Erik Esbjörnsson: Stor risk för utdragen konflikt i världens yngsta land Sydsudan

Efter flera år av växande politiska spänningar har regelrätt inbördeskrig brutit ut i Sydsudan. Under de senaste veckorna har 230 000 människor tvingats fly från striderna, vilket har väckt stor oro hos FN:s generalsekreterare António Guterres. FN:s chef i landet har varnat för att storskaligt våld kan drabba civilbefolkningen.

Situationens allvar understryks av videofilmer där en general på regeringssidan beordrat sina soldater att ”inte skona någon” under en offensiv i delstaten Jonglei. Samtidigt förnekar landets regering att ett krig pågår, trots att de i samma andetag bekräftar striderna.

”Landet är inte i krig. Vi bara stoppar oppositionella styrkors framryckning,” förklarade informationsministern Ateny Wek Ateny för journalister i huvudstaden Juba – ett uttalande som blottar regimens motsägelsefulla hållning till konflikten.

Detta är inte första gången som Sydsudan drabbas av inbördeskrig, men riskerna för en långvarig konflikt är nu betydligt större. Den regionala situationen kompliceras ytterligare av att flera krig pågår i närområdet, vilket försvårar hjälporganisationernas arbete. En stor del av flyktingarna från grannlandet Sudan har redan sökt skydd i norra Sydsudan, vilket sätter ytterligare press på landets begränsade resurser.

Det är nu exakt 15 år sedan resultatet av folkomröstningen tillkännagavs, där över 99 procent av invånarna röstade för att Sydsudan skulle bryta sig loss från Sudan – en självständighet som formellt uppnåddes i juli 2011. Fem år tidigare hade USA:s dåvarande president George W Bush drivit igenom ett fredsavtal som avslutade ett flera decennier långt inbördeskrig i Sudan, med löfte om folkomröstning om självständighet för södra delen.

Medan 2005 års fredsavtal innehöll tydliga planer för separationen från Sudan och fördelningen av oljeinkomster, saknades konkreta lösningar för den interna maktfördelningen i det nya landet. De etniska splittringar som under det långa inbördeskriget förstärkts av Sudans tidigare diktator Omar al Bashir ärvdes av Sydsudan. President Salva Kiir, som tillhör den dominerande dinka-gruppen, har sedan landets grundande haft en konfliktfylld relation med vicepresident Riek Machar, som är nuer.

Redan 2013 utbröt den första väpnade konflikten mellan de två rivalerna. Fem år senare etablerades en bräcklig fred genom ett avtal som bland annat ledde till att landet fick hela fem vicepresidenter. Trots detta har ingen verklig försoning skett mellan de ledande politikerna. Nu har trupper lojala med Machar, som själv sitter i husarrest i Juba anklagad för förräderi, vänt sig mot regeringen.

Institutet Global Centre for the Responsibility to Protect rekommenderar att konflikten löses politiskt genom samtal, där politiska fångar släpps samtidigt som rebellerna lägger ned sina vapen. Dessvärre saknas politisk vilja hos aktörerna, och det internationella samfundet utövar inte samma tryck som vid tidigare medlingsförsök.

Om konflikten eskalerar ytterligare riskerar den att bli långvarig. Regionens pågående konflikter kompliceras av att stater från Mellanöstern som Egypten, Saudiarabien, Turkiet och Förenade Arabemiraten tillhandahåller resurser till olika väpnade aktörer. Dessa länder kan komma att uppvaktas av de stridande parterna i Sydsudan för att få stöd.

För civilbefolkningen ser situationen allt mörkare ut. Under 2023 lyckades FN:s flyktingorgan UNHCR endast samla in 38 procent av de medel som krävs för att hantera flyktingsituationen i Sydsudan. I år väntas behoven öka dramatiskt, samtidigt som hjälporganisationernas tillgång till drabbade områden blir alltmer begränsad.

Sydsudan, med en yta jämförbar med Frankrikes och en befolkning på uppskattningsvis 12-15 miljoner människor, står inför en humanitär katastrof där president Salva Kiir, som styrt landet sedan dess självständighet, tycks oförmögen att förhindra en upptrappning av våldet.