Partier vill att fler brottslingar ska kunna dömas till vård

Morden i Rönninge och Boden väcker debatt om rättspsykiatrisk vård

Vinterns uppmärksammade mord i Rönninge och Boden, där kvinnor föll offer för tidigare okända gärningsmän, har intensifierat samhällsdebatten kring tvångsvård och den rättspsykiatriska vårdens roll i straffsystemet.

I Sverige vårdas för närvarande omkring 2 500 personer inom den rättspsykiatriska vården. Denna vårdform kan endast ersätta ett fängelsestraff när gärningspersonen lider av vad lagen definierar som ”allvarlig psykisk störning” – en juridisk term som inte direkt motsvarar specifika medicinska diagnoser.

Vissa psykiska tillstånd uppfyller dock oftare kriterierna för rättspsykiatrisk vård än andra. Det handlar främst om psykossjukdomar som påverkar verklighetsuppfattningen, karakteriserade av hallucinationer och vanföreställningar. Schizofreni utgör den vanligaste diagnosen bland dem som döms till rättspsykiatrisk vård.

Men även andra diagnoser kan enligt lagen utgöra en allvarlig psykisk störning, förklarar Axel Haglund, överläkare och specialist i rättspsykiatri på Rättsmedicinalverket.

”En depression kan vara av så allvarlig grad att den räknas in, särskilt om den är förenad med självmordsnära beteende. Man måste alltid se till helheten hos personen,” säger Haglund till DN.

I samband med mordet i Rönninge har Rättsmedicinalverkets tidigare bedömning av den misstänkte 26-åringen kommit under lupp. Trots att personen 2019 diagnostiserades med pedofili, bedömdes detta inte utgöra en allvarlig psykisk störning i lagens mening.

Enligt Haglund är det ytterst ovanligt att pedofili i sig leder till rättspsykiatrisk vård. ”Det handlar i så fall om personer med en väldigt låg psykosocial förmåga i övrigt, eller där pedofilin är förenad med en tvångsmässighet. Så ser det inte ut för de flesta.”

Den aktuella debatten har fått flera politiska partier att efterlysa förändringar i lagstiftningen. En enkät genomförd av DN visar att Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet förespråkar en breddning av definitionen ”allvarlig psykisk störning”. Liberalerna och Socialdemokraterna öppnar för en översyn av vilka andra allvarliga tillstånd där rättspsykiatrisk vård skulle kunna vara en lämpligare påföljd än fängelse.

Liberalernas sjukvårdspolitiska talesperson Lina Nordquist betonar också vikten av bättre hantering efter vårdtiden. ”Särskild utskrivningsprövning ska vara regel när en person döms till rättspsykiatrisk vård. Utslussning och eftervård måste stärkas,” säger hon.

Axel Haglund är inte förvånad över den pågående debatten men manar till försiktighet. Trots att rättspsykiatrisk vård visar bättre resultat i återfallsstatistiken än fängelsestraff är frågan komplex.

”Det kan vara så att dagens system väljer ut rätt personer till rättspsykiatrisk vård, de med tillstånd som vi faktiskt kan behandla effektivt. Inkluderar vi fler finns det risk att det är personer som vi inte vet om insatserna verkligen fungerar på,” varnar Haglund.

Moderaterna och Kristdemokraterna har en annan syn på frågan. Istället för att ändra kriterierna för rättspsykiatrisk vård ser dessa partier regeringens nya förslag om säkerhetsförvaring som lösningen. Detta icke tidsbestämda straff beskrivs som ett sätt att överbrygga glappet mellan livstids fängelse och rättspsykiatrisk vård.

I praktiken genomförs en rättspsykiatrisk undersökning för att fastställa om en gärningsperson led av en allvarlig psykisk störning när brottet begicks. Undersökningen utförs av ett team bestående av rättspsykiater, psykolog och socialutredare som genom samtal, tester och observationer utvärderar personens psykiska tillstånd.

Tidsåtgången för en sådan undersökning varierar. För en häktad person tar processen i genomsnitt fyra veckor, medan den kan ta upp till sex veckor för personer som inte är frihetsberövade, enligt information från Sveriges domstolar.

Sverigedemokraterna har inte besvarat DN:s frågor i ämnet.

Debatten om den rättspsykiatriska vårdens avgränsningar fortsätter därmed att vara en central fråga i kölvattnet av de tragiska händelserna i Rönninge och Boden, med olika politiska visioner för hur systemet bör reformeras.