Massflykt av sjuksköterskor från St Görans sjukhus efter lönesänkning

Efter 15 år som anestesisjuksköterska på Capio St Görans sjukhus har Lisa Linnros nu sagt upp sig. Hon är inte ensam – minst 15 av hennes kollegor har valt samma väg, en direkt konsekvens av ett nytt lokalt avtal som kraftigt sänker ersättningen för de som arbetar kvällar, nätter och helger.

”Man gör inte på det här viset. Det är under all kritik. Det har skett med brist på kommunikation, transparens och respekt för vårt värde som medarbetare,” säger Linnros, uppenbart besviken över hur situationen hanterats.

Bakgrunden till den akuta personalsituationen är att sjukhusledningen redan i december förra året sade upp ett lokalt avtal – en poängmodell som gett extra ersättning till personal med obekväma arbetstider. Efter nästan ett års förhandlingar har fackförbunden motvilligt accepterat ett nytt avtal som innebär betydligt sämre villkor.

Anna Linder Axeheim, huvudskyddsombud för Vårdförbundet och sjuksköterska på St Görans akutmottagning, förklarar arbetsgivarens ståndpunkt: ”Arbetsgivaren har sagt att de vill ha en poängmodell som är mer hållbar i längden, att den har dragit iväg i kostnad sedan flera år tillbaka. Deras svar när vi lyft risken med att förlora personal är att ekonomin behöver vara i balans.”

Fackförbunden kände sig till slut tvungna att acceptera de nya villkoren eftersom alternativet – att stå helt utan lokalt avtal – skulle innebära ännu sämre förutsättningar för personalen.

De nya villkoren, som träder i kraft i mitten av januari nästa år, kommer att påverka sjuksköterskor, barnmorskor och undersköterskor. Eftersom ersättningen beräknas procentuellt utifrån grundlön och arbetade ob-timmar, drabbas den mest erfarna och kompetenta personalen hårdast. Enligt Vårdförbundets beräkningar kan enskilda medarbetare förlora mellan 500 och flera tusen kronor per månad.

”Jag känner oro för att vi ska förlora många kompetenta kollegor och att sjukhuset inte ska kunna få tillbaka den kunskap och kompetens som riskerar att försvinna med dem som har sagt upp sig eller funderar på att göra det,” säger Linder Axeheim.

Situationen har skapat stor oro bland personalen. Linnros berättar att hon tröstat kollegor som insett att de inte kommer att klara sig ekonomiskt med de nya villkoren. Men för hennes egen del handlar det om något större än bara pengar.

”Summan av lönesänkningen är inte det relevanta, jag klarar mig utmärkt utan de här tusenlapparna. Det här är en ledning som har misskött sitt arbete och som smular sönder den kompetens som finns på sjukhuset,” säger hon.

St Görans sjukhus är ett av Stockholms största akutsjukhus och har länge haft ett gott rykte som arbetsplats. Det privat drivna sjukhuset, som ägs av vårdkoncernen Capio, har tidigare ofta framhållits som ett exempel på god arbetsmiljö inom vårdsektorn. De försämrade villkoren kommer vid en tid då hela vårdsektorn i Sverige kämpar med personalbrist och rekryteringssvårigheter.

Linnros betonar att detta inte bara handlar om att vårdpersonal är upprörda över neddragningar. Det handlar om kompetensflykt och konsekvenser för patientsäkerheten.

”I slutänden är det patienterna som är de största förlorarna,” konstaterar hon och syftar på att hundratals års samlad erfarenhet nu riskerar att försvinna från sjukhuset.

Trots uppsägningen har Linnros fortfarande en förhoppning: ”Jag har fortfarande förhoppningen att vi ska kunna lösa det här och att vi ska kunna vara kvar. En naiv förhoppning att det ska kunna gå,” säger hon.

Idag hålls ett av flera planerade krismöten på sjukhuset där personalen och ledningen ska diskutera situationen. Frågan har blivit allt mer akut i takt med att fler medarbetare lämnar in sina uppsägningar.

Händelseutvecklingen vid St Görans sjukhus speglar en större problematik inom svensk sjukvård, där ekonomiska besparingar ofta ställs mot personalens arbetsvillkor och i förlängningen vårdkvalitet och patientsäkerhet.