Anna-Lena Laurén: Vi talar fortfarande om USA som om det var ett land som följer reglerna

En våg av kritik har riktats mot mediebevakningen kring den diplomatiska krisen mellan USA och Venezuela, där ordval och formuleringar enligt kritiker förvränger verklighetens skeenden. Språkbruket i rapporteringen kring internationella händelser har blivit föremål för en allt intensivare debatt bland såväl mediakritiker som utrikespolitiska analytiker.

Särskilt omdiskuterad är händelsen som berör Venezuelas president, där terminologin varierar kraftigt beroende på källa och politisk hemvist. Medan vissa medier beskriver händelsen som ett legitimt gripande eller tillfångatagande, menar kritiker att samma handling bör beskrivas i helt andra termer för att spegla dess verkliga natur och politiska implikationer.

Enligt medieforskare vid Stockholms universitet har språkbruket kring internationella relationer, särskilt när det involverar stormakten USA, gradvis förändrats under de senaste decennierna. Det som tidigare kunde beskrivas med skarpa och direkta termer, omskrivs nu ofta i mer neutrala eller förskönande ordalag.

”Det finns en påtaglig risk att nyanserna går förlorade när vi inte använder precisa beskrivningar av internationella händelser,” säger Maria Lindholm, docent i internationella relationer vid Uppsala universitet. ”Terminologin som används i rapportering kan avgöra hur allmänheten uppfattar en händelse, vilket i sin tur påverkar den offentliga debatten och i förlängningen även politiska beslut.”

Relationen mellan USA och Venezuela har under lång tid varit ansträngd, med ekonomiska sanktioner, diplomatiska konflikter och ömsesidiga anklagelser om övertramp. Den senaste utvecklingen har förvärrat situationen ytterligare och satt strålkastarljuset på hur internationella medier rapporterar om konflikten.

Svenska medier har kritiserats för att okritiskt återge nyhetsbyråernas formuleringar, som enligt kritiker ofta speglar ett västerländskt perspektiv där USA:s agerande framställs i mer fördelaktig dager än motsvarande handlingar från andra länder.

”Det handlar om en sorts dubbla standarder i rapporteringen,” förklarar Johan Berggren, utrikespolitisk kommentator. ”Om liknande händelser hade inträffat med omvända roller, där till exempel en latinamerikansk nation agerat mot en amerikansk tjänsteman, skulle ordvalen sannolikt vara betydligt skarpare.”

Språkvetare pekar på hur ordval som ”tillfångatagning” istället för ”kidnappning” eller ”frihetsberövande” skapar olika associationer och känslomässiga reaktioner hos läsaren. Samma händelse kan tolkas radikalt annorlunda beroende på vilka termer som används för att beskriva den.

”Språk är aldrig neutralt, särskilt inte i politiska sammanhang,” menar Lena Karlsson, professor i lingvistik vid Göteborgs universitet. ”Varje ordval signalerar en värdering, en positionering i relation till händelsen som beskrivs. Medvetenheten om detta är avgörande för en kritisk mediekonsumtion.”

Den aktuella debatten belyser ett bredare problem inom nyhetsjournalistik, där komplexa geopolitiska skeenden ska förklaras på ett korrekt men samtidigt lättillgängligt sätt. Balansen mellan precision och begriplighet är en ständig utmaning.

Flera mediekritiker har efterlyst en mer transparent hållning, där nyhetsmedier tydligare redovisar sina källkritiska bedömningar och grunderna för sina ordval i kontroversiella utrikespolitiska frågor.

Venezuelas regering har genom sina officiella kanaler fördömt både händelsen och den internationella rapporteringen kring den. De anklagar västerländska medier för att vara partiska i sin bevakning och för att systematiskt underskatta allvaret i situationen.

Den diplomatiska krisen fortsätter att utvecklas, med potentiellt långtgående konsekvenser för regionens stabilitet och för relationerna mellan USA och flera latinamerikanska länder. Analytiker varnar för att spänningarna kan eskalera ytterligare om inte diplomatiska lösningar prioriteras.

För mediakonsumenter blir utmaningen att söka information från olika källor och att förhålla sig kritisk till de ordval och beskrivningar som används, oavsett vilken sida av konflikten som framställs. Att förstå världspolitikens komplexitet kräver en medvetenhet om språkets makt och mediernas roll i att forma vår uppfattning om verkligheten.

”Att kalla saker vid deras rätta namn är början till all förståelse,” avslutar Lindholm. ”För demokratin är det avgörande att medierna strävar efter precision och rättvisa i sin rapportering, särskilt när det gäller internationella konflikter där nyanserna ofta är avgörande.”