Anna-Lena Laurén: Så har en tysk förbundskansler sällan uttryckt sig om USA

På Münchens säkerhetskonferens presenterade Tysklands förbundskansler Friedrich Merz en ny syn på det transatlantiska samarbetet, en som markerar ett tydligt skifte i den tyska utrikespolitiken. ”Låt oss reparera det transatlantiska förtroendet. Partnerskap är inget absolut begrepp och man måste inte dela samtliga värderingar,” sade Merz i sitt öppningstal.

Dessa ord representerar ett historiskt avsteg från hur tyska förbundskanslerer traditionellt har formulerat sig om relationen till USA. Tyskland har under efterkrigstiden konsekvent lutat sig mot USA som en garant för landets demokrati, med gemensamma värderingar som grundpelare för samarbetet. Den tyska narrativet har länge handlat om hur USA lärde Tyskland att omfamna frihet och demokrati.

För nästan exakt ett år sedan, på tyska valkvällen den 23 februari 2025, visade Merz redan tecken på denna nya hållning när han konstaterade: ”Det står klart att dagens amerikanska ledning bryr sig väldigt litet om Europas öde.”

Nu verkar förbundskanslern ha bestämt sig för att öppet erkänna en ny realitet – USA är inte längre samma land som tidigare, men Tyskland behöver fortfarande detta samarbete.

I sitt tal på säkerhetskonferensen utvecklade Merz sitt resonemang med vad han kallade ”en obekväm sanning”: ”Mellan USA och Europa ligger en klyfta. Kulturkriget i USA är inte vårt. Yttrandefriheten hos oss tar slut när den vänder sig mot människovärdet. Vi håller fast vid klimatavtalet därför att vi vet att globala utmaningar bara går att lösa gemensamt.”

Men sedan vände han resonemanget: ”Om vårt partnerskap ska ha en framtid måste vi begrunda det ur konkret och inte esoterisk synvinkel. Vi européer vet hur dyrt förtroendet i Nato är. Även USA är beroende av detta förtroende. Nato är inte bara vår konkurrensfördel – det är även er, kära amerikaner. I en era av stormakter är inte ens USA tillräckligt mäktigt för att klara sig ensam.”

Genom att använda ordet ”esoterisk” – som syftar på kunskap och läror enbart för en inre krets – och i praktiken nedgradera demokrati och yttrandefrihet till ritualer, skickar Merz en tydlig signal till Trump-administrationen: Dessa värderingar är viktiga för oss, men vi accepterar att de inte är lika centrala för er.

Frågan är nu hur Trump-administrationen kommer att svara på denna utsträckta hand. I praktiken förespråkar Merz en pragmatisk allians som borde passa Trump, vars huvudsakliga intresse ligger i affärsrelationer snarare än ideologi.

För Tyskland handlar det i slutändan om ekonomiska realiteter. En avgörande orsak till att Merz håller fast vid transatlantismen med större envishet än Frankrikes president Emmanuel Macron är den tyska industrins beroende av amerikansk export. Förbundskanslern måste ständigt balansera industrins ekonomiska intressen mot principiella ställningstaganden.

Detta får konsekvenser för hela Europa. Om Tysklands ekonomi – Europas största – skulle försvagas, skulle det oundvikligen drabba hela den europeiska ekonomin.

I sitt tal uttryckte Merz flera gånger en syn som blir allt vanligare bland europeiska ledare: världsordningen har förändrats fundamentalt och de gamla spelreglerna gäller inte längre. Dessa insikter har fått konkreta konsekvenser, bland annat genom att europeiska Natoländer nu investerar betydligt mer i sina försvar än tidigare.

Men Europa är fortfarande inte redo att ta alltför stora risker. Den underliggande strategin är att på något sätt behålla USA:s engagemang i Europa – eller åtminstone ge Ryssland intrycket av att amerikanerna står fast vid sina europeiska allierade. Avskräckning förblir nyckeln i säkerhetspolitiken.

Merz pragmatiska och realpolitiska hållning markerar en ny era i de tysk-amerikanska relationerna, där ideologiska likheter får mindre betydelse än strategiska och ekonomiska intressen. Denna förändring speglar ett Europa som tvingas omdefiniera sin plats i en värld där gamla allianser inte längre kan tas för givna.