Rekordmånga flyktingar anländer till Storbritannien trots striktare politik
Antalet flyktingar som anländer till Storbritannien via små båtar över Engelska kanalen fortsätter att öka trots regeringens löften om hårdare tag. Under 2025 nådde mer än 41 000 människor de brittiska kusterna på detta sätt, vilket representerar en ökning med 13 procent jämfört med föregående år.
Premiärminister Keir Starmer, som under valkampanjen 2024 utlovade att ”krossa gängen” bakom människosmugglingen, har hittills inte lyckats vända trenden. Labourregerings avtal med Frankrike från i somras, baserat på principen ”en in, en ut”, var tänkt att avskräcka människor från illegal inresa, men har inte gett önskat resultat.
En talesperson från det brittiska inrikesdepartementet beskrev på torsdagen siffrorna som ”skamliga” och menade att ”det brittiska folket förtjänar bättre”. Uttalandet återspeglar den växande frustrationen inom regeringen över den fortsatta flyktingströmmen.
Det ökande antalet båtflyktingar har också lett till omfattande protester runt om i landet. Hundratusentals britter har under det senaste året deltagit i demonstrationer mot flyktingar och de så kallade asylhotellen där många placeras i väntan på besked om asyl. I dessa sammanhang har den engelska flaggan med Sankt Georgskorset blivit en allt vanligare syn i gatubilden, ofta som en symbol för nationalistiska sentimenet.
I november presenterade inrikesminister Shabana Mahmood en omfattande reform av migrations- och asylpolitiken, inspirerad av den danska modellen som blivit känd för sin strikta hållning. Reformen beskrivs som den mest genomgripande sedan andra världskriget och inkluderar flera drastiska åtgärder. Bland annat förlängs väntetiden för permanent uppehållstillstånd till rekordlånga 20 år, och möjligheterna att utvisa flyktingar utökas betydligt.
Oppositionens reaktion har varit skarp. Chris Philp, konservativ skuggminister för inrikesfrågor, menar att Labours åtgärder endast är kosmetiska. Enligt honom är ett utträde ur Europakonventionen om mänskliga rättigheter (ECHR) den enda verkliga lösningen för att minska antalet överfarter med små båtar. De konservativas ståndpunkt representerar en ännu hårdare linje i migrationsfrågan än den nuvarande regeringens politik.
Den farliga resan över Engelska kanalen fortsätter att kräva människoliv. Även om officiella dödstal saknas, uppskattar hjälporganisationer att minst 36 personer omkom under förra året i försök att nå Storbritannien. Den verkliga siffran kan vara högre.
Enver Solomon, vd för organisationen Refugee Council, påpekade i en kommentar till The Guardian den humanitära aspekten av situationen: ”De flesta män, kvinnor och barn som gör dessa resor över Engelska kanalen har flytt från förtryckande regimer som talibanerna i Afghanistan och brutala inbördeskrig i länder som Sudan.”
Den brittiska flyktingpolitikens utveckling följer en europeisk trend där flera länder skärper sin migrationspolitik. Danmark, som inspirerat den brittiska reformen, har under flera år fört en restriktiv linje som minskat antalet asylsökande markant. Sverige har också genomfört betydande åtstramningar under senare år efter den stora flyktingvågen 2015.
Experter påpekar att det ökande antalet båtflyktingar till Storbritannien delvis kan förklaras av att andra vägar till landet blivit mer begränsade efter Brexit och pandemin. När lagliga vägar stängs ökar pressen på illegala rutter, vilket smugglarnätverken utnyttjar.
Medan den politiska debatten fortsätter arbetar frivilligorganisationer och lokala myndigheter för att hantera den praktiska situationen. Många asylsökande placeras i tillfälliga boenden, och köerna för asylprövning är långa, vilket ytterligare belastar systemet och ökar kostnaderna.
5 kommentarer
41 000 personer är en stor siffra. Vad skulle bättre policy kunna innebära för att minska detta tryck?
Rekordmånga flyktingar påverkar också samhällsklimatet. Det är viktigt att hitta en balans mellan humanitet och laglydnad.
Det är oroande att inget av avtalen verkar fungera. Hur lång tid kan detta fortsätta utan att det påverkar samhällsklimatet negativt?
Den här situationen verkar mycket komplex. Vem ansvarar egentligen för att göra något åt gränskontrollen?
Kan man inte hitta bättre lösningar än att bara utvisa människor?. Finanziering av humanitära program i ursprungsländerna skulle kanske vara ett steg i rätt riktning.