Han stod emot ryska soldaterna: ”Jag hade tre stridsvagnar”

I början av mars 2022 stod Ukrainas öde på spel när ryska styrkor avancerade längs Svartahavskusten. I denna kritiska stund reste sig en osannolik hjälte – generalmajor Dmytro Martjenko – för att leda ett till synes omöjligt försvar av den strategiska hamnstaden Mykolajiv.

När invasionen inleddes den 24 februari befann sig Martjenko i Kiev. Han kontaktades omedelbart av bekymrade tjänstemän från sin hemtrakt som varnade att staden stod utan ordentligt försvar. Redan samma kväll närmade sig ryska kolonner grannstaden Cherson, bara två timmars färd från Mykolajiv.

”Jag fick samtal från Mykolajiv genast på morgonen och fattade: De tänker inte försvara staden,” berättar Martjenko, som omedelbart bad att bli skickad dit.

Sent på kvällen ringde överbefälhavaren Valerij Zaluzjnyj personligen: ”Vi har förlorat nästan hela syd. Du måste åka nu.”

Utan att tveka packade Martjenko sin väska och automatkarbin och körde 40 mil söderut. På vägen mötte han långa bilköer av människor som flydde åt motsatt håll.

När han anlände till Mykolajiv i gryningen den 25 februari möttes han av en spökstad. Inte en skyttegrav var grävd, inga pansarvärn byggda. De två militärbaserna hade bara några hundra soldater kvar och ledningen förberedde en reträtt.

”När jag anlände sade de lokala befälen att de inte visste vad de skulle göra. De hade inte fått några fullmakter att fatta beslut,” förklarar Martjenko. ”Jag talade om för dem att jag är utsänd av överbefälhavaren själv och nu bestämmer jag hur vi ska göra.”

Oddsen var överväldigande. Martjenko hade tre stridsvagnar och drygt tusen soldater mot vad som uppskattas till 12 000 ryska soldater och över hundra stridsvagnar. När befälen på plats protesterade att de inte hade en chans, svarade Martjenko enkelt: ”Men har ni prövat?”

Som erfaren militär från striderna i östra Ukraina sedan 2014 visste Martjenko att terrängen kunde användas till deras fördel. ”Stridsvagnskolonner ser skrämmande ut när de kommer emot en. Men stridsvagnar på ett fält och stridsvagnar i en stad är två skilda saker.”

Martjenko organiserade snabbt försvaret. Hemvärnet mobiliserades. Jägare bildade stridsgrupper. Traktorförare skickades ut för att gräva skyttegravar. Lokalbefolkningen bildade krypterade kommunikationsnätverk som rapporterade alla ryska truppförflyttningar.

En avgörande vändpunkt kom den 2 mars när ukrainska styrkor fångade en rysk officer som körde vilse. I hans bil fanns en svart portfölj märkt ”topphemligt” som innehöll hela den ryska anfallsplanen för södra Ukraina.

Trots order från högre befäl vägrade Martjenko spränga den strategiska bron mot Odessa, vilket visade sig vara avgörande. ”Befälet ringde och skrek att jag måste spränga den. Jag svarade: Men vi slåss fortfarande. Vi måste kunna evakuera sårade och få in mer ammunition.”

Ryssarna gjorde tre större försök att ta Mykolajiv: 26 februari, 28 februari och 4 mars. Varje gång lyckades Martjenkos underlägsna styrkor driva tillbaka dem. Ukrainarna använde sin lokalkännedom för att ständigt störa de ryska förbanden, vilket hindrade dem från att vila eller återhämta sig.

Den 6 mars anlände äntligen förstärkningarna – 2 500 ukrainska soldater med artilleri och ammunition. De marscherade in över samma bro som Martjenko hade vägrat spränga.

”Då satte jag mig ner och pustade ut. Jag visste att Mykolajiv inte längre skulle falla,” säger Martjenko.

Försvaret av Mykolajiv visade sig bli en avgörande vändpunkt i kriget. Om staden hade fallit skulle vägen till Odessa, Ukrainas viktigaste hamnstad, ha legat öppen för ryska styrkor. Istället tvingades de ryska styrkorna till reträtt från området.

Martjenkos ledarskap och envishet räddade inte bara Mykolajiv utan potentiellt hela Ukraina från ett snabbt nederlag. Han blev snabbt känd som ”hjälten från Mykolajiv”, och hans insats hedras fortfarande av stadens invånare.

I november 2023 lämnade Martjenko armén, officiellt av hälsoskäl, efter att ha kritiserat den militära ledningen för hanteringen av fronten i Donbass. Idag driver han en stödfond som samlar in pengar till den ukrainska armén och fortsätter att arbeta för sitt lands frihet.