Emma Bouvin: Vill Irans unga låta sig ledas av en farbror från det förgångna?

Nya protester skakar Iran – ropet på Reza Pahlavi växer

I Iran växer protesterna mot den islamiska regimen. Videoklipp visar tusentals demonstranter på gatorna, men det är svårt att få en klar bild av situationens omfattning då regimen återigen har stängt ner internet i landet – ett välkänt grepp när protesterna blir för högljudda.

Nästan hälften av Irans 90 miljoner invånare är unga under 30 år. Det är en generation som det islamiska styret inte lyckats indoktrinera, trots årtionden av försök. Dessa unga iranier stod i frontlinjen under den senaste stora protestvågen 2022, som utlöstes av Mahsa Jina Aminis död i sedlighetspolisens förvar.

Även om regimen då lyckades slå ner upproret med våld, kuvades aldrig motståndsviljan. Iranierna har väntat på sitt nästa tillfälle – och nu försöker de igen.

Till skillnad från 2022 års ledarlösa protester hörs nu allt oftare ett namn bland demonstranterna: Reza Pahlavi, son till den sista shahen som störtades vid revolutionen 1979. Pahlavi har levt i exil i USA i nästan 50 år, och försökte redan under protesterna 2022 positionera sig som en potentiell ledare för oppositionen.

”Det är dags för Pahlavi!” skanderar demonstranter i videoklipp som sprids från Iran. Kritiker, ofta från konkurrerande oppositionsgrupper, hävdar att dessa scener är iscensatta av regimen för att splittra oppositionen. Andra menar att videoklipp manipulerats för att överdriva stödet för den tidigare kronprinsen.

Pahlavi har under årens lopp odlat nära band till USA och Israel – två länder som officiellt ses som Irans ärkefiender. Tidigare i år beskrev USA:s tidigare president Donald Trump honom som ”en trevlig kille” under ett radiointervju. År 2023 besökte Pahlavi Israel för första gången, ett kontroversiellt steg som väckt blandade reaktioner bland iranier.

Många bedömare anser att den iranska regimen är svagare än någonsin. Dess främsta regionala allierade har försvagats avsevärt: Hizbollah i Libanon är kraftigt försvagat, huthirebellerna i Jemen håller låg profil, och regimskiftet i Syrien för drygt ett år sedan har begränsat Irans möjligheter att transportera vapen i regionen.

Ekonomiskt har Iran drabbats hårt av internationella sanktioner. Landets valuta har rasat i värde – från 430 000 rial mot en dollar till över 1,4 miljoner under bara tre år – vilket ledde till centralbankschef Mohammad Reza Farzins avgång i december.

Demonstranterna står dock inför enorma utmaningar. De saknar vapen och organisatorisk kraft för att besegra regimens säkerhetsstyrkor. För att lyckas krävs antingen att delar av militären börjar ställa sig på folkets sida, eller att de får internationellt stöd.

USA skulle potentiellt kunna erbjuda sådant stöd, men då vill Washington sannolikt se en tydlig ledare som kan hantera situationen efter ett eventuellt regimskifte. Det är här Pahlavi kommer in i bilden.

Frågan är dock om Irans unga befolkning verkligen vill ledas av en man som representerar ett styre som många av deras föräldrar vände sig emot. Shahens regim, som fick stöd av USA efter en CIA-stödd kupp 1953, moderniserade och sekulariserade förvisso Iran, men styrde också med järnhand. Under shahens tid växte klyftorna mellan fattiga och rika, och regimen slog brutalt ner protester med hjälp av sin fruktade hemliga polis.

Medan protesterna fortsätter och regimen kämpar för att behålla greppet om makten, står Iran vid ett potentiellt vägskäl. De kommande veckorna kan bli avgörande för landets framtid.