Våldsamma protester fortsätter att skaka Iran medan världssamfundet uttrycker oro över situationen i landet. Under de senaste veckorna har hundratals människor mist livet och många fler skadats i landsomfattande demonstrationer mot den iranska regimen.
Protesterna, som började som en reaktion på den 22-åriga Mahsa Aminis död i moralpolisens förvar i september, har utvecklats till den största utmaningen mot det iranska styret på många år. Demonstranter från alla samhällsskikt har gått ut på gatorna för att kräva förändring i det teokratiska systemet.
Enligt människorättsorganisationer har säkerhetsstyrkorna svarat med brutalt våld. Uppgifter talar om att över 200 människor har dödats, inklusive tonåringar och barn. Tusentals har skadats och många har gripits av myndigheterna.
Dagens Nyheter har följt utvecklingen på nära håll. DN:s korrespondenter Emma Bouvin och Michael Winiarski, som bevakar händelseutvecklingen i regionen, planerar att svara på läsarfrågor om situationen i en direktsänd chatt.
Särskilt anmärkningsvärt i de pågående protesterna är kvinnornas framträdande roll. Bilder av unga kvinnor som tar av sig sina slöjor och bränner dem har blivit symboler för motståndet. Slöjtvånget har länge varit en central fråga i Iran, där kvinnor sedan den islamiska revolutionen 1979 har tvingats täcka håret i offentligheten.
Protesterna har också en ekonomisk dimension. Iran har under lång tid lidit av hårda internationella sanktioner som har försvagat landets ekonomi. Hög inflation, arbetslöshet och brist på grundläggande varor har ökat frustrationen bland befolkningen.
Internationella reaktioner har varit starka men splittrade. Medan västländer har fördömt den iranska regimens våldsamma bemötande av demonstranterna, har länder som Ryssland och Kina hållit en mer återhållsam position. EU har nyligen infört nya sanktioner mot Iran med anledning av våldet mot demonstranterna.
Regimen i Teheran har beskyllt ”utländska fiender” för att ligga bakom protesterna. President Ebrahim Raisi och landets högste ledare ayatolla Ali Khamenei har båda uttalat sig i hårda ordalag mot demonstranterna och visat inga tecken på att vilja kompromissa.
Protesterna i Iran skiljer sig från tidigare demonstrationer genom sin utbredning och uthållighet. Till skillnad från tidigare proteströrelser, som ofta har varit koncentrerade till storstäderna, har de nuvarande demonstrationerna spridit sig till mindre städer och landsbygdsområden, traditionellt betraktade som regimens stödfästen.
Social media har spelat en avgörande roll trots iranska myndigheters försök att begränsa internetåtkomst. Videoklipp från protesterna har spridits globalt och genererat stöd från iranska diasporagrupper och internationella kändisar.
För att ge djupare insikt i händelseutvecklingen erbjuder Dagens Nyheter sina läsare möjlighet att ställa frågor direkt till de korrespondenter som följer situationen. Chatten börjar klockan 19, men läsare uppmanas att skicka in sina frågor redan nu.
Expertanalytiker menar att dessa protester utgör den allvarligaste utmaningen mot den islamiska republikens ledarskap sedan dess grundande. Medan tidigare protester främst har fokuserat på specifika politiska eller ekonomiska frågor, ifrågasätter de nuvarande demonstrationerna själva grunden för det teokratiska systemet.
Trots det internationella trycket och de omfattande protesterna visar den iranska regimen hittills inga tecken på att vika sig. Tvärtom har säkerhetsnärvaron i landets större städer förstärkts, och revolutionsgardet har uttryckt sitt fortsatta stöd för landets religiösa ledarskap.
Hur situationen kommer att utvecklas återstår att se, men en sak står klar: den iranska befolkningens frustration har nått en brytpunkt, och efterdyningarna av dessa protester kommer sannolikt att forma landets framtid under lång tid framöver.

21 kommentarer
Vad kan svensk politik gynna? Finns det något sätt att hjälpa de strykande människorna?
Diplomatiska påtryckningar kan krympa och pressa regimen till förhandlingar.
Enligt uppgifterna från människorättsorganisationer är situationen värre än officiella siffror visar. Hur tillförlitliga är dessa källor?
Människorättsorganisationer har ofta trovärdig information, men det är alltid bra att jämföra flera källor innan man drar slutsatser.
Att se bevisföring med dussintals döda och skadade är förvirrande. Var är gränsen för vad som är acceptabelt att se?
Världssamfundet håller koll på läget men förhåller sig passiva. EU och USA borde göra mer.
Våldet som utspelar sig i Iran känns helt moraliskt orimligt. Vilka åtgärder kan världssamfundet faktiskt vidta för att stoppa den blodiga spridningen?
Det verkar vara en motbjudande spiral av våld. Hoppas att förhandlingar kan inledas snart.
Världen har sett liknande situationer förut där protester blivit brutalt nedsläckta.
Protesterna tycks kraftfullare än någonsin. Lyckas regimen att upprätthålla kontrollen länge till?
Det är svårt att förutse. Regimens maktbyggare har länge bevisat att de är motståndskraftiga.
Det är förfärligt att se hur landet drivers in i kaos. När kommer den här våldscykeln att ta slut?
Våldet verkar bli alltmer spritt, är det verkligen slutet för det iranska styret?
Jag undrar hur långt protesterna kan gå innan de stannar av. När blir det att folk tröttnar?
Motståndet mot det teokratiska systemet har byggts upp under år. Många är resonant för ny regimen.
Kan man riktigt kalla detta statligt våld för en överdriven reaktion?
Ibland krävs starka åtgärder för att upprätthålla ordning, men så här omhändertagande är förfärligt.
Det är förskräckande att se hur många liv som har gått förlorade. Särskilt tonåringar och barn – vilken förfärlig situation!
Man undrar var gränsen går när det gäller internationella ingripanden i sådana fall.
Kvinnornas modiga aktioner är gripande. Det är helt ofantligt hur de utmanar traditionella normer i kraft av sitt motstånd.
Det är verkligen ett souvental att unga kvinnor tar en sådan stark ställning mot systemet.