Transpersoner söker vård i Thailand när svenska köerna är för långa

Jackie Edetjärn rör sig försiktigt i sin lägenhet i Stockholm, två månader efter sin könskorrigerande operation i Thailand. Med steg som inte får vara längre än 20 centimeter för att undvika att såren går upp, blir promenaderna med hunden Jackson korta. Jackie är fortfarande sjukskriven från sitt jobb på ett lager och kan inte packa tunga saker inför sin kommande flytt.

Trots besvären efter operationen är hon övertygad om att resan till Thailand var rätt beslut.

– Jag är väldigt glad att jag åkte dit och gjorde det. Förutom lite sårseparationer och svullnad har jag inte haft några större komplikationer. Jag blev verkligen imponerad av sjukvården jag fick för pengarna där, berättar Jackie.

51-åriga Jackie har redan ändrat sitt juridiska kön och genomgått flera andra ingrepp som ögonlocksoperation, bröstoperation och fettsugning. Men hon har ännu inte fått diagnosen könsdysfori och har inte ens blivit kallad till specialistenheten Anova, dit transpersoner i Stockholm hänvisas.

– De har 44 månaders väntetid. Sedan tar utredningen ett år. Därefter kan det ta ytterligare 4-6 år till operation. Hade jag väntat på det skulle jag vänta till min död, eller åtminstone tills jag är pensionär. Jag vill leva mitt liv som jag är nu, förklarar hon.

Valet av Thailand som destination för operationen kom efter rekommendationer i forum på nätet där transkirurgi diskuteras. Eftersom transvård inte omfattas av vårdgarantin har Jackie själv betalat för operationen – cirka 100 000 kronor exklusive resa och boende.

– Sjukvården hänvisar transpersoner till psykakuten och ger en massa andra diagnoser istället för att hjälpa till med huvudproblemet som är könsdysfori. Jag hade kunnat få vilken diagnos som helst, men jag ville inte gå den vägen. Därför betalade jag själv och gjorde operationen i Thailand.

Jackie är imponerad av standarden på vården i Thailand – de många anställda, det stora sjukhusrummet och servicen med bilar som transporterade henne mellan hotellet och kliniken. Trots detta var upplevelsen stundtals påfrestande eftersom hon reste ensam.

– En australisk kvinna hade med sig hela sin familj. De kom och livade upp mig ibland och vi åt tillsammans. Annars är det ganska jobbigt att vara helt ensam. Du är själv i ett annat land och har gjort världens största operation. Allt var jobbigt. Att gå upp, göra kaffe. Jag klarade ingenting fysiskt.

Trots utmaningarna känner Jackie en lättnad över att ha genomgått operationen.

– När jag vaknade efter operationen lyfte jag på täcket och tänkte: shit vad har jag gjort. Nu är den borta. Sedan var det en stor lättnad över att allt är klart.

Förutom de långa väntetiderna hävdar Jackie att de könskorrigerande operationer som erbjuds i Sverige är mindre avancerade än de som utförs i Thailand.

– Jag valde inte den enklaste, utan en lite mer avancerad operation som inte görs i Sverige. Jag är väldigt glad, men samtidigt är jag rädd att något ska hända eftersom ingen i Sverige har hand om sådana som jag. Men så länge jag får leva så här är jag gladare.

I norra Sverige förbereder sig 37-åriga Chloe Kate för en liknande resa. I oktober planerar hon att åka till Thailand för en könsbekräftande operation.

– Resultatet vid en operation i Sverige skulle inte vara tillfredsställande för mig. Hade jag valt Sverige tror jag att det hade gnagt i mig resten av mitt liv att jag kunde ha fått ett ännu bättre resultat i Thailand, säger hon.

Till skillnad från Jackie har Chloe fått en könsdysforidiagnos och nyligen genomgått bröstoperation inom svensk sjukvård. Men hon har inte tålamod att vänta på könsbekräftande kirurgi i Sverige.

– Det skulle ta flera år att få en tid. Jag vill få det gjort så snart som möjligt och sökte därför till en klinik i Thailand, förklarar Chloe, som kom ut som transperson för tre år sedan.

De långa väntetiderna i Sverige gör könskorrigerande operationer till en klassfråga, menar hon. Själv har Chloe valt en av de dyraste klinikerna i Thailand med en kostnad på omkring 200 000 kronor.

– Jag får bara en chans att göra det här och då vill jag få så bra resultat som möjligt.

Enligt Antti Mikkola, biträdande överläkare och ansvarig för könsbekräftande underlivskirurgi vid Karolinska universitetssjukhuset, finns det flera risker med att operera sig utomlands. Svensk vård har inget ansvar för resultatet, och vid komplikationer kan det vara oklart vilket ansvar den utländska kliniken tar.

I Stockholm är väntetiden till kirurgiska åtgärder 3-5 år. Karolinska opererar cirka 50 personer årligen medan omkring 150 står i kö. I hela Sverige finns det bara fem kirurger som utför denna typ av ingrepp, fördelade på tre platser: Stockholm, Linköping och Göteborg.

– Jag tycker att en viss väntetid är motiverad. Några månader upp till ett år är vettigt. Då har beslutet mognat. Om det är flera års väntan blir man frustrerad. Vi vill inte att kön ska vara så lång, säger Mikkola.