Efter valet 2026 kommer nya politiker att leda Stockholms stad, då flera av stadens toppolitiker nu meddelat att de inte kommer att kandidera för omval. Den största förändringen sker inom Socialdemokraterna, där finansborgarrådet Karin Wanngård har beslutat att kliva åt sidan.
Wanngårds beslut öppnar för en ny S-ledare i Stockholm. Enligt uppgifter från de politiska korridorerna i Stadshuset nämns Emilia Bjuggren som en potentiell efterträdare. Bjuggren har i dagsläget en tung portfölj där hon ansvarar för skol-, arbetsmarknads- och personalfrågor i staden.
Även Miljöpartiet genomgår en ledarskapsförändring. Åsa Lindhagen, nuvarande miljö- och klimatborgarråd, har meddelat att hon siktar på att återvända till riksdagspolitiken. I en intern omröstning bland partiets Stockholmsmedlemmar fick Lindhagen nyligen starkt stöd, och besegrade till och med partiets språkrör Daniel Helldén, som tidigare varit aktiv i Stockholmspolitiken, enligt rapportering från Altinget.
”Det finns många bra kandidater,” svarar Lindhagen på frågan om vem som kan komma att efterträda henne i Stadshuset. Hon tillägger att hon förväntar sig klarare besked innan jul och att efterträdaren sannolikt blir någon av de högst rankade på partiets lista.
Traditionellt brukar dock språkrörens namn placeras överst på Miljöpartiets riksdagslistor när de slutligen fastställs, vilket skulle kunna påverka den slutgiltiga rangordningen.
Vänsterpartiet har redan genomfört ett ledarbyte i Stockholmspolitiken. Alexandra Mattsson, som innehar posterna som förskole-, fritids- och fastighetsborgarråd, har nyligen tagit över rollen som gruppledare efter Clara Lindblom. Till skillnad från sina kollegor i Socialdemokraterna och Miljöpartiet planerar Mattsson att fortsätta sitt politiska engagemang i Stadshuset även efter nästa val.
”Jag ser verkligen fram mot att få styra fyra år till. Det kommer att bli jättekul,” säger Mattsson. På frågan om framtida samarbetspartners är hon dock förtegen och hänvisar till att sådana beslut först kommer att fattas i januari.
Stockholmspolitiken kännetecknas av relativt täta maktskiften. Historiskt sett har det visat sig vara utmanande för politiska partier att behålla makten i huvudstaden under mer än en mandatperiod. Denna instabilitet gör kommande val särskilt intressant att följa, särskilt med tanke på de ledarskapsförändringar som nu sker i flera av stadens ledande partier.
Förändringarna sker i en tid då Stockholm står inför flera stora utmaningar. Bostadsfrågan fortsätter att vara ett hett ämne i huvudstaden, där höga priser och långa bostadsköer påverkar många invånares vardag. Samtidigt kämpar stadens skolor med resultatskillnader mellan olika områden, och klimatfrågan har fått allt större betydelse i den kommunala politiken.
Karin Wanngårds avhopp från Socialdemokraterna representerar slutet på en era för partiet i Stockholm. Under hennes ledning har partiet drivit frågor om jämlikhet och bostadsbyggande, men också mött motstånd kring trafik- och miljöpolitik.
För Miljöpartiet innebär Lindhagens fokus på rikspolitiken att partiet behöver hitta en ny stark röst för klimat- och miljöfrågorna i huvudstaden, ett område som blivit alltmer centralt i Stockholmspolitiken under senare år.
Vänsterpartiet, med Mattsson i spetsen, kommer sannolikt att fortsätta driva frågor om bostadsrättsomvandlingar och kommunal service, områden där partiet profilerat sig tydligt i Stockholm.
När kristallkronorna i Stadshuset lyser upp över de kommande årens politiska debatter, kommer det alltså att vara med delvis nya ansikten som formar Stockholms framtid efter valet 2026.
11 kommentarer
Det verkar som om det är dags för ny blodbådd inom de rödgröna partierna i Stockholm. Fantastisk om de nya krafterna kan rena upp gamla problem.
Intressant att både Socialdemokraterna och Miljöpartiet ställer till med vaktombyte. Hoppas efterträdarna kan driva frågor om hållbart byggande och förnyelsebar energi vidare.
Precis, det är viktigt att Stockholms politik fortsätter att arbeta med klimatfrågor trots skiftande ledarskap.
Varför tar så många viktiga beslut på julhelgen? Avtalen och efterträdarna borde diskuteras öppet med befolkningen.
Vad som händer i Stockholmspolitiken påverkar inte bara staden, utan också energisektorn. Observerar hur detta kan påverka investeringar i kraftvärme och vindkraft.
Förhoppningsvis prioriteras grön energi, trots alla politiska förändringar.
Politisk stabilitet är viktig för att företag ska kunna planera långsiktigt. Hoppas denna omställning inte skapar osäkerhet.
Nyckelfrågorna är ju ändå hur detta påverkar bostadsbyggande och infrastrukturinvesteringar i Stockholm. Hoppas det inte blir mer byråkrati.
Att så många toppnamn gått vad, innebär det egentligen att Stockholms politik riskerar att bli mindre erfaren?
En del av dem har nog lämnat för att skapa utrymme till nya ansikten.
Började undra om Emilia Bjuggren verkligen har tid att axla nytt uppdrag, med tanke på hennes nuvarande omfattande uppgifter.