Sverige har fortfarande inte några attackdrönare

Försvarets forskningsanstalt har utvecklat en autonom drönare som kan lokalisera och attackera mål självständigt, utan behov av kontinuerlig mänsklig styrning. Den prototyp som demonstreras ser något primitiv ut med synliga kablar och avger ett distinkt surrande ljud, men tekniken är sofistikerad.

”Det här är en så kallad ’click and forget’-drönare”, förklarar Lars Forssell, forskningsledare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). ”Det finns flera fördelar med denna teknik. Operatören behöver inte genomföra den komplicerade slutfasen av styrningen själv, och om drönaren utsätts för elektronisk störning från motståndaren kan den ändå träffa målet.”

Forssell påpekar att nästa logiska steg vore att låta algoritmen välja mål helt på egen hand, men detta medför både praktiska och juridiska utmaningar.

Anna Andersson, folkrättsjurist vid FOI, belyser de komplexa juridiska aspekterna: ”Folkrätten har utvecklats under premissen att det är människor som gör bedömningar och fattar beslut. Utmaningen är hur dessa regler och principer ska implementeras när vapensystem utvecklas som förändrar människans roll.”

Andersson diskuterar ansvarsfördelningen vid användning av autonoma vapensystem som självständigt kan identifiera, välja och bekämpa mål utan mänsklig inblandning. Hon påpekar dock att modern drönarteknik också erbjuder fördelar ur ett folkrättsligt perspektiv: ”Moderna drönare har ofta flera informationskällor och inbyggda sensorer som ger operatören mer information och möjlighet att fatta bättre beslut.”

Ett internationellt arbete har pågått i tolv år för att komplettera folkrätten kring dödliga autonoma vapensystem. Resultat förväntas under nästa år, men det är ännu inte bestämt om dessa kommer att bli juridiskt bindande.

För att möta den snabba tekniska utvecklingen inom drönarområdet har tre svenska försvarsmyndigheter – Försvarets materielverk (FMV), Försvarsmakten och FOI – inlett ett samarbete för att snabbutveckla både drönarteknik och motmedel. Nyligen demonstrerade de sina system vid Livgardet i Kungsängen.

Försvarsmaktens drönarcentrum på K3 i Karlsborg deltog också i demonstrationen. De visade upp olika modeller av drönare som används av utländska försvarsmakter och som det svenska centrumet har köpt in för utvärdering.

”Det är många prylar här, men det blir ingen militär förmåga förrän utrustningen har hamnat ute på ett förband med utvecklad taktik och stridsteknik,” säger Michael Gunnerek, chef för Försvarsmaktens UAS-centrum.

Drönare har blivit ett avgörande vapen i Ukrainakriget, där uppskattningsvis 70 procent av de ryska anfallets dödsoffer orsakas av beväpnade drönare. Ukraina producerar nu över 200 000 drönare av olika typer varje månad, medan Ryssland har intensifierat sin användning dramatiskt – för en månad sedan användes över 800 drönare under ett enda nattligt angrepp.

Sverige har tidigare legat efter i utvecklingen. När Dagens Nyheter besökte Karlsborg för nästan två år sedan bestod den svenska drönararsenalen endast av ett tjugotal spaningsdrönare inköpta 2010-2012. Sedan dess har hemvärnet och regementena utrustats med nya små spaningsdrönare.

”Idag finns det cirka tusen sådana system ute på förbanden,” säger Gunnerek, men påpekar att beväpnade drönare fortfarande inte införts i krigsförbanden.

Gunnerek demonstrerar en quadrocopter som utvärderas för eventuellt inköp: ”Den är särskilt framtagen för att släppa laster. Man kan släppa en eller flera sprängladdningar på exempelvis stridsvagnar eller soldater i skyttevärn.” Han tillägger att tekniken även kan användas för att bära störsändare eller relästationer.

Försvarsmakten testar även billiga FPV-drönare som styrs med hjälp av fjärrkontroll och särskilda glasögon med inbyggda skärmar. Denna typ av drönare är vanliga i Ukraina men kräver omfattande övning.

Gunnerek betonar vikten av att ta del av ukrainska erfarenheter samtidigt som han varnar för att direkt överföra dessa till svenska förhållanden: ”Det är inte säkert att vårt nästa krig ser ut som i Ukraina. Där råder en situation som påminner om första världskriget, med ett stillaståndsland och begränsad rörlighet. Ukraina har stora öppna landskap där det är svårt att gömma sig. Tekniken är här för att stanna, men den kan behöva anpassas för andra förhållanden.”

De tre försvarsmyndigheterna samarbetar nu för att utveckla drönare anpassade för nordiska förhållanden, med tanke på Sveriges kommande roll som ledare för en Natostyrka i norra Finland.

Förra veckan meddelade regeringen en investering på över 3,5 miljarder kronor för att stärka Sveriges förmåga att identifiera, störa och bekämpa fientliga drönare, bland annat genom jaktdrönare som ska skydda svenska flygbaser.