Pappa försökte stoppa tonåringar som smällde smällare – nu döms han

I Skuggan av Rättvisans Gränser: När Civilkurage Straffas

Ett bostadsområde i Stockholms län plågades under hösten 2024 av återkommande kraftiga smällar. För de boende skapade ljudet en ständig oro, särskilt med tanke på den våldsvåg som samtidigt pågick i regionen. Många hade svårt att avgöra om det rörde sig om sprängladdningar eller kraftfull pyroteknik.

Den 27 december kulminerade situationen när smällarna blev särskilt intensiva. Ett vittne har berättat att hon blev så rädd att hon gömde sina barn under köksbordet. För Tomas, boende i området, blev det droppen när hans lille son inte kunde sova på grund av rädslan.

Arg och frustrerad begav sig Tomas ut för att konfrontera gruppen av ungdomar. Utanför en lokal skola uppstod ett tumult mellan Tomas och en 15-årig pojke. Efter ett handgemäng lyckades Tomas ta gymnastikpåsen där tonåringen förvarade smällarna.

När Tomas lämnade platsen med påsen följde tonåringarna efter honom under hot. Han hörde också hur 15-åringen ringde efter förstärkning. Skräckslagen tog Tomas sin tillflykt till ett källarutrymme.

När polisen senare anlände blev Tomas till sin stora förvåning gripen, misstänkt för rån. I juli åtalades han för stöld och misshandel – brott som har fängelse i straffskalan. Nyligen meddelade tingsrätten sin dom: Tomas döms till villkorlig dom och 100 timmars samhällstjänst för misshandel och egenmäktigt förfarande. Han ska betala 26 500 kronor i skadestånd till tonåringen samt stå för rättegångskostnaderna. Totalt uppgår kostnaderna till omkring 182 500 kronor.

”Jag är för dum för att ljuga. Jag tänkte att om jag säger som det är så döms jag för det jag har gjort. Jag har erkänt varenda liten grej som jag har gjort, grejer som jag inte hade behövt erkänna,” säger Tomas i en intervju efter domen.

Han reagerar starkt på att domstolen i sin dom skriver att han slagit pojken, något han förnekar. Tomas medger att han dragit ner pojken i marken två gånger och hållit en hand över hans hals för att hålla fast honom medan han tog smällarna. En rättsläkare som vittnade under rättegången konstaterade att det inte fanns några skador i pojkens ansikte eller på Tomas händer som tydde på att några slag utdelats.

Försvaret argumenterade under rättegången för att Tomas agerande kunde betraktas som ett envarsgripande – att han som privatperson försökte stoppa ett pågående brott. Tingsrätten valde dock att fokusera enbart på händelseförloppet under tumultet och bortsåg från att pojkarna tidigare smällt av kraftfull pyroteknik. Rätten menade att pyroteknikbrottet inte har fängelse i straffskalan och därför inte berättigade ett envarsgripande.

Rätten underkände även försvarets linje om nödvärn och bortsåg från vittnesuppgifter om att Tomas hotades av ungdomarna efter tumultet.

”Vi boende hade ett jävligt tufft år. Våra barn väcktes av de här smällarna. Folk var rädda,” säger Tomas, som anser att pojkarnas agerande borde ha bedömts som ofredande. ”Att rätten bara struntar i den delen är ett hån mot alla som bor i området.”

Efter händelsen vid skolan upphörde de höga smällarna helt i området. ”Jag tycker att jag har gjort samhället en tjänst. Jag tror att många tycker att det är väldigt skönt att det blev lugnt,” säger Tomas.

Ironiskt nog utförde den 15-årige pojken som Tomas bråkade med en månad senare ett sprängdåd mot en lägenhet i Bro, nordväst om Stockholm. För detta dömdes tonåringen till ett år och två månaders ungdomsvård. Eftersom pojken nu befinner sig i södra Sverige, dit han placerats av socialtjänsten efter domen, medverkade han via länk under rättegången, med ett målsägarbiträde vid sin sida.

Till Tomas förbittring får han även betala målsägarbiträdets restidskostnader, tågbiljetter och hotellvistelse – totalt 12 000 kronor.

”Det kostar alltså mig 12 000 kronor extra för att han sprängde en lägenhet i Bro. Det är faktiskt ännu mer kränkande än att jag måste betala skadestånd till honom,” säger Tomas.

Efter domen säger Tomas att han aldrig någonsin kommer att våga visa civilkurage igen. ”Jag skulle aldrig våga utsätta mig för det här igen. Jag kommer alltid att vara livrädd för rättssamhället. Nu kommer det här att kosta mig 182 500 kronor plus 100 timmars samhällstjänst, men det höll på att kosta mig en fängelsedom och att min son inte skulle få träffa sin pappa.”