Svenska parasitsvampen, uppkallad efter David Attenborough, upptäckt för första gången utanför Nordirland

Svampen upptäcktes först i Nordirland 2021 under inspelningen av en BBC-dokumentär. I fjol identifierades den som en nyupptäckt art och döptes till Gibellula attenboroughii – efter den välkände zoologen och naturfilmaren David Attenborough.

Nu har det första fyndet utanför Nordirland gjorts – och det skedde i Sverige. Anders Lindström, entomolog vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), har hittat två spindlar som infekterats av den ovanliga parasitsvampen. En spindel påträffades i en källare i Bohuslän och en annan i en grotta i Västergötland.

”Jag hade med mig kameran för att fotografera myggor, och passade på att ta bilder på dem när jag ändå var där. Jag tycker att det finns någon slags skräckblandad förtjusning med de där svamparna”, säger Lindström, som egentligen forskar på stickmyggor och hittade svamparna av en slump.

Det visade sig senare att bilderna visade spindlar som angripits av så kallade ”zombiesvampar”. Det morbida öknamnet kommer från svampens förmodade förmåga att ta kontroll över spindelns hjärna. Forskning tyder på att svampen kan förändra spindelns dopaminnivåer och därmed manipulera den att lämna sitt nät och söka sig uppåt, vilket underlättar för svampen att sprida sina sporer.

”När den ganska nyligen har infekterat spindeln ser det lite ut som det här vita skinnet på en brieost, sådär sammetslent. När spindeln dör kommer svampen ut kroppsvägen och växer ut så att den ser mer ut som klassisk mögel”, förklarar Lindström.

Svampens livscykel är både fascinerade och kuslig. När den infekterade spindeln dör, utvecklar svampen sporer som sprids i luften och kan landa på nya spindlar. ”Om spindeln har otur och svampen har tur så lyckas den gro och infektera spindeln”, säger Lindström.

Upptäckten i Sverige är vetenskapligt betydelsefull eftersom den visar att artens utbredning är större än man tidigare trott. Gibellula attenboroughii beskrevs vetenskapligt först 2023, och fyndet i Sverige representerar nu den första dokumenterade förekomsten utanför Nordirland där den ursprungligen upptäcktes.

Parasitsvampar av denna typ tillhör en grupp som specialiserat sig på att angripa leddjur. Liknande svampar finns som drabbar andra insekter och spindeldjur. Det mest kända exemplet är kanske Ophiocordyceps unilateralis som infekterar myror och har studerats ingående för sin förmåga att manipulera värdens beteende.

Dessa parasitsvampar har väckt stort intresse inom både vetenskapen och populärkulturen. Deras förmåga att manipulera sina värddjurs beteende har inspirerat allt från skräckfilmer till biomedicinsk forskning. Trots den fascinerade men skrämmande naturen hos dessa organismer, påpekar Lindström att människor och andra ryggradsdjur inte behöver oroa sig.

”Det är framför allt ryggradslösa djur som angrips, alltså insekter och spindeldjur. Och när det kommer till den här svampen är de enda kända arterna som blivit infekterade källarspindlar och bryggspindlar”, förklarar han.

Svampens förmåga att modifiera spindlars beteende har lett till att forskare intresserar sig för de biokemiska processer som möjliggör detta. Förhoppningen är att bättre förståelse av dessa mekanismer kan leda till nya insikter inom neurobiologi och möjligen utveckling av nya läkemedel.

Upptäckten i Sverige öppnar också för frågan om Gibellula attenboroughii kan finnas i fler europeiska länder, men hittills har förbisetts på grund av dess sällsynthet och de dolda miljöer där den förekommer. Nya eftersökningar i liknande miljöer i andra europeiska länder kan potentiellt leda till fler fynd av denna fascinerande parasitsvamp.