för vissa typer av intern kommunikation.

Samma krypteringsteknologi som skyddar journalister och deras källor ger dock också skydd åt kriminella aktiviteter. I dagsläget är hemlig dataavläsning – där polisen hackar misstänktas mobiler – den enda metoden för att övervaka sådana chattkonversationer.

Det är här ”chat control” kommer in i bilden. Lagförslaget skulle tvinga alla meddelandetjänster att implementera system som automatiskt skannar varje bild, video och länk som användare försöker skicka. Till skillnad från tidigare versioner av förslaget skulle inte längre textinnehåll granskas. Om systemet identifierar misstänkt övergreppsmaterial ska det automatiskt larma relevanta myndigheter.

I praktiken skulle detta innebära att alla EU-medborgares bildmeddelanden granskas av en form av automatiserad övervakningsfunktion. Förespråkarna hävdar att detta är den enda framkomliga vägen för att komma åt spridning av övergreppsmaterial, medan kritikerna varnar för massövervakning och undergräving av rätten till privat kommunikation.

Meddelandetjänsten Signal har tydligt deklarerat sin position i frågan: företaget skulle hellre lämna EU-marknaden helt än implementera denna typ av övervakningsfunktion. Detta skulle potentiellt kunna betyda slutet för vissa krypterade kommunikationstjänster inom EU om förslaget någon gång blir verklighet.

Förespråkarna för lagförslaget hävdar att det inte skulle påverka krypteringen negativt. I förslaget finns formuleringar om att ingenting ska ”tolkas som att det förbjuder, försvagar, kringgår, kräver inaktivering eller gör end-to-end-kryptering omöjlig”. Kritiker avfärdar dock detta som ordfläkteri, eftersom tekniken skulle skanna meddelanden innan de krypteras.

En kritiker liknade förfarandet vid att säga: ”Vi lovar att respektera brevhemligheten och aldrig sprätta dina kuvert! Allt du behöver göra är att låta oss läsa breven innan du skickar dem.”

Förslaget innehöll en teoretisk möjlighet för användare att avböja övervakning genom att ge sitt samtycke. Den som vägrar låta sina meddelanden skannas skulle dock förlora möjligheten att skicka bilder, videor och länkar – vilket skulle begränsa appens funktionalitet avsevärt.

Onsdagens besked innebär att förslaget stryks från agendan till det planerade mötet där medlemsländernas justitieministrar skulle ha tagit ställning. Vad detta betyder för förslagets framtid är dock oklart. Liknande förslag har tidigare fallit, för att senare återkomma i modifierad form.

I grunden handlar ”chat control” om en avvägning mellan två starka samhällsintressen: viljan att bekämpa övergrepp mot barn ställs mot rätten till personlig integritet och säker kommunikation. Det är en konflikt som inte enkelt låter sig lösas, och den lär återkomma i EU:s beslutsrum inom en inte alltför avlägsen framtid.