Experter: Instabilitet och kaos väntar om regimen faller

Israels attack mot Iran väcker oro för storkrig i Mellanöstern

Få blev förvånade när Israel, med stöd från USA, genomförde sin länge väntade attack mot Iran under lördagsmorgonen. Trots att attacken var förutsägbar växer nu oron för vilka konsekvenser detta kan få för den fortsatta utvecklingen i regionen.

”Självklart hoppas många på att regimen ska falla, men vi ser samtidigt med stor oro på det faktum att det kan ersättas av ett storkrig i Mellanöstern med många civila offer,” säger Danielle Barsoum Malki, policyrådgivare på Olof Palmes Internationella center.

Hon betonar att omvärlden måste arbeta för att trappa ned konflikten och få parterna tillbaka till förhandlingsbordet. Samtidigt bör det internationella samfundet öka sitt stöd till det iranska folkets kamp för demokrati och frihet.

”Att anfalla i preventivt syfte strider i grunden mot internationell rätt. Det är oerhört viktigt att det finns ett skydd för civila, för vilka folkrätten finns till för. Krig är sällan den bästa vägen för att säkra mänskliga rättigheter på sikt – även om en stor del av den iranska befolkningen ser utländsk intervention som enda vägen ut ur tortyr och förtryck,” förklarar Barsoum Malki.

Om den iranska regimen skulle falla finns risk för ett kaos som ytterligare kan förvärra landets redan ansträngda ekonomi. Etniska konflikter, utländska intressen från framför allt Israel och USA samt ett Revolutionsgarde med fortsatta maktambitioner är några av de faktorer som kan leda till en komplex och instabil situation.

”Det finns så många olika intressen som det talas mycket och högt om från andra länder, men väldigt lite om vad iranierna själva vill. Det viktigaste är att iranierna själva får bestämma om sin egen framtid,” understryker Barsoum Malki.

Michael Schulz, professor i freds- och konfliktforskning, menar att den nuvarande situationen gynnar Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

”Det här är hans drömscenario. Han har under de senaste 30 åren talat om Iran som det stora hotet. Han kan ha allt att vinna även inrikespolitiskt på det. Han kan framställa sig som det iranska folkets befriare. Problemet är att vi inte vet hur det går. Det är lättare att starta krig än att avsluta dem,” säger Schulz.

Han anser dock att det är osannolikt att den iranska regimen skulle falla och ersättas av något nytt på ett smidigt sätt.

”Utan marktrupper går det knappast att fälla en regim, särskilt som civila iranier inte kommer att våga demonstrera samtidigt som bomberna faller,” påpekar Schulz.

Professorn misstänker även att Iran inte har den militära kapacitet som USA och Israel har hävdat. Irans spridda motattacker ger USA och Israel svepskäl att intensifiera sina bombningar, medan andra länder i Mellanöstern sannolikt inte kommer att vilja delta i ett storkrig på Irans sida.

Aron Lund, Mellanösternanalytiker på Försvarets forskningsanstalt (FOI), delar uppfattningen att Irans förmåga att slå tillbaka är begränsad.

”Men på ett sätt har vi redan ett storkrig, Iran har de facto i spridda skurar attackerat flera länder i regionen. I praktiken finns det inget land som måste stå upp för Iran. Och Qatar kommer inte vilja kasta sig in bara för att Iran skjuter mot amerikanska baser i landet,” förklarar Lund.

Beroende på hur konflikten utvecklas kan den även påverka USA:s agerande i andra frågor, menar Lund. Han uttrycker oro för att framgångsrika militära aktioner kan uppmuntra till ytterligare interventioner på andra håll i världen.

När det gäller det iranska folkets möjligheter att själva forma sin framtid är utsikterna dystra, även om den nuvarande regimen skulle falla.

”Allt är väldigt oklart än så länge. Men historiskt sett när regeringar bryter samman är det ju oftast beväpnade aktörer eller avhoppare inifrån den gamla regimen som fyller maktvakuumet, om det inte finns någon utomstående som kan ta över med vapenmakt. Och skulle det vara så att staten bryter samman utan att någon tar över brukar det normalt leda till internt kaos och konflikter, snarare än till demokrati,” avslutar Lund.