Folkrättsexpert: Irans tullavgifter i Hormuzsundet strider mot internationell rätt

Den internationella sjörätten ger länder generellt kontroll över vatten som sträcker sig 12 sjömil (cirka 22 kilometer) från kusten. På sin smalaste punkt mäter Hormuzsundet knappt 40 kilometer, vilket tekniskt sett placerar det inom Irans och Omans territorialvatten. Situationen är dock mer komplex än så, enligt experter på folkrätt.

FN:s havsrättskonvention UNCLOS från 1982 innehåller bestämmelser som nyanserar bilden. Enligt konventionens artikel 38 har fartyg och flygplan rätt att passera genom vatten som används för internationell sjöfart, och artikel 44 förbjuder i princip kuststater från att hindra eller stoppa sådan genomfart.

– Det är territorialvatten, iranskt eller omanskt, men frågan är om ett land kan ta betalt av fartyg bara för att få passera. Mitt svar är nej, eftersom alla länder har rätt till genomfart. I det avseendet är Hormuzsundet precis som Öresund, säger Said Mahmoudi, professor emeritus i internationell rätt vid Stockholms universitet.

Mahmoudi förtydligar att avgifter i sig inte nödvändigtvis strider mot folkrätten, men att det beror på förutsättningarna. Om genomfarten skulle kräva särskild hjälp, exempelvis lotstjänster, får kuststaten ta betalt för själva tjänsten. Men att ta ut en generell avgift på cirka 20 miljoner kronor per fartyg, som Irans parlament nu har beslutat om, är inte förenligt med internationell rätt.

Även under krigsförhållanden finns begränsningar för vad Iran kan göra mot internationell sjöfart. Krigets lagar är i strikt mening endast tillämpliga mellan de stridande parterna – i detta fall Iran, Israel och USA, samt länder där USA har militära baser.

– Även under krig finns neutrala fartyg, exempelvis oljetankrar som kanske till och med tillhör länder som är vänliga med Iran. Att ta sanktionsavgifter mot sådan sjöfart ser jag inget som helst stöd för i folkrätten och det gäller också att över huvud taget förneka passage som de gjort sedan krigsutbrottet, förklarar Mahmoudi.

För länder som inte är i konflikt med Iran gäller fortfarande UNCLOS-konventionen, vilket innebär att deras fartyg ska kunna segla genom sundet utan att stoppas eller betala avgifter. Irans utrikesminister Abbas Araghchi har vid flera tillfällen betonat att Hormuzsundet inte är stängt, men de flesta rederier har ändå valt att undvika området på grund av den höga risken för attacker.

Det anmärkningsvärda är att trots att den juridiska situationen är relativt tydlig har inget land protesterat mot Irans agerande på folkrättsliga grunder. Många röster inom Iran har tvärtom hävdat att sundet tillhör landet och att de därför kan agera efter eget gottfinnande.

Mahmoudi ser Irans agerande som ett tecken på en bredare trend där respekten för folkrätten har minskat över tid. Liknande tendenser har observerats hos andra stater, inte minst USA under Trump-administrationen gällande hanteringen av Venezuela, krigen mot Iran och implementeringen av protektionistiska strafftullar.

– Absolut. Principen är att inte skämmas över att fullständigt strunta i folkrätten utan att ens försöka hitta en förträfflig förklaring till vad man gör. Det råder nu en fullständig respektlöshet mot folkrätten, som en kulmen på det som från USA började efter 11 september-attackerna 2001, säger Mahmoudi.

Situationen i Hormuzsundet illustrerar ett växande problem i den internationella ordningen, där staters egenintressen allt oftare får företräde framför etablerade folkrättsliga principer. Detta skapar osäkerhet för internationell handel och sjöfart i en redan spänd region, där omkring en femtedel av världens oljetransporter passerar.

Effekterna av Irans beslut kan potentiellt bli långtgående för den globala energimarknaden och sjöfartsindustrin, särskilt om konflikten i regionen fortsätter att eskalera.