Björn af Kleen: Nu kallas Trumps administration fascistisk

Efter den statliga polisens dödliga framfart i Minneapolis tar amerikanska intellektuella nu öppet ställning mot utvecklingen. I inflytelserika liberala medier som New York Times, Guardian och Atlantic görs direkta jämförelser med europeisk fascism och nationalsocialism.

”Ja, det är fascism”, skriver författaren Jonathan Rauch om Trumpadministrationen i tidskriften Atlantic. På New York Times liberala ledarsida jämför den konservativa opinionsbildaren och juristen David French laglösheten i Minneapolis med den som rådde i Nazityskland.

Guardian citerar den amerikanske journalisten och historikern Garrett Graff som skriver: ”Låt oss vara tydliga, en amerikansk stad under ockupation av en fascistisk hemlig polis.” Tonläget från tidigare presidenter har också skärpts markant. Demokraten Bill Clinton uttrycker oro för att den amerikanska demokratin är på väg att ersättas av något annat än folkstyre: ”Om vi ger upp våra rättigheter som vi haft i 250 år, kanske vi aldrig får dem tillbaka.”

Under det decennium som Trump dominerat den amerikanska politiken har hans retorik ofta beskrivits som fascistisk. Men debattörerna betonar nu skillnaden mellan fascistiska utspel och en fascistisk regim – en stat som dödar sina medborgare och omedelbart ger de maskerade poliserna som hållit i vapnen total straffrihet.

Särskilt lyfts vicepresident JD Vances agerande fram efter att en ICE-agent dödat demonstranten Renée Good i Minneapolis den 7 januari, där han snabbt gav sitt stöd till de federala styrkorna.

Fascismen, förklarar Rauch i Atlantic, strävar efter att ”krossa motstånd och skriva om samhällskontraktet”. Under Trumps andra mandatperiod har politiseringen av det nationella rättsväsendet och skapandet av vad kritiker kallar en ”paramilitär” polisstyrka i ICE och gränspolisen skapat något mer instrumentellt än bara ett brutalt politiskt skådespel.

De som varnar för en framväxande fascistisk polisstat i USA pekar på den operativa kapaciteten hos den federala polisen. ICE har nu större budget än alla andra federala brottsbekämpande myndigheter tillsammans – mer ekonomiska resurser än femton andra länders försvarsmakter.

I New York Times beskriver David French Minneapolis under ICE:s ockupation som en ”dubbelstat”, med hänvisning till den tyska juristen Ernst Fraenkels bok ”Der Doppelstaat” från 1940. Begreppet beskriver hur det under den tyska nazistregimen existerade två samhällen parallellt: en normal stat där lagar upprätthölls och en undantagsstat där medborgarna gradvis berövades sina fri- och rättigheter.

De två amerikanska demonstranter som dödades i Minneapolis – Renée Good och Alex Pretti – var enligt French omedvetna om att de hade trätt in i denna laglösa tillvaro. ”En av de sorgligaste sakerna med dödandet av Good och Pretti är att man kunde se att ingen av dem verkade inse faran förrän det var för sent… De må ha irriterat federala poliser, men ingenting i deras hållning tydde på att de upplevde det minsta av hot.”

Efter dödsskjutningen av Renée Good skickade Trumpadministrationen ytterligare flera tusen maskerade poliser till Minneapolis den åttonde januari. Den nationella säkerhetschefen Kristi Noem utfärdade då en varning om att den som rörde de federala styrkorna ”skulle få känna på lagen i dess fulla omfattning” – ett uttalande som enligt kritikerna illustrerar den auktoritära utvecklingen.

Flera experter ser nu ett mönster där grundläggande demokratiska principer undermineras systematiskt. Med en påtagligt utökad federal polisstyrka, politisering av rättsväsendet och ett allt hårdare språkbruk från landets högsta ledning, menar de att USA befinner sig i ett avgörande skede där landets demokratiska fundament står på spel.

Debatten speglar en djupgående oro bland både liberala och konservativa intellektuella över huruvida USA:s demokratiska institutioner kan stå emot vad de ser som en auktoritär utveckling med historiska paralleller till 1900-talets mörkaste kapitel.