Kung Frederik X står inför historisk utmaning i dansk regeringsbildning

När statsminister Mette Frederiksen i slutet av februari utlyste val till Folketinget tvingades det danska kungahuset snabbt ändra sina planer. Det traditionella hovballet för politiker på Christiansborgs slott ställdes in med kort varsel och den förberedda maten donerades till välgörenhetsorganisationer som Kirkens Korshær.

Under den efterföljande valkampanjen i mars gjorde kung Frederik statsbesök i Australien, drottning Marys hemland. Nu står den relativt nytillträdde monarken inför en av sina största utmaningar som regent – att navigera vad som kan bli en av de mest komplicerade regeringsbildningarna i Danmarks moderna historia.

Processen för regeringsbildning i Danmark är inte detaljreglerad i grundlagen utan har utvecklats genom praxis över tiden. Traditionen med så kallade ”slottsrundor” där regenten samlar partiledarna för överläggningar infördes efter valet 1909, när det liberala partiet Venstre hade svårt att enas om en statsministerkandidat.

Det var kung Frederik VIII som då kom på idén att kalla till sig partiledarna för att höra deras åsikter om regeringsbildningen. Den första ”Amalienborgsrundan” blev stormig med öppen konflikt mellan monarken och Venstres ledare IC Christensen. Trots den turbulenta starten ansåg de flesta att metoden var förnuftig, och den blev därmed en etablerad del av den danska demokratiska processen.

Genom åren har traditionen fortsatt under Christian X, Frederik IX och kanske mest känt under Margrethe II, som blev Danmarks regent 1972. Under hennes 52 år långa regeringstid har majoriteten av dagens danska befolkning aldrig upplevt något annat än en ”dronningerunde” efter ett folketingsval. Margrethe ställdes tidigt inför utmaningar, inte minst vid det turbulenta ”jordskredsvalet” i december 1973, då etablerade partier förlorade mark och protestpartiet Fremskridtspartiet gjorde ett kraftfullt intåg i Folketinget.

I januari 2024 abdikerade Margrethe till förmån för sin son Frederik X. Nu ska han för första gången leda dessa viktiga politiska överläggningar efter valet. Processen inleds sannolikt med att den sittande statsministern Mette Frederiksen lämnar in sin avskedsansökan, varefter kungen påbörjar sin första runda med partiledarna.

Kungens roll i regeringsbildningen kan jämföras med talmannens funktion i Sverige. Han ska rådgöra med partiledarna om vem de vill se som nästa statsminister. Utifrån politikernas skriftliga rekommendationer utses sedan en ”förhandlingsledare” eller ”kunglig utredare” som får i uppdrag att forma en stabil regering. I Danmark, precis som i Sverige, tillämpas negativ parlamentarism – vilket innebär att en statsminister inte behöver ha en majoritet för sig, men inte får ha en majoritet emot sig i parlamentet.

Efter det senaste folketingsvalet hösten 2022 bildades en ovanlig blocköverskridande regering där Mette Frederiksens socialdemokrater samarbetade med liberala Venstre och det relativt nya partiet Moderaterne. Denna koalition representerade ett avsteg från den traditionella blockpolitiken och skapade nya dynamiker i det danska politiska landskapet.

Lars Løkke Rasmussen, tidigare statsminister för Venstre och numera utrikesminister och ledare för Moderaterne, har uttryckt önskemål om att få kungligt uppdrag att utreda regeringsalternativ – dock inte för att själv bli regeringschef utan för att sammanföra den bästa möjliga koalitionen.

Den kommande regeringsbildningen blir ett eldprov för kung Frederik X, vars förmåga att hantera en komplex politisk situation nu kommer att prövas. Utfallet är långt ifrån givet, och många politiska bedömare förutspår att förhandlingarna kan bli både långdragna och komplicerade i ett alltmer fragmenterat danskt politiskt landskap.