Gazamusikern byggde sitt trumset av köksredskap

I krigets Gaza bygger en musiker hopp med trasiga kastruller

Hossam Qassem, 24, sparade länge som jordbruksarbetare för att kunna köpa sitt första trumset. När han väl lyckades började han spela målmedvetet, lärde sig noter och utvecklade snabbt känsla för både arabisk och västerländsk musik på en musikskola i Gaza. Han drömde om att göra musiken till sitt yrke, men i oktober 2023 rasade allt samman när kriget bröt ut.

När Qassem tvingades fly sitt hem i Beit Lahia blev allt kvar – trumsetet, noterna, till och med trumpinnarna. Han trodde flykten bara skulle vara i några dagar.

”Musiken gav mina dagar betydelse. Jag sörjde trumsetet djupt, det var jättesvårt att förlora möjligheten att spela. Under lång tid höll jag mig undan, ville inte lämna tältet eller träffa folk,” berättar han i telefon.

Efter månader av sorg över sitt förlorade instrument bestämde han sig för att återvända till musiken – men utan traditionella instrument till hands. Med uppfinningsrikedom började han samla föremål runt omkring sig: kastruller, pappkartong, en plastspann, en trasig stol och till och med ett cykelkedjedrev. Bit för bit skapade han ett nytt trumset.

”Jag använder även en bit röntgenplast på en kastrull. Den dämpar slagen och ger ett helt eget ljud,” förklarar Qassem.

Trots de udda materialen låter hans improviserande trumset förvånansvärt likt ett traditionellt instrument. Med sin varma röst spelar han in kända arabiska låtar och delar klippen på sociala medier. Hans tolkning av den libanesiske artisten Nassif Zeitouns hit ”Kazdoura” har fått över tre miljoner visningar på TikTok – och uppmärksammats av stjärnan själv.

Musiken har historiskt varit en central del av palestinsk identitet och ett verktyg för protest mot den israeliska ockupationen. Traditionella instrument som oud (arabisk luta) och mijwiz (arabisk dubbelflöjt) har tillsammans med folkdansen dabke följt generationer av palestinier.

Att vara musiker i Gaza har dock alltid varit utmanande. Efter att Hamas tog makten 2007 blev det särskilt svårt för utövare av icke-traditionell musik. Men åren före kriget växte intresset för västerländska musikformer, och det blev gradvis enklare att uppträda offentligt – delvis för att Hamas ville framstå som mindre extremistiska.

Det nationella Edward Said musikkonservatoriet, som verkar under Birzeituniversitetets paraply på Västbanken, hade öppnat flera musikskolor i Gazas större städer sedan 2012. Kriget har förstört alla dessa lokaler och instrument. Konservatoriets Gazachef Manal Awad, 53, har tvingats fly till Kairo i Egypten.

”Musik är ingen lyx för oss. Det är en grundläggande del av livet och ett sätt att uttrycka vår mänsklighet. Vi visar med den att vi är ett folk som älskar livet,” säger hon och tillägger: ”Det är ett sådant viktigt verktyg i den palestinska saken, en symbol för motstånd och ett sätt att uttrycka livet mitt i lidandet och det dagliga dödandet.”

Trots att de israeliska bombningarna har förstört den kulturella infrastrukturen har en ny rörelse fötts. Musiker samlas i tältläger, underhåller barn och undervisar i musik – ofta med hemmagjorda instrument som flöjter tillverkade av plaströr och burkar.

”Att hitta ett instrument under flykten var som att hitta en skatt. Vi försöker ge barnen en känsla av vardag, låta dem minnas och uppleva något normalt,” säger Awad.

Trots den nyligen införda vapenvilan kan Hossam Qassem och hans familj inte återvända hem. Beit Lahia, liksom hela området mellan Gaza stad och gränsen, jämnades med marken av den israeliska armén. Området ligger dessutom utanför den så kallade ”Gula linjen”, där Gazabor förbjuds att vistas. Qassem och hans familj bor nu i två tält i Khan Yunis i södra Gazaremsan.

Han hyser inga illusioner om att kunna försörja sig på musik i Gaza under överskådlig framtid, men han tänker inte sluta spela.

”Det räcker att se leendet hos barnen i tälten. Och nu, med all respons jag får på sociala medier – vad ska jag säga? Jag är lycklig,” avslutar han.