Unikt rättsfall: Rekryterade polska män från soppkök till svartbygge

En kall februarimorgon 2025 upptäcks en man som går längs E65 mot Ystad. Bilister slår larm och när polisen hittar honom är han svårt nerkyld. Han berättar att han gått över en mil, saknar pengar och har arbetat svart i Sverige i fem månader utan att få lön.

Polisens ingripande leder till en gård där ytterligare två män påträffas. Alla tre är från Polen – en skuldsatt, en annan hemlös. De förklarar hur de rekryterats av en svensk man utanför ett soppkök i hemlandet, lockade av löften om byggarbete, lön och boende i Sverige.

Verkligheten visade sig vara en helt annan. I Sverige tvingades de utföra enklare renoveringsarbeten i privata hem runt om i Skåne. De arbetade långa dagar utan avtalsenlig ersättning. På nätterna sov de i ett dåligt isolerat hus under förfärliga förhållanden. Förundersökningsprotokollen visar bilder som vittnar om de usla levnadsvillkoren: döda skadedjur, smutsiga madrasser och bristande sanitära förhållanden.

Polisutredningen avslöjar att tre skånska män ligger bakom upplägget. De polska arbetarna berättar i förhör hur de övervakats, att deras pass beslagtagits, att de blivit skuldsatta och tvingats arbeta utan skyddsutrustning.

Nyligen föll domen i Malmö tingsrätt där en 35-årig man från Malmö dömdes för människohandel och människoexploatering till två år och tio månaders fängelse. Rätten konstaterar att mannen under ett halvårs tid utnyttjat de tre männen och tvingat dem arbeta under ”mycket svåra förhållanden”.

”En av männen fick praktiskt taget ingen lön alls. Under en viss period hade mannen begränsad tillgång till mat och var så hungrig att han åt äpplen som fanns i trädgården och hundmat”, säger rådmannen Håkan Olaussen i ett pressmeddelande.

Linda Erhorn, regional samordnare mot människohandel på gränspolisenheten i region Syd, beskriver fallet som unikt för Sverige.

”Vi har tidigare haft fällande domar kopplade till människohandel för sexuella ändamål och tiggeri – men inga domar gällande människohandel kopplade till arbetslivet”, förklarar hon.

Erhorn menar att denna dom blir ett viktigt prejudikat för framtida fall. ”Ju mer praxis och fler domar, desto enklare blir det för oss att veta var gränsdragningen går och vad som krävs för att kunna dömas för människohandel – i detta fallet arbete. Hur utsatt behöver man vara och hur svår situation behöver man befinna sig i för att det ska anses vara ett så pass grovt brott?”

Hon var själv närvarande vid tillslaget då de polska arbetarna upptäcktes och beskriver deras extremt utsatta situation. ”Bara temperaturen inomhus och hur de har blivit behandlade visar vilken levnadsstandard de har haft. Männen har varit utsatta redan i hemlandet med hemlöshet, soppkök, att de packat sina tillhörigheter i en soppåse. Det säger ju en del.”

Fallet belyser den gråzon som existerar på den svenska arbetsmarknaden, där utsatta personer riskerar att utnyttjas i skuggekonomin. Arbetskraftsexploatering är ett växande problem i hela Europa, där personer från ekonomiskt utsatta länder blir särskilt sårbara för denna typ av brottslighet.

I domen framkommer ytterligare detaljer om de förnedrande förhållandena. Boendets dusch användes även som diskho, och levnadsstandarden var långt under vad som kan anses värdigt i ett modernt samhälle.

Den huvudmisstänkte Malmöbon förnekar brott och hävdar att männen varit fria att lämna när de vill. Hans två medhjälpare, som också stod åtalade, frikänns från människohandelsanklagelserna då tingsrätten anser att det inte är bevisat att de haft närmare kännedom om arbetarnas förhållanden. De döms dock för penningtvättsbrott, den ene även för näringspenningtvätt, till villkorlig dom respektive fängelse i ett år och tre månader.

Domen markerar ett viktigt steg i kampen mot arbetskraftsexploatering i Sverige och kan komma att få stor betydelse för hur liknande fall bedöms i framtiden.