SD-toppen vill stoppa hbtq-träffar: ”Min dotter diskriminerades”

I början av året ska Sverigedemokraternas högt uppsatta företrädare Mattias Karlssons ettåriga dotter ha nekats tillträde till öppna förskolan på Östermalm i Stockholm. Enligt Karlsson fick hans fru och två andra heterosexuella mammor vända i dörren eftersom det var ett ”slutet sammanhang” för regnbågsfamiljer.

Karlsson beskriver situationen som smärtsam för dottern: ”Det var tio minusgrader ute och min dotter såg ju de andra barnen leka där inne och blev jätteledsen.”

Enligt öppna förskolans policy skulle dock inte någon familj ha nekats inträde baserat på sexuell läggning. Britt-Marie Källman, rektor för norra innerstadens öppna förskolor, förtydligar i ett uttalande: ”Om det är fullt så kan vi inte släppa in fler annars kan man välja själv.”

Efter att Karlsson uppmärksammat händelsen på sociala medier, samlade Källman personalen för att klargöra att ingen får avvisas enligt verksamhetens riktlinjer. Hon betonar samtidigt att de behöver bli bättre på att informera om verksamhetens olika inriktningar och temagrupper.

Den aktuella öppna förskolan har avsatt en och en halv timme på torsdagar specifikt för regnbågsfamiljer. Detta är bara ett av flera exempel på temagrupper som finns inom verksamheten. På andra öppna förskolor i Stockholm finns liknande arrangemang för olika föräldragrupper som tvillingar, ensamstående och utlandsfödda föräldrar.

Källman understryker att dessa temagrupper är en del av verksamhetens uppdrag och inte är politiskt motiverade. De syftar till att skapa trygga mötesplatser för familjer med liknande erfarenheter och behov.

Mattias Karlsson är dock kritisk till dessa särskilda grupper och kallar uppdelningen ”diskriminerande” och ”separatistisk”. Han menar att öppna förskolan bör vara tillgänglig för alla barn oavsett föräldrarnas bakgrund eller familjesituation.

”Öppna förskoleverksamheten ska vara till för barnen. Jag förstår inte varför inte barn skulle kunna leka med varandra oberoende av om deras föräldrar är sammanboende, heterosexuella, ensamstående, inrikes- eller utrikesfödda”, säger han.

Karlsson medger att det kan finnas behov av specifik information eller stöd till föräldrar i ”speciella situationer”, men anser att det nuvarande upplägget går ut över barnen. Han ifrågasätter också om öppna förskolan överhuvudtaget ska ägna sig åt föräldrastöd: ”Målet borde vara att hålla öppet så mycket som möjligt för alla barn som vill komma dit och leka och lära sig att umgås med varandra.”

Händelsen har fått konsekvenser för de familjer som vanligtvis deltar i regnbågsträffarna. I slutna forum berättar föräldrar att oron och otryggheten efter incidenten har lett till att många familjer uteblivit från träffarna. Karlsson tycker att detta är ”tråkigt” men vill inte ta ansvar för situationen.

”Jag vet inte riktigt hur jag skulle kunna ha någon skuld i det. Det enda jag har försökt göra är att se till att min dotter ska känna sig välkommen och inte bli utestängd från barnverksamhet”, säger han.

Jennie Graflund, tillförordnad ordförande för RFSL Stockholm, är inte förvånad över att uttalandet kommer mitt i en valrörelse och uttrycker oro över att hbtqi-personer används som politiskt slagträ.

”Det är väldigt beklämmande att vi hbtqi-personer som grupp blir ett slagträ för att skapa politisk debatt. Det leder till en otrygghet och minoritetsstress”, säger Graflund.

Öppna förskoleverksamheten i Stockholms stad är hbtq-diplomerad med stöd från just RFSL Stockholm, vilket innebär att personalen genomgått utbildning om hbtq-rättigheter, normer och allas lika värde.

Lovise Brade, förbundsordförande för RFSL, framhåller att det tillhör samhällets demokratiuppdrag att säkerställa att verksamheten finns till för alla. ”Det innebär ibland att skapa specifika utrymmen för de som annars inte kommer”, säger hon och tillägger: ”Jag tror inte att mammor känner sig uteslutna om det är en pappadag på öppna förskolan. Man får välja att gå någon annanstans vid just den tiden.”

Graflund från RFSL Stockholm resonerar att Karlssons fru kanske fick uppleva en situation som många normbrytande familjer möter ofta. ”På ett sätt kanske det är nyttigt, men också något som inte borde behöva hända. Och vi önskar såklart att ingen ska behöva uppleva det.”

Hon menar vidare att det inte är diskriminerande att skapa en miljö där en familj för en stund får vara i en fredad gemenskap: ”Där man får vara sig själv och inte behöver försvara sin situation.”