Hånat av Trump – här är Grönlands elithundspann

Sedan mitten av 1900-talet har Danmarks elitpatrull Sirius ansvarat för övervakningen av Grönlands mest otillgängliga områden. Trots modern teknologi är det fortfarande hundspannen som utgör ryggraden i denna kritiska säkerhetsoperation, där sex tvåmanslag med tolv hundar vardera patrullerar ett område som i storlek motsvarar Frankrike och Spanien tillsammans.

Deras uppdrag är lika enkelt att beskriva som det är svårt att utföra: att upprätthålla dansk suveränitet i ett av världens mest ogästvänliga områden. Varje vinter beger sig patrullerna ut på månadslånga expeditioner i temperaturer som kan sjunka till -40 grader Celsius.

– Anledningen till att vi använder hundspann hellre än snöskoter är att en släde och hundar är hållbara. Vi kan verka under väldigt, väldigt lång tid över enorma avstånd i extremt isolerade miljöer, förklarar Sebastian Ravn Rasmussen, en tidigare medlem i Siriuspatrullen.

Denna ovanliga militära enhet förflyttar sig i genomsnitt tre mil om dagen. Hundarna drar en 500 kilo tung släde packad med specialdesignade tält, mat, bränsle och andra nödvändigheter mellan de cirka 50 depåer som finns utplacerade i området. Avståndet mellan depåerna kan vara så stort att det tar sju till tio dagar att ta sig från en till nästa.

I en region där infrastruktur är närmast obefintlig och moderna transportmedel snabbt kan haverera, är hundspannens tillförlitlighet ovärderlig. Ravn Rasmussen förklarar fördelarna:

– När en snöskoter går sönder – verkligen går sönder – så kan man inte komma längre. Och vi är väldigt, väldigt långt hemifrån. Ett hundspann kan också drabbas av problem, men vi kan reparera det. Och vi kan förlora en hund, eller vi kan förlora två eller tre hundar i en patrull, men vi kan fortfarande fortsätta i reducerad fart.

De arktiska förhållandena gör även luftövervakning problematisk. Det vita landskapet skapar en miljö där helikoptrar och andra flygfarkoster har begränsad användbarhet för detaljerad övervakning.

– Man måste helt enkelt komma ned på marken för att kunna se, känna och uppfatta om det har varit något i området som inte borde vara där, säger Ravn Rasmussen.

Säkerheten i Arktis har fått ökad uppmärksamhet under senare år. Klimatförändringarna öppnar nya transportvägar och ger tillgång till tidigare otillgängliga naturresurser, vilket har gjort regionen till en geopolitisk brännpunkt. Ryssland, Kina och USA har alla visat intresse för området, och Danmark har som svar ökat sina satsningar på säkerhet i sin nordligaste territorium.

Mycket av det militära arbetet som patrullen utför är hemligstämplat, men det handlar om att upptäcka och rapportera avvikelser eller intrång i området. Patrullmedlemmarna är väl beväpnade med både gevär och handeldvapen, primärt för att hantera möten med vilda djur.

– Vi måste kunna hantera alla typer av situationer som kan inträffa, säger Ravn Rasmussen, med hänvisning till att isbjörnar och myskoxar kan utgöra reella hot under patrullernas långa expeditioner.

Det tar patrullen tre till fyra år att täcka hela det enorma område de ansvarar för. Denna långsamma men grundliga metod för övervakning kan framstå som otidsenlig i en värld av satellitövervakning och drönare, men har visat sig vara mycket effektiv under de extrema förhållanden som råder.

Siriuspatrullen har inte varit utan sina kritiker. USAs tidigare president Donald Trump riktade skämtsamt kritik mot Danmarks traditionella övervakning av Grönland, men Ravn Rasmussen förblir obekymrad:

– USA:s presidenter kommer och går, men Siriuspatrullen kommer att finnas kvar. Det beror på att det är det mest effektiva sättet att göra saker på.

I en tid av avancerad teknologi och automatisering är Siriuspatrullens arbete en påminnelse om att vissa miljöer fortfarande bäst hanteras med traditionella metoder. Danmarks hundspannspatrull är inte bara en symbol för landets suveränitet över Grönland – den representerar också människans förmåga att anpassa sig till och verka i jordens mest utmanande miljöer.