Expert: Därför vill ingen av krigets parter stänga Hormuzsundet

Sjötrafiken genom Hormuzsundet nästan helt stoppad

Sedan krigsutbrottet den 28 februari har sjöfarten genom det strategiskt viktiga Hormuzsundet drastiskt minskat. Färre än fem handelsfartyg passerar dagligen genom sundet, jämfört med 140 fartyg under normala omständigheter.

Enligt data från MarineTraffic ligger nu mellan 200 och 300 handelsfartyg – både oljetankers och lastfartyg – för ankar på båda sidor av sundet. Därtill kommer ytterligare cirka 700 icke-iranska tankfartyg som befinner sig i regionen och avvaktar utvecklingen. Många av dessa ligger stilla i kö eller för ankar.

Trots den dramatiska minskningen i trafik har ingen part formellt deklarerat att Hormuzsundet – som räknas som internationellt vatten – är stängt.

”Den saken löser sig självt. Det är direktiv från försäkringsbolagen som avgör hur sjöfarten agerar,” förklarar Johan Granholm, lärare på institutionen för försvarssystem vid Försvarshögskolan.

Varför varken Iran eller de allierade väststyrkorna formellt har deklarerat sundet stängt kan enligt Granholm ha strategiska orsaker:

”För Irans del tror jag det kan handla om att de vill framstå som ’the good guys’ så länge de kan. Det ligger i deras intresse att undvika krigshandlingar och de har redan dragit ner på sina anfall mot amerikanska baser.”

”Att USA inte heller gör det beror sannolikt på att ingen skulle vinna på det förutom Ryssland, som inte har några problem att exportera olja,” fortsätter Granholm.

Situationen kompliceras av obekräftade uppgifter från olika källor. Ett exempel är ett utspel från Irans Revolutionsgarde som spreds via iranska medier nyligen. Enligt uppgifterna skulle alla länder som utvisar sina amerikanska ambassadörer få fri lejd genom sundet.

Trots den allmänna nedgången i trafik visar data från MarineTraffic att några enstaka fartyg faktiskt rör sig i området. Detta förvånar Granholm: ”Jag har svårt att se att Iran kan garantera fri lejd. De styr ju inte över vad USA gör.”

Amerikansk underrättelsetjänst har hävdat att Iran börjat lägga ut minor i sundet och att amerikanska styrkor förstört 16 iranska minfartyg. Iran har varken bekräftat eller förnekat dessa uppgifter.

”Att hota med minor eller komma med påståenden om minor är ett strategiskt effektivt vapen. Ingen kan kontrollera om det är sant, men alla måste förhålla sig till det,” konstaterar Granholm.

Under konfliktens första dagar misstänkte United Kingdom Maritime Trade Operations (UKMTO) att attackerna var specifikt riktade mot fartyg med kopplingar till västländer, särskilt USA och Israel. Deras senaste rapport visar dock ett förändrat mönster:

”Hotet har breddats avsevärt. Flera av de attackerade fartygen saknar kända kopplingar till dessa länder, vilket tyder på en bredare kampanj för att skapa osäkerhet och avskräcka rutinmässig kommersiell trafik,” skriver organisationen.

UKMTO rapporterar även att flera av de senaste attackerna har resulterat i att odetonerade sprängämnen finns kvar ombord på drabbade fartyg, vilket utgör en betydande säkerhetsrisk.

Ingenting tyder på att säkerhetsläget kommer att förbättras inom den närmaste framtiden. Utöver hotet från missiler och drönare står regionen inför risken för elektronisk krigföring. Spårningssystem som GPS och AIS-systemet kan slås ut eller manipuleras, vilket allvarligt påverkar fartygens navigeringsmöjligheter.

Den avstannade trafiken skapar dessutom en farlig flaskhalseffekt. Trängseln, i kombination med störningar i navigationssystem, ökar dramatiskt risken för kollisioner mellan fartyg, enligt UKMTO:s bedömning.

Hittills har UKMTO dokumenterat 13 bekräftade attacker mot fartyg och fyra misstänkta incidenter i regionens farvatten. Organisationen ansvarar för att förse rederier och regionala myndigheter med bekräftad säkerhetsinformation kring sjöfart globalt.

Hormuzsundet är en av världens viktigaste transportleder för olja, och den pågående krisen kan få långtgående konsekvenser för den globala energimarknaden om situationen inte förbättras inom kort.