Niklas Orrenius: Politiker kan veva mot flyktingar – att bryta mot lagen är svårare

Sonesson inför rätta: Kvotflyktingstriden i Staffanstorp når domstol

I Lunds tingsrätt står Staffanstorps kommunstyrelseordförande Christian Sonesson (M) tillsammans med flera kommunpolitiker åtalade för grovt tjänstefel. Den uppmärksammade rättegången handlar om kommunens vägran att ta emot en syrisk kvotflyktingfamilj våren 2022.

Den 44-årige moderaten har under flera år gjort sig känd långt utanför kommunens gränser genom kontroversiella utspel. Slöjförbud i skolor, nej till IS-återvändare och satsningar på inhägnade bostadsområden har gjort honom till en av Sveriges mest omtalade lokalpolitiker. Men nu, inför rätta, hänvisar den annars så pratglade kommunalrådet till sin advokat.

Bara ett par meter bort i rättssalen står den syriska familj som drabbades av kommunens beslut. I maj 2022 vägrade Staffanstorps kommun att hämta familjen – föräldrar med två barn – från flygplatsen när de anlände som kvotflyktingar.

”Vägra ta emot dem!”, skrev Sonesson i ett mejl till en ansvarig chef. Kommunalrådet meddelade öppet att kommunen prioriterade ukrainska flyktingar framför den syriska familjen som Migrationsverket anvisat till Staffanstorp enligt bosättningslagen.

Staffanstorp skriver därmed in sig i en lång tradition av skånska kommuner som utmanat centralmakten i flyktingfrågor. På 1980-talet var det Sven-Olle Olsson (C) i Sjöbo som drev igenom en lokal folkomröstning mot flyktingmottagande. Under 1990- och 2000-talen var det Vellinges Göran Holm (M) som i 25 år vägrade ta emot flyktingar tills kommunen år 2010 till slut gav efter för påtryckningar från den dåvarande borgerliga regeringen.

När Sonesson intervjuades av DN våren 2022 var han tydlig med att han visste att agerandet stred mot lagen: ”Lagstiftning eller inte. Den här lagen är djupt ifrågasatt”, sa han då. Dåvarande migrationsminister Anders Ygeman (S) anklagade honom för att driva ”politisk cirkus” och påminde om att ”i Sverige följer man svenska lagar, det gäller även uppmärksamhetstörstande kommunalråd”.

Familjen som övergivits på flygplatsen vittnade under tisdagens förhandling. Yasmine Al-Fadel och Hasan Al-Hariri beskrev hur de blivit chockade och ledsna när de insåg att Staffanstorp medvetet valt bort dem till förmån för ukrainska flyktingar.

”Vi kände oss utstötta. Både vi och ukrainare har flytt krig”, sa Yasmine Al-Fadel i rättssalen. Hennes man Hasan Al-Hariri tillade att han ”kände rasism” i bemötandet.

Försvarslinjen från de åtalade politikerna är att beslutet de fattade inte utgör myndighetsutövning i lagens mening. Kommunstyrelsen hade enligt dem inte behörighet att fatta beslut om att vägra ta emot en kvotflyktingfamilj. En linje som juridiskt kan fungera, men som politiskt framstår som problematisk – varför fatta ett beslut och skryta om det i medier om det saknade betydelse?

Polisförhören med de åtalade kommunstyrelseledamöterna blottar bristande kunskap om beslutets innebörd. Toni Nilsson (SD), som även är nämndeman i just Lunds tingsrätt, säger i förhör: ”Jag är bara fritidspolitiker, jag är pensionär, spelar golf”. Han räknade med att beslutet var ”inom lagens råmärken” eftersom kommunstyrelseordföranden ”har jurister och allting till sitt förfogande”.

Det är inte det enda rättsliga efterspelet. I september 2025 slog hovrätten fast att Staffanstorp diskriminerat den syriska familjen på grund av etniskt ursprung.

För Christian Sonesson kommer rättegången vid en särskilt känslig tidpunkt. Hans eget parti Moderaterna sitter nu i regeringen och profilerar sig som ett lag-och-ordning-parti, samtidigt som de kämpar mot sviktande opinionssiffror. Att en profilerad moderat kommunalpolitiker står åtalad för grovt tjänstefel kan vara särskilt problematiskt i det sammanhanget.

Rättsläget är oklart och domen i Lunds tingsrätt kommer sannolikt att överklagas till högre instans. Men oavsett utgång har fallet väckt frågor om lokalpolitikens gränser mot rikspolitiken och om kommuners skyldighet att följa nationell lagstiftning – även när den strider mot den lokala politiska viljan.

Samtidigt har svensk flyktingpolitik förändrats kraftigt. Under Tidörregeringen har Sverige sänkt flyktingkvoten från 5 000 till 900 personer per år, vilket speglar den allmänna åtstramningen i migrationspolitiken som pågått sedan flyktingkrisen 2015.