Sjöminor i Hormuzsundet skapar oro och ekonomiskt hot

Förankrad till botten flyter sjöminan djupt under vattenytan. Den lyssnar efter fartygs signatur – dess ljud, vibrationer eller magnetiska fält. När minan känner av signaturen kan den sprängas även om fartyget passerar runt 20–30 meter bort.

Explosionen är intensiv. Med ett rungande dån knäcks fartyget underifrån och sjunker till havets botten.

Detta kraftfulla militära vapen har nu hamnat i centrum för en allvarlig internationell kris. Enligt amerikanska säkerhetskällor har Iran börjat minera Hormuzsundet, en av världens viktigaste sjöfartsvägar där en fjärdedel av världens oljetransporter passerar.

Hans Liwång, professor i försvarssystem vid Försvarshögskolan, menar att själva risken för minor kan vara tillräcklig för att uppnå strategiska mål.

”Risken att träffa en mina kan vara tillräckligt för att civila lastfartyg väljer att inte passera genom sundet. Iran behöver bara skapa osäkerhet för att flödet av olja ska stoppas i regionen,” säger Liwång.

Iran uppskattas ha mellan 5 000 och 6 000 sjöminor enligt en rapport från amerikanska kongressen. Även om bara en liten del av dessa placeras i Hormuzsundet, skulle det kunna orsaka omfattande problem för den internationella sjöfarten.

Samtidigt påpekar Liwång att en storskalig minering inte nödvändigtvis ligger i Irans intresse: ”I det långa loppet vill ju även Iran kunna använda Hormuzsundet, och skulle de göra en storskalig minering så innebär det ett problem även för dem.”

Den senaste utvecklingen i konflikten inträffade när amerikanska styrkor sänkte 16 iranska minläggningsfartyg nära Hormuzsundet, enligt USA:s centralkommando. Fartygen var dock inte aktiva när de attackerades.

Liwång förklarar att utplacering av minor inte kräver avancerad utrustning: ”En sjömina är en fyrkantig klump, stor som en diskmaskin, men som väger ungefär ett ton. Så länge det går att få den på däck kan man använda vilken fiskebåt eller arbetsbåt som helst som är större än tio meter, och sedan putta den över kanten ungefär där man vill ha minan.”

Iran har varken bekräftat eller förnekat att de placerat minor i Hormuzsundet. USA:s tidigare president Donald Trump har hotat med militär vedergällning ”på en nivå som aldrig tidigare skådats” om minor placerats där och inte avlägsnas.

Trots stark militär närvaro från USA och Israel runt Iran sedan spänningarna ökade i slutet av februari, hade ett mindre iranskt fartyg kunnat lägga ut minor i skydd av mörkret utan att upptäckas.

”Man skulle också kunna tänka sig att Iran bara vid rätt tillfälle släppt ut minor som får flyta omkring lite okontrollerat i vattenmassan, bara för att de ska upptäckas av fienden,” förklarar Liwång. ”Ryktesspridningen är minst lika viktig som själva placeringen. Det är osäkerheten kring att det kan finnas minor som skapar effekt.”

Om USA eller andra länder skulle behöva röja bort minor från sundet, skulle det kräva specialiserade fartyg och betydande tidsresurser. ”Att helt och hållet röja ett sund är många dygns arbete. Och att lyckas få in fartygen som utför arbetet i det här läget kräver väldigt mycket resurser – mycket, mycket mer resurser än vad som krävs för Iran att hota om minor,” säger Liwång.

Situationen i Hormuzsundet har långtgående globala implikationer. Som en av världens viktigaste transportvägar för olja skulle en blockad eller ens betydande förseningar påverka energipriser världen över. Osäkerheten på marknaden har redan lett till prisfluktuationer, och analytiker varnar för att en längre kris kunde få allvarliga konsekvenser för den globala ekonomin.

För regionens stabilitet utgör denna utveckling ytterligare ett orosmoment i en redan spänd situation mellan Iran och västmakterna. Expertbedömare menar att alla parter har mycket att förlora på en fullskalig konflikt i området, men risken för misstag eller felberäkningar ökar i takt med att spänningarna stiger.