Lokalpolitiker utan skydd: ”Ska inte behöva tåla trakasserier”

Fritidspolitiker får begränsat skydd trots ökade säkerhetshot

Majoriteten av Sveriges lokala och regionala beslutsfattare – omkring 95 procent – är fritidspolitiker som står utan lagstadgat skydd mot hot och trakasserier. De omfattas inte av de skärpta säkerhetsregler som infördes sommaren 2022, då kommuner och regioner fick ett tydligare ansvar för säkerheten kring arvoderade politiker.

”Det är ett slags minimikrav i lagen, men man kan välja att omfatta fler”, förklarar Ulrika Stöök vid Sveriges Kommuner och Regioners (SKR) demokratiavdelning.

När tillägget i kommunallagen diskuterades, efterfrågade SKR mer heltäckande regler kring säkerhetsansvaret. Problemet är att många fritidspolitiker innehar uppdrag som kan göra dem särskilt sårbara, exempelvis inom socialnämnder där känsliga beslut fattas regelbundet.

Stödet till landets cirka 39 000 förtroendevalda på lokal och regional nivå varierar kraftigt mellan olika delar av Sverige. Vissa kommuner, däribland Uppsala och Luleå, har dock tagit initiativ och utökat skyddet till att även omfatta fritidspolitiker.

Under ett valår som 2022 blir säkerhetsfrågor extra aktuella. Stöök understryker vikten av förebyggande arbete: ”Utbildning och ett systematiskt arbete så att man vet vad man ska göra, redan innan något sker. Vem ansvarar för vad? Vart vänder jag mig?”

De största bristerna i dagens system är enligt Stöök att många förtroendevalda inte omfattas av lagen. Dessutom saknar lokala partier ofta de stora partiorganisationer som riksdagspartierna kan luta sig mot när något händer.

Till skillnad från riksdagsledamöter har lokalpolitiker inte tillgång till Säkerhetspolisens skyddsnät. Därför blir samarbetet med den lokala polisen desto viktigare.

”Om det behövs bedömningar av olika slag, så underlättar det med en upparbetad kontakt. Polisen har också en myndighetsingång, ett särskilt telefonnummer. Där når man handläggare som har koll på sådana här ärenden”, säger Stöök.

En utmaning är att ansvaret för säkerhet och stöd är fördelat mellan flera olika aktörer. ”Kommunerna och regionerna har en del av ansvaret, partierna har en del av ansvaret och den enskilda har ett eget ansvar. En del av det systematiska tänkandet är just att ha koll på vem som ska göra vad”, förklarar Stöök.

Hon betonar särskilt att förtroendevalda inte ska behöva acceptera trakasserier som en oundviklig del av uppdraget. ”Det har funnits en sådan inställning, som vi försöker komma bort ifrån. Alla ska kunna ha den här typen av uppdrag så att demokratin kan vara stark, med en bred representation.”

Problemet har blivit alltmer akut under senare år när hot mot lokalpolitiker ökat, särskilt under valår. Detta har skapat oro bland många fritidspolitiker som känner sig utsatta utan tillräckligt skydd från samhällets institutioner.

Sedan den 1 juli 2022 har kommuner och regioner ett tydligare ansvar för säkerheten, men endast för politiker med uppdrag som omfattar 40 procent eller mer av en heltid. Enligt den nya lagstiftningen ska kommuner och regioner vidta alla nödvändiga åtgärder för att eliminera risker för ohälsa och olycksfall för dessa förtroendevalda. Lagen förutsätter också att politikerna får nödvändig utbildning för att kunna undvika risker.

Säkerhetsexperter menar att situationen är särskilt problematisk i mindre kommuner där resurserna för säkerhetsarbete ofta är begränsade. Samtidigt kan politiska kontroverser i små samhällen leda till personliga konflikter som gör förtroendevalda extra sårbara.

I en tid när det demokratiska systemet utmanas på många fronter blir skyddet av lokala beslutsfattare en allt viktigare fråga. Att 95 procent av de politiker som fattar beslut närmast medborgarna saknar ett formellt skydd är en demokratisk sårbarhet som kräver ökad uppmärksamhet från såväl myndigheter som allmänheten.