Bristande ryskakunskaper oroar – nordiskt samarbete kan vara lösningen

Intresset för att studera ryska i Finland har rasat drastiskt under senare tid. Anledningen är tydlig: få ser någon nytta med språket när handeln med Ryssland i princip står stilla på grund av sanktioner. Detta har skapat en oroande utveckling ur ett säkerhetsperspektiv.

Kari Liuhto, professor i underrättelseforskning vid Åbo universitet, menar att kunskaper i ryska är avgörande för att förstå vad som sägs på andra sidan gränsen. Trots att det kan anses ”osexigt” att lära sig ryska i dagsläget, hävdar Liuhto att det faktiskt är en av de mest patriotiska handlingar en finländare kan göra.

Problematiken har även uppmärksammats i Finlands riksdag. Riksdagsledamoten Aleksi Jäntti från Samlingspartiet bjöd nyligen in Hans Hagman, chef för den svenska Försvarets Tolkskola, för att presentera den svenska modellen för språkutbildning inom försvaret.

”Ryssland kommer att vara vårt grannland och vi kommer behöva ryskakunskaper både i försvaret och inom diplomatin,” säger Jäntti, som själv har en yrkesofficersexamen från Försvarshögskolan.

Jäntti varnar för konsekvenserna av att låta språkkunskaperna förfalla. Han drar en parallell till försvarsmakten, där flera europeiska länder nedmonterade sin försvarsförmåga för att senare tvingas bygga upp den igen till höga kostnader.

”Det är oerhört dyrt och svårt att återuppbygga en kompetens till den nivå som nu krävs. Om kunskaperna i ryska fortsätter att minska som kosvansen kommer vi ha enorma problem om tio år,” förklarar han.

Det svenska försvarets Tolkskola har sedan 1957 utbildat värnpliktiga i ryska och andra strategiskt viktiga språk. Utbildningen anses både anrik och mytomspunnen. Till skillnad från det finska försvarets språkcentrum, som främst utbildar befintlig personal, fokuserar Tolkskolan på att utbilda värnpliktiga som sedan kan användas som språkresurser inom hela försvaret.

Jäntti ser stora möjligheter i ett nordiskt samarbete kring språkutbildning. Hans uppfattning är att den svenska modellen fungerar väl och att det vore onödigt för Finland att bygga upp parallella strukturer när länderna nu är allierade. Vid mötet i riksdagen deltog även representanter från norska och danska ambassaderna, vilket visar på ett bredare nordiskt intresse för frågan.

”Den finländska ’jag behöver inte hjälp’-mentaliteten är inte den bästa i det här läget,” menar Jäntti och efterlyser en mer pragmatisk inställning till samarbete.

Sveriges ambassadör i Finland, Peter Ericson, är också positiv till ett ökat samarbete. Ericson, som själv genomgick Tolkskolan för 40 år sedan, betonar att språkkunskaper i ryska är ett nationellt behov kopplat till statens kärnansvar att försvara landet.

”Då får det vara värt några studieplatser tycker jag,” säger han.

En praktisk utmaning i ett eventuellt samarbete är dock att majoriteten av de värnpliktiga i Finland har finska som modersmål, vilket gör det svårt att använda samma lärare som för svenskar och norrmän. Ericson ser ändå möjligheter:

”Visst kunde man tänka sig ett utbyte med Nylands brigad och skulle kunna placera en och annan på svenska tolkskolan,” säger han.

Behovet av ökade resurser till språkutbildning inom försvaret har även uppmärksammats i Sverige. Sveriges tidigare utrikesminister Carl Bildt har i sin utredning om svensk underrättelseverksamhet förespråkat att Tolkskolan bör få mer resurser, särskilt för utbildning i ryska och kinesiska.

Att stärka språkkunskaperna i ryska kommer att kräva både ekonomiska satsningar och politisk vilja. Men i en tid av ökad osäkerhet i Östersjöregionen och med ett aggressivt Ryssland som granne, kan sådana investeringar visa sig vara helt nödvändiga för Finlands långsiktiga säkerhet.