Blå himmel över Peking får bybor att skaka tänder

I vinterns grepp: Kylan som splittrar Hebei-provinsen

Vintern har varit ovanligt kall i de små byarna i Hebei-provinsen som omger Peking. Med temperaturer som konstant håller sig under nollstrecket under dagen och sjunker ytterligare nattetid, står många invånare inför ett svårt val: värme eller mat på bordet.

”Man sätter inte på värmen på dagen, utan väntar till kvällen. Annars blir det för dyrt. Jag skruvade på värmen först i december, men då orkade jag inte frysa längre. En del pensionärer i byn använder den inte alls, för att spara sina pengar,” berättar Wang, som driver en liten livsmedelsbutik i en av byarna.

I sin ouppvärmda butik håller hon värmen genom att klä sig i flera lager kläder. Efter tre månader med mestadels minusgrader har många invånare tvingats göra ett tufft val mellan en varm bostad eller att ha råd med andra nödvändigheter.

Några män i byn som just ätit frukost sitter påpälsade i soffor utomhus. Vinterns sista dag enligt den gamla kinesiska almanackan närmar sig, och solen börjar äntligen värma igen.

”Snart behöver vi ingen uppvärmning längre, men vi ställer alltid upp för Peking,” säger en av männen medan de försöker skratta bort månader av huttrande.

Invånarna i Hebei har länge fått offra sitt välbefinnande för huvudstadens skull. År 2017 förbjöds de att använda kol som bränsle – en åtgärd som radikalt förändrade deras liv. Förr brände hela området billig kol för att hålla värmen under vintern, vilket tillsammans med utsläpp från regionens stålverk skapade föroreningar som blåste in över Peking och förvandlade huvudstaden till en av världens mest luftförorenade metropoler.

”Vi har i alla fall fått bättre luft,” konstaterar männen i sofforna, och pekar på en av få fördelar med omställningen.

Totalt omfattades 27 miljoner bönder i Hebei av förbudet mot koleldning. I början hjälpte myndigheterna till med övergången – betalade för installationerna av den renare gasen och subventionerade uppvärmningskostnaderna under tre år. Sedan försvann stödet. Enligt byborna är det idag minimalt.

Resultatet i Peking har varit slående. Koncentrationen av de hälsofarliga PM2,5-partiklarna har i snitt sjunkit med 70 procent per dag mellan 2013 och 2025. Hälften av förbättringarna beror på minskade lokala utsläpp i huvudstaden, men uppemot 40 procent kommer från sjunkande föroreningar i omgivande regioner som Hebei.

För invånarna i Hebei har dock priset varit högt. Gas kostar mer än tre gånger så mycket som kol, vilket gjort att många inte längre har råd att värma upp sina hem ordentligt.

Få i byarna vill öppet erkänna sina ekonomiska svårigheter – det skulle vara att tappa ansiktet. De flesta säger att de håller sin bostad på 17–18 grader och att det kostar motsvarande drygt 5 000 kronor under vintern. Men med pensioner på bara runt 300 kronor i månaden går ekvationen inte ihop, särskilt inte för de äldre invånarna. Även med makens eller makans pension och lite extra inkomster från sålda grönsaker blir fullgod uppvärmning en nästan oöverstiglig utgiftspost.

Ingen klagar högt, inställningen är pragmatisk: på vintern är det kallt, det hör till livet. De är vana att prioriteras lägre än Peking. När det är vattenbrist i norra Kina får huvudstaden först. När sommarregn öser ner leds flodvattnet in i Hebeis städer för att rädda huvudstaden från översvämning.

Klagomål har historiskt varit förgäves, men i vinter har situationen för bönderna i provinsen väckt sympati över hela landet. Till och med statsmedier har uppmärksammat situationen och uppmanat lokala myndigheter att ge de frusna invånarna en chans att värma upp sina hem på ett anständigt sätt.

Trots de påtagliga förbättringarna av luftkvaliteten i Peking, som nu ofta pryds av blå himmel, kvarstår utmaningar. Med nivåer av PM2,5-partiklar på 27 mikrogram per kubikmeter förra året är det fortfarande mer än fem gånger över WHO:s gränsvärde på 5 mikrogram. Men för Peking-borna är förbättringen tydlig – medan invånarna i grannprovinsen fortsätter att bära den tyngsta bördan av miljöomställningen.