Norrkommuner kräver flyttbidrag: ”Fler jobb än människor”

När arbetskraften flyter norrut igen: ”Vi behöver ett flyttbidrag”

Ett stort gnistrande dekorationspaket toppat med en röd rosett och en glittrig älg möter Susanne Redebo när hon anländer till Luleå Airport. Den långa resan från hemorten Mariefred har tagit henne 120 mil norrut, först med tåg till Arlanda, sedan flyg till Luleå och slutligen flygtaxi till Övertorneå.

”Jag älskar att komma hit”, säger hon medan resväskans hjul skär genom snön på parkeringen.

Susanne Redebo arbetar sedan fyra år tillbaka som verksamhetsutvecklare på Resursbiblioteket för meänkieli i Övertorneå – samma kommun som hon lämnade 1982. Då var hon 18 år och tog emot ett flyttbidrag från staten på 8 000 kronor, betald flytt och gratis hemresor.

”Jag upplevde att alla var överens om att det inte fanns någon framtid i Övertorneå då. Tidigt 80-tal fick man välja att antingen jobba inom sjukvården eller på fabrikerna i söder”, berättar hon. ”Jag flyttade till Stockholm och började jobba på ett vårdhem.”

Idag är situationen den omvända. I november låg arbetslösheten i Norrbotten på 3,8 procent, Sveriges lägsta. Samtidigt väntas de stora industrisatsningarna som görs i norr skapa tusentals nya jobb under de kommande åren.

Trots de ljusa framtidsutsikterna kämpar många kommuner i Norrbotten med att locka inflyttare. I Övertorneå bor idag knappt 4 000 personer, och befolkningsminskningen är ett fortsatt problem för många norrländska kommuner.

För att öka inflyttningen har kommunalråd i norra Sverige föreslagit flyttbidrag som en lösning. Även företrädare för gruvbolaget Kaunis Iron i Pajala har lyft frågan.

”Vi behöver införa ett flyttbidrag i någon form. I dag har vi fler lediga jobb än människor och svårt att bemanna både välfärden och det privata näringslivet”, säger Birgitta Larsson, kommunalråd i Gällivare (S) och ordförande för Norrbottens kommuner.

Hon konstaterar att kompetensförsörjningen behöver förbättras i hela länet, särskilt i Gällivare och Kiruna där arbetslösheten är lägst i landet. ”Jag har inte någon färdig lösning på plats men staten behöver titta på hur ett bidrag skulle kunna utformas. Det skulle kunna vara pengar, betald flytt eller ett påslag på lönen. Men någonting behöver hända.”

Bland riksdagspartierna är intresset för flyttbidrag delat. Centerpartiet och Miljöpartiet är positiva, medan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna inte utesluter det. Regeringspartierna säger däremot nej och hänvisar till att det idag finns resebidrag för anställningsintervjuer på annan ort.

Jakob Molinder, docent och forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, har studerat flyttbidragens historia. Enligt hans forskning nådde de sin höjdpunkt 1969 då 29 000 personer tog del av stödet.

”Flyttstöden var en del av politiken som växte fram och det var som störst under 60-talet. Då var det låg arbetslöshet i söder samtidigt som det var hög efterfrågan på arbetskraft i industrierna som växte fram men även bland kontorsjobb och i vården”, förklarar han.

Under dessa år genomgick norra Sverige en strukturomvandling där små jordbruk lades ner och skogsindustrin mekaniserades. Mellan 1960 och 1980 delades över en miljard kronor ut i flyttbidrag. Mer än 350 000 personer fick starthjälp under denna period.

Men många kritiserade också politiken och menade att den utarmade landsbygdskommunerna. Centerpartiet riktade skarp kritik mot regeringens politik och hävdade att den ökade utvandringen och bidrog till befolkningsminskningen i landsbygdsregionerna.

”Centerpartiet lyckades fånga upp stämningen som fanns och göra politik av det. För att möta kritiken utformades regionalpolitiken i slutet av 1960-talet. Man började fråga sig varför arbetskraften skulle flytta till företagen och inte tvärtom”, säger Molinder.

Hans forskning visar dock att flyttbidragen ofta gick till personer som ändå planerade att flytta. ”Slutsatserna från min forskning visar att det är väldigt svårt att rikta den typen av bidrag så att det verkligen får den effekt man tänker. Det blir lätt att man bara ger pengar till folk som hade flyttat ändå.”

De rena flyttbidragen fanns i olika former fram till 2015. Idag erbjuder Arbetsförmedlingen endast betalda resor vid deltagande i arbetsmarknadspolitiska program och intervjuresor.

Ivan Cvitic, sektionschef på Arbetsförmedlingen, förklarar att myndigheten arbetar med flera uppdrag kopplade till bristen på arbetskraft, bland annat ett treårigt projekt för att förbättra matchningen mellan arbetsgivare och arbetslösa, särskilt i norra Sverige.

På frågan om varför arbetssökande inte flyttar till de lediga jobben svarar han att det saknas samlad information, men att en undersökning visar att många är tveksamma på grund av partners jobb på hemorten och ekonomiska skäl. Även kulturutbud, bostäder och offentlig service spelar roll vid beslut om flytt.

I Övertorneå reflekterar Susanne Redebo över sina erfarenheter. ”Jag tror att flyttbidrag skulle vara värt ett försök. Men frågan är om det räcker att det finns ett jobb här uppe? När jag var 18 var det inne med Stockholm, en häftig storstad. Det var annat som lockade, inte bara jobbet.”

Hon ångrar inte sin flytt till södra Sverige, men känner samtidigt en stark koppling till sin hemort. Idag arbetar hon halvtid i Övertorneå och halvtid i Mariefred, vilket låter henne bo närmare sin mamma.

”Mariefred är hemma men Övertorneå är hemma hemma, så har det alltid känts”, avslutar hon.