Ny asylansökan ger Sadia Umar och hennes son flyktingstatus

När DN först uppmärksammade Sadia Umars fall befann hon sig i Migrationsverkets förvar i Märsta i väntan på utvisning. Efter mediebevakningen släpptes hon och kort därefter preskriberades utvisningsbeslutet, vilket möjliggjorde en ny asylansökan.

I ett anmärkningsvärt vändning har Migrationsverket nu gjort en helt annan bedömning än tidigare. Sadia Umar och hennes yngste son Arsh, som har flera allvarliga funktionsnedsättningar, har beviljats flyktingstatus och får stanna i Sverige i minst tre år.

I den tidigare ansökan bedömde Migrationsverket att Umar inte hade styrkt att hennes make tillhör den kristna minoriteten i Pakistan, trots att myndigheten tidigare accepterat makens hemlandspass som äkta där hans religiösa tillhörighet framgår. Umar har konsekvent hävdat att deras äktenskap utsätter henne och barnen för fara i Pakistan eftersom hon själv är född muslim men konverterat till kristendomen.

I det nya beslutet erkänner Migrationsverket både makens religiösa tillhörighet och Sadias kristna övertygelse som trovärdiga. Beslutet innebär att de beviljas uppehållstillstånd oberoende av anknytningen till maken, som är svensk medborgare.

Men familjens glädje överskuggas av en tragisk omständighet. Bara timmar innan familjen kunde lämna in sin nya asylansökan verkställdes utvisningen av de två myndiga sönerna Adan, 20, och Falak, 19. Båda studerade på gymnasiet när de tvingades lämna Sverige eftersom Migrationsverket bedömt att de saknade tillräckligt stark anknytning till sin svenske pappa.

”Hade Migrationsverket gjort rätt från början hade sannolikt inte mina barn behövt utvisas, alla barnen hade varit med mig,” säger Sadia Umar. Hon beskriver den traumatiska upplevelsen när polisen hämtade sönerna: ”Det kändes som att jag skulle få hjärtstopp den dagen polisen tog dem. Polisen lovade mig att de inte skulle splittra oss om vi samarbetade. Men de tog dem ändå.”

Sadias advokat Mona Haghou Strindberg ser det nya beslutet som en upprättelse. Hon har tidigare anmält hanteringen av Sadias förvarstagning till FN och kommer nu att komplettera anmälan med information om polisens agerande vid sönernas utvisning.

Den utdragna asylprocessen har haft allvarliga konsekvenser för Sadia Umars livssituation. Före tiden i förvar arbetade hon som specialistundersköterska och samordnare med anpassade arbetstider för att kunna ta hand om sonen Arsh. Idag försöker hon återuppbygga sitt yrkesliv.

”Jag är tacksam över beskedet men känner att jag förlorat mitt människovärde,” berättar Umar. ”Jag var så taggad på livet och ville studera vidare till socionom. I stället förlorade jag mina barn. Jag kommer aldrig få se dem ta studenten.”

Fallet belyser komplexiteten i Sveriges asylsystem och de konsekvenser myndighetsbeslut kan få för enskilda individer och familjer. Särskilt problematiskt blir det när bedömningar ändras efter att oåterkalleliga beslut redan verkställts, som i fallet med utvisningen av de två äldre sönerna.

För konvertiter från islam till kristendom kan återvändande till Pakistan innebära allvarliga risker. Landet har stränga blasfemilagar och personer som lämnat islam kan utsättas för både rättsliga påföljder och utomrättsligt våld. Dessa omständigheter har nu erkänts i Migrationsverkets nya bedömning av Sadia Umars situation.

För Sadia Umar och hennes yngste son innebär det nya beslutet en möjlighet att bygga en framtid i Sverige, men familjens splittring kvarstår som ett permanent ärr från den långdragna asylprocessen. Huruvida de två äldre sönerna kommer att kunna återförenas med sin familj i Sverige återstår att se.