Klimatpolitisk kris i Sverige och EU: Ökande utsläpp och internationella utmaningar

Det råder en tilltagande kris i den svenska och europeiska klimatpolitiken. Medan de globala klimatförändringarna accelererar, har Sveriges regeringsarbete präglats av ett dominerande fokus på att sänka bränslepriser, vilket placerat landet i en svår situation. Utsläppen ökar istället för att minska, och EU:s klimatkrav framstår som allt mer avlägsna, med risken för miljardböter om målen inte uppfylls.

Vindkraftsutbyggnaden har enligt branschföreträdare i princip stannat av, delvis på grund av otydliga politiska riktlinjer. Utlovad kärnkraft är ännu långt från förverkligande och elektrifieringen av fordonsflottan tappar fart. Situationen förvärras ytterligare av internationella kriser, där konflikten kring Iran blottlägger EU:s sårbarhet genom det omfattande beroendet av olje- och gasimport från auktoritära regimer.

Flera stora EU-länder, däribland Frankrike, Tyskland och Italien, har svarat på dessa utmaningar genom att föreslå en uppmjukning av unionens handel med utsläppsrätter. Denna fråga står högt på dagordningen när EU:s ledare nu samlas i Bryssel.

När Sverige samtidigt går in i en valrörelse blir klimatfrågan alltmer angelägen. Enligt Novus senaste mätningar är klimatet fortfarande en av väljarnas högst prioriterade frågor, tvärtemot vad som ibland hävdas i den offentliga debatten. Väljarna förväntar sig nu svar på hur den växande utsläppsskulden ska hanteras.

Den svenska regeringen har dock inte presenterat några konkreta lösningar, utan har istället tillsatt flera utredningar. Svante Mandell leder den senaste styrmedelsutredningen, vars resultat väntas i maj. Detta innebär att nästa regering kommer att få den utmanande uppgiften att implementera förslagen. Mandell har redan antytt i en intervju med Sveriges Radio att reduktionsplikten – som reglerar inblandningen av biodrivmedel – sannolikt behöver höjas för att Sverige ska kunna uppfylla sina klimatåtaganden.

Klimatpolitiska rådet, med ordförande Åsa Persson i spetsen, har presenterat en omfattande granskning av regeringens politik. En av de tydligaste kritikpunkterna gäller den ryckiga politiken kring reduktionsplikten. När regeringen tidigare sänkte nivån till sex procent visade analyser från Dagens Nyheter att detta skulle leda till missade klimatmål. Regeringen tvingades senare höja nivån till tio procent, men enligt expertbedömningar är inte heller detta tillräckligt.

Denna brist på förutsägbarhet omfattar även andra områden som vindkraft, kärnkraft, gröna kreditgarantier och stöd till elbilar. Klimatpolitiska rådet framhåller att denna instabilitet skapar problematiska signaler till investerare. Näringslivet har kapacitet att utveckla lösningar men behöver tydlig statlig vägledning. Otydlig politik ökar riskerna och därmed kostnaderna för den gröna omställningen.

Enligt rådet är tiden nu mycket knapp för att Sverige ska ha en chans att minska det växande utsläppsgapet. Den politiska utmaningen är betydande – Miljöpartiet är sannolikt det enda parti som är berett att föreslå höjda bränslepriser som ett vallöfte, vilket knappast välkomnas av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson.

Paradoxalt nog kan den pågående konflikten kring Iran potentiellt bli en nyckel till förändrad klimatpolitik. Utfasningen av fossila bränslen är inte bara en klimatfråga utan även en säkerhetspolitisk angelägenhet och potentiellt en ekonomisk ödesfråga. Detta framhölls nyligen av statsminister Ulf Kristersson i ett brev till EU-kommissionen där han försvarar EU:s utsläppshandel.

”Att minska vårt beroende av fossila bränslen stärker vår motståndskraft, sänker strukturella energikostnader och förbättrar vår autonomi”, skrev Kristersson tillsammans med regeringschefer från Spanien, Finland, Danmark och Portugal.

Historiskt sett var det liknande säkerhetsargument, snarare än miljöhänsyn, som ledde till utfasningen av oljepannor i svenska hem. Dessa säkerhetspolitiska aspekter har dock varit anmärkningsvärt frånvarande i den nuvarande svenska klimatdebatten. En relevant fråga blir därför om svenska väljare kan acceptera något högre bränslepriser för att minska beroendet av länder som Iran och Ryssland.