Emma Bouvin: Djävulen sitter som bekant ofta i detaljerna

En strimma av hopp i den långa konflikten mellan Israel och Hamas

Det brukar sägas att det är som mörkast alldeles före gryningen. I de tidiga morgontimmarna på torsdagen kom ett överraskande besked som tände ett hopp i den utdragna konflikten mellan Israel och Hamas. Klockan tre på morgonen meddelades att parterna har nått en överenskommelse om vapenvila.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Både USA:s president Donald Trump och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu var snabba med att tillskriva sig framgången i överdådiga ordalag. ”En stor dag för Israel, en stor dag för världen”, förklarade Trump, medan Netanyahu beskrev överenskommelsen som ”en diplomatisk succé och en nationell och moralisk seger för staten Israel”.

Även terrorgruppen Hamas gjorde anspråk på segern i ett eget uttalande där de hyllade vad de kallade ”vårt otroliga folk” som enligt dem har ”uppvisat tidigare aldrig skådat hjältemod när de har konfronterat den fascistiska ockupationsmakten”.

I både Gaza och Israel började människor fira nyheten. Enligt Trump kan de gisslan som hålls i Gaza kanske komma hem redan till helgen, och bombningarna över Gaza ska upphöra. Men trots den initiala entusiasmen finns det fortfarande flera avgörande detaljer som återstår att lösa innan ett verkligt eldupphör kan bli verklighet.

En av de mest kritiska frågorna är huruvida Hamas kommer att överlämna samtliga 48 gisslan som fortfarande hålls fångna i Gaza. Det råder även osäkerhet kring hur många av dessa gisslan som fortfarande är vid liv. Ett annat problem är överenskommelsen om vilka palestinska fångar som ska frisläppas i utbyte. Hamas har flera namn på sin önskelista som Israel tidigare har avfärdat som omöjliga att frige.

Det israeliska parlamentet, Knesset, måste också rösta för Trumps plan för att den ska kunna genomföras. Många bedömare ställer sig frågande till varför dessa väsentliga detaljer inte klargjordes innan ledarna gick ut med sina tillkännagivanden.

En förklaring kan vara Donald Trumps engagemang i processen. För den amerikanske presidenten handlar det möjligen mer om hur det ser ut än hur det faktiskt blir. Trump har nyligen nominerats till Nobels fredspris av israeliska anhöriga till gisslan i Gaza, och tillkännagivandet av årets Nobelpris sker på fredagen.

Det är dock högst osannolikt att Trump skulle tilldelas priset, särskilt eftersom tidsfristen för nomineringar till årets pris sedan länge har passerat. Men sådana faktauppgifter brukar inte bekymra den amerikanske presidenten nämnvärt.

Den stora frågan är nu om civila på båda sidor verkligen kan få anledning till firande. Även om flera viktiga frågor kvarstår att lösa, står vi nu närmare ett slut på kriget än vid någon annan tidpunkt under de senaste två åren – år som har varit präglade av intensiva strider och omfattande civila förluster.

Konflikten mellan Israel och Hamas har pågått i olika intensitet i många år, men den senaste upptrappningen har lett till ett av de blodigaste kapitlen i regionens moderna historia. Tusentals civila har mist livet, och infrastrukturen i Gaza har förstörts i mycket stor omfattning.

Om denna vapenvila verkligen blir verklighet och kan leda till en mer långsiktig fred, skulle det kunna representera ett genombrott av historiska proportioner. Som artikelförfattaren påpekar – om detta blir verklighet skulle det faktiskt kunna vara värt ett fredspris.

Världssamfundet följer nu utvecklingen med spänd uppmärksamhet. Mycket hänger på de närmaste dagarnas förhandlingar och huruvida de olika aktörerna kan övervinna sina djupa motsättningar för att prioritera fred framför fortsatt konflikt.