Niklas Orrenius: SD skyddas av grundlagen när de angriper muslimer

Den svenska fastemånaden som väcker politisk debatt

När ramadan inleddes i torsdags var det många i Sverige som uppmärksammade starten på den muslimska fastemånaden. Samtidigt spreds ett helt annat budskap från Sveriges näst största parti, Sverigedemokraterna, som i sociala medier hävdar att ”ramadan inte hör hemma i Sverige”.

Runt en miljon svenska medborgare har muslimsk bakgrund – ungefär en tiondel av befolkningen – och många av dem uppmärksammar ramadan på olika sätt. Simon Sorgenfrei, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola, beskriver att månaden betyder mycket för många.

”Jag träffar många som annars aldrig pratar om sin religion, men som gör det under ramadan för att det är fester med familjen,” förklarar Sorgenfrei.

Han påpekar att det finns många individuella sätt att förhålla sig till fastemånaden. För vissa handlar det om att avstå från mat och dryck innan solnedgången, medan andra kanske tar en paus från sociala medier eller undviker alkohol under denna period.

Bakom Sverigedemokraternas kampanj står partiets kontor i Europaparlamentet. Richard Byfält, SD:s policy- och kommunikationschef i Bryssel, försvarar uttalandet och menar att tiotusentals människor instämmer i budskapet. Han avfärdar kritiken om att partiet skulle trampa på religionsfriheten.

”Nej. Jag är själv prästson och har full respekt för religionsfriheten,” säger Byfält.

Enligt honom handlar uttalandet om att ramadan inte ”har sitt naturliga ursprung” i Sverige, till skillnad från traditioner som midsommarfirande eller kräftskiva. Syftet med kampanjen är enligt Byfält ”att inleda ett viktigt samtal om islam i Sverige”.

Religionshistoriskt har ramadan dock firats i Sverige sedan 1890-talet, när Ebrahim Umerkajeff, som ofta kallas ”Sveriges förste muslim”, flyttade hit. Sorgenfrei har dokumenterat hur svenska medier sedan länge rapporterat om ramadan. Redan 1946 publicerade Expressen det första reportaget om hur muslimer i Sverige firar ramadan, och 1956 skrev Dagens Nyheter om hur muslimer i Stockholm bröt fastan.

I dag har ramadan en sådan etablerad plats i Sverige att statsminister Ulf Kristersson (M) på Instagram önskade ”Ramadan mubarak” och ”en fin tid tillsammans med familj och vänner – och tid för eftertanke”. Kontrasten mellan statsministerns inkluderande ord och SD:s antimuslimska retorik är påtaglig, särskilt när SD numera är ett större parti än Moderaterna i opinionen.

Sverigedemokraternas utspel om ramadan är inte isolerat. De senaste veckorna har partiet skickat ut flera liknande budskap i sociala medier. ”Muhammed ska aldrig ha namnsdag i Sverige. Gilla om du håller med”, löd ett annat uttalande. I januari skrev partiet ”Moskéer ska rivas, inte byggas”, tillsammans med en bulldozeremoji.

Även om dessa enskilda budskap sannolikt inte når upp till gränsen för hets mot folkgrupp enligt lagen, skapar de sammantaget en bild som många svenska muslimer uppfattar som hotfull och exkluderande.

Sverige fick i december kritik från FN:s kommitté mot rasdiskriminering för bristande arbete mot rasism, hatbrott och strukturell diskriminering. Kommittén framhöll särskilt problemet med negativa stereotyper och stigmatisering av muslimer, ”särskilt i det mediala och politiska samtalet”.

Religionsfriheten är grundlagsskyddad i Sverige. Enligt Regeringsformen är ”var och en gentemot det allmänna tillförsäkrad religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion”. Även Europakonventionen, artikel 10, garanterar denna rättighet, inklusive ”frihet att utöva sin religion genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer”.

Skyddet av minoriteter utgör en central princip i en demokrati, och kontrasten mellan detta skydd och de politiska signalerna från ett av riksdagens största partier väcker frågor om det framtida samhällsklimatet i Sverige.