Anna-Lena Laurén: Merz pressad av Tysklands svaga ekonomi

Den övertygade europén Friedrich Merz har sedan sitt tillträde som Tysklands förbundskansler lagt betydande energi på att stärka både Tysklands position inom EU och EU:s roll på världsarenan. Jämfört med sin försiktige föregångare Olaf Scholz har Merz intagit en betydligt mer framträdande roll i europeisk politik.

Redan på valkvällen den 23 februari 2025 talade Merz klarspråk om de förändrade relationerna med USA: ”Det står klart att dagens amerikanska ledning bryr sig väldigt litet om Europas öde.” Trots denna skeptiska inställning har han lyckats upprätthålla fungerande kontakter med Trump-administrationen. Vid sitt första besök i Washington undvek han de skandaler och pinsamheter som drabbat andra statsledare i mötet med den amerikanske presidenten.

Inom EU har Merz tagit en ledande roll. Han var den som i december 2025 starkast förespråkade att frysta ryska tillgångar skulle användas som säkerhet för lån till Ukraina. När detta förslag misslyckades, var det också Merz som presenterade alternativet: ett gemensamt EU-lån som räddade Ukraina från ekonomisk kollaps.

Relationen mellan Berlin och Paris, den traditionella motorn i europeiskt samarbete, har förbättrats markant under Merz tid vid makten. Han har etablerat en god personlig relation till Frankrikes president Emmanuel Macron, och båda ledarna delar ett starkt engagemang för Ukrainas sak.

På hemmaplan har Merz dock mött större utmaningar. Hans löfte om att få den tyska ekonomin på fötter har hittills givit begränsade resultat. Visserligen lyckades han bryta den negativa trenden med en tillväxt på 0,3 procent förra året – den första positiva siffran sedan 2022 – men ekonomin är fortfarande svag. Den tyska bilindustrin, landets ekonomiska ryggrad, kämpar med lönsamhetsproblem och förlorade 48 000 arbetstillfällen under 2025.

Ett av förbundskanslerns centrala vallöften gällde en skärpt migrationspolitik. Detta har han levererat på genom införandet av tillfälliga gränskontroller. Antalet asylsökande i Tyskland är nu på den lägsta nivån på tio år. Samtidigt har hans egna uttalanden i frågan väckt kritik, särskilt när han i augusti förra året kommenterade att ”Vi har fått ned antalet asylsökningar med 60 procent. Men problem med stadsbilden har vi fortfarande.”

Detta uttalande ledde till anklagelser om rasism, men Merz stod fast vid sina ord och uppmanade kritikerna att fråga sina döttrar vad han egentligen menat – en karakteristiskt spetsig formulering som endast förstärkte kritikstormen.

I slutet av året genomdrev Merz en nödvändig men impopulär pensionsreform som gradvis kommer att höja pensionsavgifterna för att hantera den åldrande befolkningen. Hans kommentarer om att tyskarna arbetar för lite har knappast bidragit till reformens popularitet.

Den kanske största inrikespolitiska framgången uppnådde Merz redan innan han blev kansler, genom att säkra ett omfattande lån på 500 miljarder euro, kallat ”Sondervermögen”. Dessa medel ska användas för att rusta upp Tysklands eftersatta infrastruktur och försvar. Satsningarna har inletts, men konkreta resultat kommer att dröja.

Merz står nu inför två parallella utmaningar: utrikespolitiskt ett ytterst oförutsägbart världsläge, och inrikespolitiskt ett land som behöver omfattande reformer men där motståndet är kompakt.

Friedrich Merz, som fyller 70 år, har en lång karriär bakom sig. Efter utbildning till affärsjurist satt han i EU-parlamentet 1989-1994 och i förbundsdagen 1994-2009. Därefter arbetade han i näringslivet som rådgivare och styrelseproffs för bland andra Bosch och Blackrock Germany innan han återvände till politiken 2021. Han valdes till ordförande för CDU 2022 och tillträdde som förbundskansler den 6 maj 2025 – efter ett historiskt val där förbundsdagen för första gången behövde rösta två gånger för att utse en kansler.