Michel Barnier har nu blivit den första franske premiärministern på över 60 år att avsättas genom en misstroendeomröstning, efter att ha suttit i endast tre månader. Hans avsättning kom efter att högernationalistiska Nationell samling samarbetat med vänsteralliansen Nya folkfronten för att fälla honom. Detta inträffade mitt under en kritisk period för EU, där Frankrike behövs som en stabil kraft i en tid av osäkerhet och stora påfrestningar från omvärlden, inte minst från Tyskland, USA och Ryssland.
I Tyskland har Olaf Scholz koalitionsregering spruckit, vilket leder till nyval i februari. Samtidigt hotar Donald Trump i USA med högre tullar på europeiska produkter och en minskning av det militära stödet till Ukraina. Ryssland, under Vladimir Putins ledning, fortsätter att intensifiera sitt angrepp på Ukraina, vilket ger hela Europa en känsla av hot. I detta sammanhang stärks behovet av ett stabilt Frankrike inom EU, vilket nu förefaller mer osäkert och svårt efter Barnier’s avsättning.
President Emmanuel Macron har fått kritik för sin hantering av situationen, särskilt efter att han utlyste nyval till nationalförsamlingen efter EU-valet i juni, ett beslut som ledde till en splittring där inget av de tre stora blocken fick egen majoritet. Macron sammanfattade det som att ”ingen vann”, vilket indikerar att hans eget block nu står utan möjlighet till majoritetsstyre. Det är en svår position för en president som har stora planer för Frankrike och EU:s framtid.
För att hantera den politiska krisen utsåg Macron Barnier, känd för sin bakgrund som brexitförhandlare, till premiärminister med uppdraget att försöka ena de tre politiska blocken samtidigt som budgetunderskottet skulle hanteras. Trots Barnier’s insatser och långa förhandlingar var det tydligt att han stod inför svåra ekonomiska realiteter, inte minst ett budgetunderskott på nästan 6 procent av BNP som överskred EU:s maxgräns.
Barnier presenterade en socialförsäkringsbudget med nedskärningar och skattehöjningar för att minska underskottet till 5 procent. Detta förslag provocerade kraftig kritik från både vänstern och Nationell samling, som kände sig hotade av nedskärningarna. Trots att Barnier försökte nå en kompromiss med Marine Le Pen och hennes parti, röstade de till slut för att fälla honom, vilket markerade ett stort svek i den politiska spelplanen.
Framöver ser det dystert ut för den franska politiken. Nyval kan tidigast hållas i juni, samtidigt som Macron överväger att utnämna en opolitisk teknokrat till premiärminister för att få eventuell stabilitet. Men en sådan lösning riskerar att alienera väljare som röstade taktiskt för att undvika att ge mer makt åt Nationell samling. I stället kan vi se en osäkerhet och turbulens som riskerar att påverka Frankrike och EU:s framtid.
