Nasa planerar första bemannade månfärd på över 50 år

Den amerikanska rymdstyrelsen Nasa förbereder sig för en historisk milstolpe – den första bemannade månfärden sedan 1972. Fyra astronauter ska delta i uppdraget Artemis II, som ursprungligen var planerat till februari men nu skjutits upp till mars på grund av tekniska problem.

Vid tester av raketsystemet upptäckte tekniker ett väteläckage under bränslepåfyllningen samt problem med en ventil i rymdkapseln Orion, där astronauterna ska vistas under färden. ”Besättningens säkerhet är vår högsta prioritet,” meddelade Nasa i ett uttalande när de tillkännagav förseningen.

Besättningen består av kommendörkapten Reid Wiseman och pilot Victor Glover från Nasa, Christina Koch, också från Nasa, samt Jeremy Hansen från den kanadensiska rymdstyrelsen CSA. Uppdraget blir historiskt på flera sätt – Glover blir den första icke-vita astronauten på en månfärd, medan Koch blir den första kvinnan att resa mot månen.

De fyra astronauterna hade sedan 21 januari befunnit sig i karantän i Houston, men får nu lämna isoleringen tillfälligt. Ungefär två veckor före nästa planerade uppskjutningsdatum, den 7 mars, kommer de återigen placeras i karantän för att minimera risken för sjukdom under uppdraget.

Artemis II följer i spåren av den obemannade Artemis I-missionen som genomfördes i november 2022. Under det uppdraget färdades rymdkapseln Orion runt månen och återvände sedan till jorden efter nästan fyra veckor i rymden. Ombord fanns tre dockor i naturlig storlek utrustade med sensorer som mätte faktorer som strålningsnivåer – data som nu används för att säkerställa besättningens säkerhet under den kommande bemannade färden.

Till skillnad från Apollo-uppdragen på 1960- och 70-talet kommer Artemis II-besättningen inte att landa på månytan. Istället kommer de att genomföra en månkringflygning – en avgörande test av tekniken inför framtida landningar. Planen är att Artemis III, preliminärt planerat till 2027 eller 2028, ska landa astronauter vid månens sydpol, ett område som aldrig tidigare utforskats av människor.

Nasas Artemisprogram har flera långsiktiga mål. Efter att Apollo 17 lämnade månen i december 1972 har ingen människa besökt vår närmaste himlakropp. Under de fem decennier som gått har både tekniken och vår kunskap om rymden utvecklats avsevärt. Forskare har bland annat upptäckt att det finns is vid månens poler, en resurs som skulle kunna omvandlas till dricksvatten, syre och raketbränsle för framtida bosättningar.

Återvändandet till månen ses som ett första steg mot ambitiösare mål. Nasa planerar att etablera en permanent närvaro på och kring månen, med en rymdstation i omloppsbana och eventuellt en bas på ytan. Dessa installationer skulle sedan kunna fungera som språngbräda för ännu längre resor, särskilt till Mars.

Det finns också ekonomiska och vetenskapliga motiv. Nasa skriver själva att ”vi återvänder till månen för att göra vetenskapliga upptäckter, få ekonomiska fördelar och ge inspiration åt en ny generation utforskare: Artemis-generationen.” Precis som Apolloprogrammet en gång inspirerade en hel värld hoppas rymdstyrelsen att de nya månfärderna ska stimulera teknisk innovation och vetenskapligt intresse.

Programmet har fått sitt namn från Artemis, som i grekisk mytologi var jaktens och månens gudinna samt tvillingsyster till Apollon – en passande symbolik då Artemis bygger vidare på arvet från Apolloprogrammet, som landade sex bemannade farkoster på månen mellan 1969 och 1972.

Flera uppskjutningsfönster står till buds om marsförsöket skulle behöva skjutas upp ytterligare, med alternativa datum i april och maj. Det slutgiltiga beslutet kommer att fattas baserat på väderförhållanden och teknisk beredskap.