Niklas Orrenius: Paludan slipper fängelse – och hans islamhat ligger i tiden

Rasmus Paludan friad från fängelsestraff för koranbränning

Alla som upplevt torgmöten med den dansk-svenske politikern Rasmus Paludan vet att de är plågsamma tillställningar. Hans framträdanden beskrivs ofta som provokativa och gränsar till det barnslina, där den vuxne mannen genom megafon kallar Koranen för ”jättedum bajsbok” och ”horbok” samt talar om ”grisabaconets” renande kraft.

Paludans torgmöten följer ett tydligt mönster. Han smädar enskilda åhörare, ofta genom att förolämpa deras mammor, och plockar sedan fram sin rekvisita – tändare, bacon och koran. Under skydd av ett massivt polisuppbåd genomför han och medlemmar från det högerextrema partiet Stram Kurs en utdragen och demonstrativ skändning av muslimernas heliga bok.

Polisbevakningen vid dessa evenemang är nödvändig, något som blev tydligt under påsken 2022. Då utlöste enbart ryktet om Paludans närvaro våldsamma kravaller i Skäggetorp i Linköping och i Sveaparken i Örebro. Protesterna urartade även i Norrköping, Rinkeby och Malmö. Många poliser skadades och ett stort antal polisbilar förstördes under upploppen. Sedan dess har över 200 motdemonstranter dömts till fängelse för blåljussabotage och andra brott.

Förra året dömdes Paludan själv till fyra månaders fängelse av Malmö tingsrätt för yttranden han gjorde under påsken 2022. Tingsrätten bedömde att hans ord vid en koranbränning i Malmö den 16 april utgjorde hets mot folkgrupp. ”Uttalandena gick bara ut på att smäda och kränka muslimer,” sa tingsrättens ordförande Nicklas Söderberg då.

Men nu har hovrätten i Skåne och Blekinge gjort en annan bedömning och upphävt tingsrättens fängelsedom. Hovrättspresidenten Ylva Norling Jönsson förklarar: ”Det är ofrånkomligt att kritik av en religion indirekt kan uppfattas som kritik även av de personer som är anhängare till den kritiserade religionen. Detta kan dock inte medföra att sådan kritik inte skulle vara tillåten att uttrycka offentligt. Det skulle nämligen de facto innebära att religionskritik skulle vara otillåten.”

Paludan undgår dock inte helt straff. Hovrätten anser att han i ett uttalande passerade gränsen till hets mot folkgrupp. Det var när han ironiskt sa att ”afrikaner och araber är jätteintelligenta, alltid jobbar och aldrig gör brott”. För detta utdöms villkorlig dom och dagsböter istället för fängelse.

Åklagaren i målet, Adrien Combier-Hogg, påpekar att Paludan tidigare har fällts för hatbrott i Danmark två gånger och därför väljer sina ord med omsorg. ”Hets mot folkgrupp är ett speciellt brott eftersom det handlar om kontext och tolkningar. En stöld är alltid en stöld – men i hets mot folkgrupp kan exakt samma händelse leda till olika bedömningar,” säger han.

Trots att hovrättens dom kan uppfattas som ett frikännande av Paludans koranbränningar, finns det andra fall där koranbrännare har fällts. En 27-årig tidigare borgerlig ungdomspolitiker dömdes för hets mot folkgrupp efter att ha grillat ett exemplar av Koranen framför Linköpings domkyrka och placerat den brända boken samt bacon utanför en moské. Det som blev avgörande i den fällande domen var att 27-åringen lade upp filmen från koranbränningen på nätet ackompanjerad av låten ”Remove kebab”, som spelades under den livestreamade moskéattacken i Christchurch på Nya Zeeland där 51 människor dödades.

Hovrättens dom väcker oro bland svenska muslimer som frågar sig om svenska myndigheter skyddar sin muslimska minoritet tillräckligt. Detta sker samtidigt som politiska krafter med antimuslimska tendenser fått ökat inflytande. När Paludan brände en koran vid Turkiets ambassad kommenterade Richard Jomshof (SD) händelsen med orden ”Blir de upprörda, elda hundra till” – ett uttalande som många menar signalerar att Paludans provokationer har stöd från partier i regeringsunderlaget.

Paludans metod att medvetet provocera för att utlösa reaktioner, för att sedan åberopa yttrandefrihet och religionskritik, ställer det svenska rättssystemet inför svåra avvägningar mellan religionsfrihet, yttrandefrihet och skydd mot kränkningar av minoriteter – frågor som kommer att fortsätta prägla den svenska debatten.