Statsvetare: SD kan ta tunga ministerposter

Liberalernas historiska beslut öppnar dörren för Sverigedemokraterna

När Liberalernas partiledare Simona Mohamsson och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson möttes i en kram, signalerade det ett historiskt skifte i svensk politik. Liberalerna har nu slopat sina röda linjer mot Sverigedemokraterna, vilket kan leda till en omritning av det politiska landskapet inför nästa val.

Ett extrainsatt landsmöte kommer att avgöra Liberalernas framtida kurs. Om ja-sidan vinner blir L först av Tidöpartierna att officiellt öppna regeringsdörren för SD. Detta skulle markera ett betydande skifte från den tidigare inställningen till partiet, som länge betraktats som politiskt isolerat.

Även statsminister Ulf Kristersson och Moderaterna tycks ha mjuknat i sin inställning. Flera av de invändningar Kristersson tidigare hade mot att släppa in SD i regeringen har nu tonats ned eller försvunnit helt.

Enligt opinionsmätningarna riskerar Liberalerna att hamna under riksdagsspärren vid nästa val. Erik Wångmar, lektor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet, menar att i ett scenario där Tidöpartierna ändå lyckas samla tillräckligt med stöd för att bilda regering, skulle Sverigedemokraterna sannolikt bli största parti i konstellationen.

”Om vi har 24 ministrar skulle man kunna tänka sig någonting i stil med tio ministrar från Sverigedemokraterna, åtta från Moderaterna och cirka tre var från Liberalerna och Kristdemokraterna. Men det mesta talar för att L inte kommer in,” säger Wångmar.

En regeringsbildning med SD som största parti skulle sannolikt innebära en omfördelning av de tyngsta ministerposterna. Wångmar tror att Moderaterna skulle behålla statsminister- och finansministerposterna, men potentiellt förlora justitie- och utrikesministerposterna. SD skulle även kunna få migrationsministerposten och talmansnomineringen.

”Justitieministerposten är ett problem med tanke på Gunnar Strömmer. Han ses av många som väldigt viktig för Moderaterna, så det kan bli en hård dragkamp om den stolen,” förklarar Wångmar.

Finansministerposten anses vara särskilt viktig för Moderaterna att behålla, medan en eventuell förlust av utrikesministerposten skulle kunna kompenseras genom att statsministern tar större plats i utrikespolitiska frågor.

Jenny Madestam, docent i statsvetenskap vid Södertörns högskola, delar Wångmars bedömning att M troligen skulle behålla statsminister- och finansministerposterna. Hon framhäver att det sannolikt skulle bli en kamp om justitieministerrollen, som SD i slutändan kan vinna.

I en koalition med SD, M, KD och L skulle de mindre partierna, precis som i nuvarande regering, förmodligen få fler ministerposter än vad som är proportionerligt utifrån deras storlek. Varje parti skulle prioritera sina kärnfrågor.

”Man får tänka på vad de andra partierna vill sätta sin prägel på under nästa mandatperiod. För Moderaternas del kommer det att vara ekonomisk politik. I KD:s fall tror jag inte att man kommer att vilja släppa sjukvårdsministerposten, det är deras fråga. Och i Liberalernas fall vill man behålla skolan och utbildningsfrågorna,” säger Madestam.

Trots att SD är det minst erfarna regeringspartiet av de fyra, skulle de enligt Madestam kunna få flera ministerposter inom områden som migration, integration, kultur, bistånd och socialförsäkringar. Hon spekulerar också i att KD-ledaren Ebba Busch, som idag är energiminister, skulle kunna aspirera på utrikesministerposten för att stärka sin internationella profil.

Madestam är dock skeptisk till att Moderaterna skulle överlåta utrikesministerposten till SD, eftersom partierna har markant olika syn på utrikespolitik.

”Det är ofta där som man säger att man har olika inriktning. SD har en mycket mer nationalistisk hållning än vad M och L och delvis även KD har,” avslutar hon.