Därför lyckades Pakistan medla fram vapenvila

I den dystra stämningen framstår Pakistan som den oväntade fredsmäklaren

Efter veckor av spänd och allvarlig stämning har en liten grupp pakistanska diplomater lyckats uppnå vad många ansåg omöjligt – att medla fram en tvåveckorsvapenvila mellan Iran och USA. Överenskommelsen innebär att USA:s president Donald Trump dragit tillbaka sitt kontroversiella hot om att ”en hel civilisation ska dö”.

Varför just Pakistan kunde inta rollen som framgångsrik medlare har flera förklaringar. Landet har lyckats upprätthålla ett tillräckligt stort förtroende hos båda parterna i konflikten. Med Iran delar Pakistan en 900 kilometer lång gräns och har djupa historiska, religiösa och kulturella band. Att Pakistan saknar diplomatiska relationer med Irans ärkefiende Israel har också visat sig vara en fördel i kontakterna med Teheran. Till skillnad från flera andra länder i regionen huserar Pakistan inte heller några amerikanska flygbaser.

Relationen till USA har samtidigt förbättrats under den senaste tiden. Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif har varit en av dem som nominerat Trump till Nobels fredspris, och landet ingår i Trumps ”fredsråd” för Gaza-konflikten. Pakistan har också byggt upp förtroendekapital genom att utlämna den misstänkta hjärnan bakom bombningen av Kabuls flygplats under USA:s tillbakadragande från Afghanistan.

Trump har i sin tur visat uppskattning genom att hålla tillbaka tullhöjningar på pakistanska produkter och uttryckt beundran för landets militära kapacitet. Särskilt anmärkningsvärd är hans relation med Pakistans arméchef Asim Munir, som Trump kallat sin ”favoritfältmarskalk” och berömmer för hans djupa insikter om Iran.

Pakistans starka egenintresse i konflikten har också drivit på landets medlingsinsatser. Som ett oljeimportberoende land har Pakistan drabbats hårt av striderna kring det strategiskt viktiga Hormuzsundet, genom vilket en betydande del av landets oljeimport transporteras. Den pakistanska regeringen har tvingats höja bränslepriserna med omkring 50 procent och införa fyradagarsvecka för att hantera situationen, vilket har utlöst omfattande protester bland befolkningen.

Ett annat tungt vägande skäl är risken att dras in djupare i konflikten. I september förra året ingick Pakistan en försvarspakt med Saudiarabien som stipulerar att en attack mot ettdera landet ska betraktas som ett angrepp på båda. Detta skulle kunna tvinga Pakistan att militärt stödja Saudiarabien i händelse av en eskalering, vilket skulle vara extremt kontroversiellt på hemmaplan där en majoritet av befolkningen sympatiserar med Iran.

De starka känslorna för Iran blev tydliga i krigets inledningsfas när Irans högste ledare, ayatollah Ali Khamenei, dödades. Då utbröt våldsamma protester i Pakistan där flera personer miste livet när demonstranter försökte storma USA:s konsulat i Karachi.

Trots framgången med vapenvilan är situationen fortsatt spänd. Parterna har bjudits in till förhandlingar i Islamabad på fredag för att diskutera en långsiktig fredslösning. Om Pakistan lyckas med att säkra en varaktig fred vore det en betydande diplomatisk triumf för landet, som länge kämpat med sitt internationella anseende.

Utmaningarna är dock betydande. De historiska motsättningarna mellan Iran och USA är djupt rotade och regionens komplexa maktbalanser gör situationen svårnavigerad. För Pakistans del handlar det inte bara om internationell prestige utan även om landets ekonomiska överlevnad och inrikespolitiska stabilitet i en tid av kraftigt höjda bränslepriser och social oro.

Omvärlden följer nu noga utvecklingen inför fredagens avgörande förhandlingar i Islamabad, där inte bara regionens utan potentiellt en hel civilisations öde kan avgöras.