Dags för 2026 – här firas det nya året över världen

När klockan slår tolv och ett nytt år ringer in sker det inte samtidigt över hela jorden. Istället vandrar nyårsfirandet som en våg över planeten, i takt med jordens rotation och de olika tidszonerna.

Först att välkomna 2026 blir invånarna på ögruppen Kiribati i Stilla havet. Detta önation, beläget i Mikronesien, består av 33 korallatoller spridda över en enorm havsyta och har endast cirka 120 000 invånare. Trots sin ringa befolkning har Kiribati en särskild plats i världen när det gäller tidsräkning – de blir först att se soluppgången varje ny dag och första nation att kliva in i varje nytt år.

Kiribati har en intressant historia kopplad till den internationella datumgränsen. På 1990-talet beslutade landets regering att flytta datumgränsen öster om landets östligaste öar för att hela nationen skulle befinna sig i samma datum samtidigt. Tidigare var landet delat över datumgränsen, vilket skapade administrativa problem.

Efter Kiribati följer flera önationer i Stillahavsområdet, inklusive delar av Nya Zeeland, Fiji, Tonga och Samoa. Dessa länder, som alla har betydande turistnäring, utnyttjar ofta sitt tidiga nyårsfirande som en attraktion för besökare från hela världen.

Australien, med sina olika tidszoner, firar nyåret vid olika tidpunkter. Storstäder som Sydney och Melbourne är kända för sina spektakulära fyrverkerier över hamnområdena, som sänds i direktsändning till miljontals tittare globalt. Särskilt Sydneys fyrverkerishow över hamnbron och operahuset har blivit en ikonisk del av det globala nyårsfirandet.

I takt med att timmar passerar fortsätter firandet västerut genom Asien. I Japan markerar tempelklockor övergången till det nya året med 108 slag, en buddhistisk tradition som symboliskt rensar bort de 108 mänskliga begären. I Kina, där nyårsfirandet enligt månkalendern är större än det västerländska årsskiftet, sker ändå betydande firanden i storstäder som Shanghai, Peking och Hongkong.

Nyårsvågen fortsätter sedan genom Ryssland, Mellanöstern och Afrika, innan den når Europa. I Sverige och övriga skandinaviska länder har traditionella inslag som nyårstalen, champagne och fyrverkerier en central plats i firandet. Många samlas också framför TV:n för att titta på ”Grevinnan och betjänten” eller andra nyårstraditioner.

London med sitt ikoniska Big Ben och Paris med Eiffeltornet blir sedan centrum för miljontals nyårsfirare. Stora evenemang äger rum på Times Square i New York när den amerikanska östkusten några timmar senare välkomnar det nya året.

Sist ut att fira det nya året 2026 blir tre amerikanska öar – Baker Island, Howland Island och Jarvis Island. Dessa obebodda territorier i Stilla havet ligger på andra sidan av datumgränsen jämfört med Kiribati. De används främst för vetenskaplig forskning och naturskydd och har ingen bofast befolkning, vilket innebär att deras ”nyårsfirande” är rent symboliskt.

Fenomenet med nyårsfirandet som vandrar över jorden har blivit alltmer uppmärksammat i sociala medier där människor kan följa firandet i realtid. Många TV-bolag sänder också nyårsprogram där man hoppar mellan olika platser i världen för att visa hur olika kulturer välkomnar det nya året.

Den internationella datumgränsen, som möjliggör detta successiva firande, är en imaginär linje som i huvudsak följer 180-meridianen genom Stilla havet. Den skapades för att markera var ett nytt datum börjar och är resultatet av internationella överenskommelser från 1800-talet när global tidsstandard blev nödvändig för världshandel och kommunikation.

Trots alla kulturella skillnader i hur nyår firas världen över, förenas människor denna dag i ett gemensamt firande av tidens gång och framtidens möjligheter. Från Kiribatis korallatoller till Sveriges snötäckta landskap är nyårsfirandet en global tradition som påminner oss om vår delade mänsklighet, oavsett var på jorden vi befinner oss.