Från herravälde till desperation – Hizbollahs nya verklighet

Det militära styrkeförhållandet är oförändrat, men relationens psykologi har skiftat dramatiskt. Trots att Israel har eliminerat alla Hizbollahs viktiga ledare och förstört en betydande del av rörelsens tunga vapen, har den Iran-stödda organisationen fortfarande tiotusentals soldater, missiler och raketer till sitt förfogande.

Skulle Hizbollah välja att slå tillbaka, ger det Israel en möjlighet att genomföra ytterligare omfattande angrepp. Enligt planen skulle södra Libanon vara helt demilitariserat i slutet av december, ett löfte som getts till USA. Denna målsättning har inte uppfyllts. Den libanesiska armén har visserligen beslagtagit vapen och förstört vissa av Hizbollahs anläggningar, men bara i den utsträckning som Hizbollah själva tillåtit. Armén saknar styrka att tvinga fram verkliga eftergifter.

Hassan Nasrallah, som ledde Hizbollah från 1992 till 2024, dödades i sin underjordiska bunker den 24 september 2024 genom åttio nästan samtidiga israeliska bombanfall. Under sin tid som ledare var Nasrallah övertygad om att han hade både historien och framtiden på sin sida. Han betraktade Israel som en ”koloss på lerfötter” eller, som han själv uttryckte det, ”byggt av spindelväv”.

Hans självförtroende var inte helt utan grund. Efter att stormakterna tvingade Syrien att dra tillbaka sina styrkor från Libanon 2005, blev Nasrallah landets faktiska härskare. Under hans styre reducerades Libanons politiska institutioner, val, parlament och regeringar till kulisser utan verklig makt.

Nasrallahs antagande att Israel var avskräckt från direkta konfrontationer visade sig korrekt under många år. Kriget 2006, som Hizbollah startade, innebar flera överraskande motgångar för Israel. I ett avgörande slag tvingades israeliska pansarstyrkor retirera från Wadi Saluki i södra Libanon efter att ha utsatts för hundratals ryska Kornet-missiler. Efter kriget investerade Iran miljarder i Hizbollahs missilsystem, vilket resulterade i att nästan varje byggnad i södra Libanon hyste missilramper eller Katyusha-raketer. Husägare kunde inte vägra detta arrangemang.

När Benjamin Netanyahu blev premiärminister 2009 tog han Hizbollahs missilhot på största allvar. Han införde strikta regler som hindrade militärbefäl från att besvara eld eller provocerande handlingar från Hizbollah utan uttryckligt tillstånd från högsta nivå.

I mars 2023 höjde Nasrallah insatsen genom att skicka en agent in i Israel med en bomb som detonerade vid en vägkorsning och dödade en person. När Israel valde att inte slå tillbaka, höll Nasrallah ett hånfullt tal där han förklarade hur Israel hade avskräckts från motåtgärder. Ännu djärvare blev han i juni 2023 när han lät sina män upprätta två tält på den israeliska sidan av stilleståndslinjen. Trots att israeliska befälhavare ansåg situationen oacceptabel, förbjöd Netanyahu dem att agera på grund av riskerna.

Efter Hamas terrorattack mot Israel den 7 oktober 2023 började Hizbollah beskjuta israeliska gränssamhällen, vilket ledde till massiv evakuering. Israel svarade med liknande bombardemang mot libanesiska gränsorter, som också övergavs.

Försvarsminister Yoav Gallant vädjade till Netanyahu att godkänna ett omfattande angrepp mot Hizbollah och dess ledare i hela Libanon, med planer som hade varit färdiga sedan länge. Netanyahu vägrade. Under ett möte på fjortonde våningen i försvarshögkvarteret i Tel Aviv pekade han ut över stadens skyskrapor och sade till Gallant: ”Det här blir förstört om vi går i krig med Hizbollah.”

I nästan ett år blockerade Netanyahu hårdare åtgärder mot Hizbollah. Men tiotusentals israeliska internflyktingar och bilderna på deras sönderskjutna hem skadade Netanyahus anseende som nationens beskyddare. Motvilligt accepterade han en eskalering av konflikten. I september 2024 skadades flera tusen Hizbollah-medlemmar när deras personsökare exploderade, och dagarna därpå dödades många högt uppsatta ledare. En vecka efter Nasrallahs död invaderade israeliska styrkor södra Libanon och förstörde de flesta av Hizbollahs ramper och missildepåer. I november 2024 slöts en vapenvila med Frankrike och USA som garanter.

Den 8 december 2024 drabbades Hizbollah av ytterligare ett bakslag när Assad-regimen i Syrien, en nära allierad till Iran och Hizbollah, föll. För de sunnijihadister som tog makten i Syrien representerar Hizbollah ren ondska – organisationen hade ju, tillsammans med det ryska flygvapnet, räddat Assad-regimen under det syriska inbördeskriget och deltagit i massakrer på sunnimuslimer. Det nya styret i Syrien försöker nu blockera vapen- och penningtransporter från Iran till Hizbollah.

Samtidigt har Israel strypt Irans leveranser till Hizbollah både via luften och havet. Libanon har valt ny statschef och regeringschef – inte längre Hizbollah-marionetter utan ledare som öppet deklarerat att Hizbollah måste avväpnas. Dessa nya ledare, president Joseph Aoun och premiärminister Nawal Salam, har utvecklat en nära allians med USA.

Vad Aoun och Salam verkligen känner när Israel bombar Hizbollahs installationer och dödar dess ledare är oklart, men de protesterar när Israel bryter mot vapenvilan och kränker Libanons suveränitet. En överväldigande majoritet libaneser, inklusive många shiiter, välkomnade Hizbollahs motgångar och möjligheten att åter leva i ett fritt land. Men landets ledare inser att de saknar medel för att avväpna Hizbollah, och rörelsen har svurit att inte frivilligt lämna ifrån sig sina vapen. Israel, som efter två års krig i Gaza inte lyckats avväpna Hamas, kan heller inte avväpna Hizbollah utan ett fullskaligt krig.

Enligt vapenvilan informerar Israel USA om Hizbollahs militära aktiviteter, såsom försök att smuggla in vapen via Syrien eller reparera missilramper och vapenfabriker. USA vidarebefordrar dessa uppgifter till den libanesiska armén, som förväntas ingripa. Om så inte sker, attackerar Israel. USA accepterar för närvarande detta arrangemang. Israeliska attacker mot Hizbollahs ledare sker utan förvarning, som när Ali Tabtabai, den siste militäre ledaren från Hizbollahs grundargeneration, dödades i slutet av november.

Många av Hizbollahs fältsoldater, som ofta förlorat både hem och försörjning, vill slå tillbaka mot Israel. Men organisationens ledare och iranska rådgivare inser att detta vore kontraproduktivt: Missiler mot Israel skulle resultera i hård vedergällning och ytterligare förstärka libanesernas motvilja mot Hizbollah – som enligt senaste mätningar omfattar cirka 80 procent av befolkningen. Alternativet, att förhålla sig passivt, är lika problematiskt: Ska Hizbollah stillatigande acceptera att tyna bort i brist på resurser, tolerera Israels attacker och nöja sig med en biroll i Libanons politiska landskap?