Demokrater kritiserar blockad av Kuba

I den djupnande energikrisen på Kuba har USA:s oljeblockad dragit till sig skarp kritik från amerikanska kongressledamöter som nyligen besökte ön. Representanterna Pramila Jayapal från Washington och Jonathan Jackson från Illinois har fördömt åtgärderna i starka ordalag.

”Detta är en grym kollektiv bestraffning. I praktiken en ekonomisk bombning av landets infrastruktur som orsakar permanent skada. Detta måste upphöra omedelbart,” uttalade de båda demokratiska kongressledamöterna gemensamt efter sitt besök.

Under påskhelgen träffade de Kubas president Miguel Díaz-Canel, som fick moraliskt stöd av deras närvaro. Efter mötet skrev Díaz-Canel på sociala medieplattformen X: ”Jag fördömer de kriminella skador som blockaden orsakar, särskilt konsekvenserna av den oljeblockad som den nuvarande amerikanska regeringen har infört och dess hot om ännu mer aggressiva åtgärder.”

Presidenten betonade samtidigt att den kubanska ledningen är beredd att föra en ”ansvarsfull bilateral dialog” för att ”hitta lösningar på de befintliga meningsskiljaktigheterna” med USA – ett uttalande som antyder en viss öppning för fortsatta samtal.

Enligt källor pågår högnivåförhandlingar mellan USA:s utrikesminister Marco Rubio och representanter för Castrofamiljen, som i praktiken fortsätter att styra Kuba trots officiella maktskiften. Detaljerna kring dessa samtal har hållits strikt konfidentiella, men vissa diplomatiska tecken har kunnat skönjas.

Ett sådant tecken var när den ryska tankern Anatoly Kolodkin i slutet av mars tilläts lägga till på Kuba med omkring 700 000 fat råolja. Detta har tolkats som en tillfällig lättnad från USA:s sida, möjligen som svar på Kubas annonserade frigivning av 2 100 fångar inför påskhelgen. Den levererade oljan uppskattas dock endast räcka i cirka tio dagar, vilket understryker den akuta karaktären av Kubas energikris.

Marco Rubio har formulerat hårda villkor för att häva oljeblockaden. Han kräver att Díaz-Canel ska avgå och att Kuba överger sitt nuvarande ekonomiska system. Kubas ledning har å sin sida endast erbjudit en gradvis övergång till en mer marknadsorienterad blandekonomi, där regimens grundläggande kontroll skulle bevaras – något som USA:s förhandlare inte anser vara tillräckligt.

En mindre reform som nyligen genomförts är att exilkubaner bosatta i USA nu tillåts driva näringsverksamhet på ön. Denna förändring anses dock inte tillräckligt omfattande för att tillfredsställa de republikanska väljarna i Florida, en delstat med stort inflytande från exilkubanska grupper och viktig för amerikanska presidentval.

Politiska bedömare menar att Marco Rubio, som potentiell presidentkandidat 2028, står inför ett dilemma. För att stärka sin position bland konservativa väljare behöver han visa konkreta resultat gällande demokratisering på Kuba, men samtidigt måste han navigera de komplexa diplomatiska relationerna som präglar regionen.

Det spekuleras även kring möjligheten att den tidigare presidenten Donald Trump, som fortsatt har stort inflytande inom det republikanska partiet, eftersträvar en lösning för Kuba som påminner om hans strategi i Venezuela. Där lyckades Trump uppnå ett slags maktdelningsarrangemang som, trots att det kritiserats för att legitimera en auktoritär regim, gav USA vissa ekonomiska och politiska fördelar.

En sådan överenskommelse med Kuba skulle kunna innebära att en medlem av Castrofamiljen fortsätter att ha en formell eller informell maktposition, samtidigt som vissa ekonomiska reformer genomförs. Detta skulle bryta med den långvariga amerikanska policyn som syftat till ett fullständigt regimskifte på ön.

Medan de diplomatiska förhandlingarna fortgår befinner sig Kuba i en allt mer akut energikris. Den tillfälliga lättnaden från den ryska oljeleveransen ger endast en kort respit för ett land som redan kämpar med omfattande strömavbrott, bränslebrist och ekonomiska svårigheter förvärrade av pandemin och internationella sanktioner.