Ministern om S-krav på förlossningsvården: ”Politisk teater”

I februari blottlades en djupgående kris inom förlossningsvården i Skåne när 87 barnmorskor i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Nyheter beskrev sin arbetssituation. Deras vittnesmål var direkt och skakande: ”Om du föder ditt barn hos oss kan vi inte lova att du får salva för dina såriga bröstvårtor eller ens ett varmt täcke att sova med,” skrev de anställda.

Särskilt uppseendeväckande var påståendet att strävt papper användes på spädbarn i Malmö på grund av besparingsåtgärder. Detta påstående spreds snabbt och nådde den nationella politiska debatten. Kulturminister Parisa Liljestrand (M) och Maria Berglund (KD), ordförande för den berörda sjukhusstyrelsen, förnekade inledningsvis uppgifterna om de sträva torklapparna, men senare rapporterade P4 Malmöhus att besparingen faktiskt hade genomförts.

Socialdemokraterna har nu höjt rösten i debatten och kräver en officiell ursäkt till personalen vid förlossningsavdelningen i Malmö. De går längre än så och uppmanar regeringen att stoppa de pågående nedskärningarna inom kvinno- och förlossningsvården. Bakgrunden är att regeringens stöd till regionerna för denna vård har minskat från 1,6 miljarder kronor under 2025 till 600 miljoner kronor mindre innevarande år.

Lena Hallengren (S), tidigare socialminister och nu riksdagsledamot, betraktar både de regionala besparingarna i Skåne och de nationella nedskärningarna som ett allvarligt samhällsproblem.

”Det är allvarligt för varje enskild kvinna som drabbas. Som inte känner sig sedd och inte får den vård som man faktiskt behöver och som man ska känna att man har rätt till,” säger Hallengren.

Socialdemokraternas ståndpunkt är tydlig – de 600 miljonerna måste fortsätta att gå till kvinnosjukvården. Hallengren kan dock inte specificera exakt hur mycket som skulle allokeras specifikt till förlossningsvården om S fick bestämma över budgeten.

För att föra fram sina krav har Socialdemokraterna nu kallat sjukvårdsminister Elisabet Lann (KD) och Carl-Johan Sonesson (M), ordförande för regionstyrelsen i Skåne, till socialutskottet.

Elisabet Lann avfärdar emellertid Socialdemokraternas agerande som ”politisk teater”.

”Jag tycker att det är magstarkt och helt enkelt inte trovärdigt. Det är lätt att sitta i opposition och kräva saker. De skar ner mer när de styrde,” svarar Lann på kritiken.

Sjukvårdsministern försvarar regeringens omprioriteringar i budgeten och menar att man efter noggrann utvärdering av vårdbehoven nu lägger resurserna på andra områden utanför just kvinno- och förlossningsvården.

”Nu satsar vi till exempel mer på cancervården, där bröstcancer är den vanligaste formen, och 200 miljoner kronor på sexuellt våldsutsatta,” förklarar Lann.

Hallengren anser att Lann uttrycker sig ”felaktigt” när hon beskriver regeringens handlande som en omprioritering inom kvinnosjukvården.

”Om man drar ner satsningarna på kvinnors hälsa med 600 miljoner så är det faktiskt oförskämt att säga till vårdpersonal och födande kvinnor att man satsar 1 miljard. Det man gör är att skära ner,” kontrar Hallengren.

En av regeringens motiveringar till omprioriteringen är det sjunkande barnafödandet i Sverige. De 87 vårdanställda som skrev debattartikeln antyder dock att just den försämrade förlossningsvården kan bidra till det låga barnafödandet. Lann avvisar detta resonemang och tror inte att vårdkvaliteten påverkar födslotalen i någon större utsträckning.

Konflikten blottar djupare meningsskiljaktigheter om resursprioriteringar inom vården och illustrerar hur förlossningsvården blivit en viktig politisk stridsfråga. Medan regeringen hävdar att resursomfördelningar görs utifrån en helhetsbedömning av vårdbehov, menar kritikerna att nedskärningarna drabbar en redan utsatt del av sjukvården med konsekvenser för både personal och patienter.